Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Forskningsnyheter

De senast publicerade artiklarna från enheten

Foto och rekonstruktion av hominidskelett

Nyligen genomförda utgrävningar i grottsystemet Rising Star i Sydafrika har uppdagat att begravningar utfördes av den utdöda homininarten Homo naledi. En kombination av geologiska och anatomiska bevis visar att homininer grävde gropar som störde stratigrafin under ytan, och sedan begravde kvarlevorna av H. naledi-individer vilket resulterade i minst två separata fynd inom Dinaledi-kammaren och Hill Antechamber. Dessa är de äldsta begravningar som hittills registrerats i homininers historia, minst 100 000 år tidigare än bevis för begravningar av Homo sapiens. Begravningarna tillsammans med andra bevis tyder på att olika begravningsmetoder kan ha utförts av H. naledi inom grottsystemet. Dessa upptäckter visar att begrava sina döda inte var begränsade till H. sapiens eller andra homininer med stora hjärnor.

Berger, L. R., Makhubela, T., Molopyane, K., Krüger, A., Randolph-Quinney, P., Elliott, M., ... & Hawks, J. 2023. Evidence for deliberate burial of the dead by Homo naledi. bioRxiv. doi: https://doi.org/10.1101/2023.06.01.543127länk till annan webbplats

Foto av bevarad kutikula från fossil växt

En ny studie ger den första heltäckande beskrivningen av Dicroidium-blad och reproduktionsorgan (Umkomasia, Fanerotheca och Pteruchus) från sentriassiska (ca 220 miljoner år gamla) Leigh Creek Coal Measures i södra Australia. Sju former av Dicroidium beskrivs och deras diagnostiska egenskaper hos epidermis och kutikula illustreras för en förbättrad differentiering av arter. Skador på bladen och hartskroppar i växtresterna indikerar att Dicroidium (den dominerande växten på södra halvklotet under trias) var ett framträdande mål för växtätande insekter, och att växten hade utvecklat harts som försvar för att läka sår. Studien har förbättrat vår förståelse av biologiska kopplingar mellan fossila växtorgan och hjälper till att förfina rekonstruktioner av de Dicroidium-dominerade skogsekosystemen som fanns på mellan-höga breddgrader i den varma växthusvärlden under sen trias.

Unverfärth, J., McLoughlin, S. & Bomfleur, B., 2022. Mummified Dicroidium (Umkomasiales) leaves and reproductive organs from the Upper Triassic of South Australia. Palaeontographica Abt B 304, 149–225. DOI: 10.1127/palb/2022/0079länk till annan webbplats

Kindtänder av fossil gnagare

Gundis, eller kamråttor (familjen Ctenodactylidae), är små, tjocka gnagare som har sitt ursprung i Centralasien under paleogen och gruppen genomgick en snabb adaptiv spridning under hela oligocenperioden. De flesta arter dog ut före mitten av miocen förutom underfamiljen Ctenodactylinae som överlevde och nådde sin största diversifiering under miocen. Idag är fem arter som representerar fyra släkten begränsade till Nord- och Västafrika. Här presenterar vi 30 miljoner år gamla fossila tänder från Nanpoping-faunan (Xianshuihe-formationen) från tidig oligocen från Lanzhou-bassängen i centrala Kina. Nio arter som tillhör släktena Tataromys, Yindirtemys, Alashania, Karakoromys, ?Euryodontomys och Helanshania beskrevs, varav fem arter är nya för Nanpoping-faunan. I Lanzhou-bassängen visar gundis den maximala artrikedomen under tidig oligocen fram till den abrupta nedgången vid sen oligocen där endast släktet Yindirtemys blir kvar. Diversifieringen av Ctenodactylider i tidig oligocen kan vara relaterad till det halvtorra klimatet med episoder av högre nederbörd och följande uppdelning av nischer.

Li, Z., Mörs, T., Zhang,Y., Xie, K. & Li, Y. 2023. Ctenodactylid rodents (Rodentia, Ctenodactylidae) from the early Oligocene Nanpoping fauna of Lanzhou Basin, Northwest China. Palaeontographica A 326 (1-6): 151-182. https://dx.doi.org/10.1127/pala/2023/0139länk till annan webbplats

Foto på fossila växten Cooksonia

Cooksonia bohemica från övre siluriska lager i Tjeckien är en av de mest kompletta tidiga landväxterna som vi känner till. Den har jämnt förgrenade stammar, konsekvent förkortning av segment mot grenspetsarna och avslutande njurformade sporangier som producerade sporer av Ambitisporites-typ. Grenarna innehåller rörformade strukturer som tolkas som äkta ledningsvävnad. En undersökning av tidiga landväxter tyder på en allmän spridning av cooksonioider från en kärnregion runt Rheiska havet under övergången silur-devon.

Libertín, M., Kvaček, J., Bek, J. & McLoughlin, S., 2022. The early land plant Cooksonia bohemica from the Přídolí, late Silurian, Barrandian area, Czech Republic, Central Europe. Historical Biology https://doi.org/10.1080/08912963.2022.2144286länk till annan webbplats

Mikroskopbilder av rötter i tvärsnitt

”Sköterskestockar” (’nurse logs på’ engelska) är vanliga i moderna skogar från boreala till tempererade och tropiska ekosystem, men utvecklingen av strategin för ”sköterskestockar” är fortfarande outforskad eftersom fossila bevis är sällsynta. Vi identifierade sju barrträd från permiska lager i norra Kina som hade koloniserats av rötter av barrträd och gruppen sphenophyllales. Dessa rötter är ofta förknippade med två typer av leddjurskoproliter och svamprester. Vår studie ger den första inblicken av växt-växt relationer mellan senpaleozoiska gymnospermer och sphenopsider. Nedbrytande leddjur och svampar verkar ha varit avgörande för utnyttjandet av ”sköterskestockar” i skogar under permtiden. Den regenererande strategin för ”sköterskestockar” verkar ha adopterats av olika växtgrupper genom tiderna, vilket leder till dess breda förekomst i moderna skogar.

Feng, Z., Gou, X.-D., McLoughlin, S., Wei, H.-B. & Guo, Y., 2022. Nurse logs: A common seedling strategy in the Permian Cathaysia Flora. iScience 25:105433. DOI: https://doi.org/10.1016/j.isci.2022.105433länk till annan webbplats

Världskarta med utbredning av Nautilus i rött

Vi undersöker i den här studien om spridningen av sälar i kenozoikum drev nautiloida bläckfiskar från global utbredning till derss nuvarande tillflykt i centrala Indo-Stillahavsområdet

Kiel, S., Goedert, J.L., and Tsai, C.-H. 2022. Seals, whales and the Cenozoic decline of nautiloid cephalopods. Journal of Biogeography 49: 1903-1910. https://doi.org/10.1111/jbi.14488länk till annan webbplats

Här kan du läsa mer om artikeln:

https://journalofbiogeographynews.org/2022/10/15/how-seals-made-nautilus-a-living-fossil/länk till annan webbplats

Förklarande bild över flöde i djupberg

Serpentinisering av ultra-mafisk berggrund ger upphov till geokemiska förhållanden gynnsamma för mikrobiellt liv. Trots det vet vi mycket lite om det fossila arkivet i serpentiniserade områden. I den här studien har vi analyserat biosignaturer bevarade i mineraliserade sprickor och gångar från en borrkärna tillhörande Samailofioliten i Oman. Två olika typer av filamentösa mikrofossil samt laminerade Frutexites-liknande strukturer innehållande organiskt material har identifierats. Fynden bekräftar att serpentiniserade områden i gammal havsbotten har huserat mikrobiellt liv och att sådant liv lämnar efter sig fossil. Detta har betydelse för utforskandet av den djupa biosfären samt liv på andra planeter som Mars.

Lima-Zaloumis, J., Neubeck, A., Ivarsson, M., Bose, M., Greenberger, R., Templeton, A.S., Czaja, A.D., Kelemen, P.B., Edvinsson, T. 2022. Microbial biosignature preservation in carbonated serpentine from the Samail Ophiolite, Oman. Nature Communications Earth & Environment 3, 231, https://doi.org/10.1038/s43247-022-00551-1länk till annan webbplats

Framsidan av konferensvolym EPPC 2022

Den 11:e europeiska paleobotanik- och palynologikonferensen hölls i Stockholm den 19–22 juni 2022. Gemensamma värdar för konferensen var Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet. Konferensen lockade cirka 240 delegater som presenterade runt 180 vetenskapliga föredrag och 70 affischer. Dessutom var konferensen värd för två professionella workshops: (1) Workshop on Fossil Nomenclature; och (2) Workshop on European Training Network Grant Application PALEOPROXIES. Konferensen innnehöll också studiebesök till (1) den arkeologiska platsen för vikingastaden Birka; (2) Carl von Linnés hemstad Uppsala; (3) Skånes palaeozoiska och mesozoiska stratigrafiska lager; och (4) myren Ryggmossen norr om Uppsala. Hela sammanfattningen och program för konferensen kan laddas ner härlänk till annan webbplats.

Sammansatt bild med kartor visande spridningsmönster + foton på hyenor

Den fläckiga hyenan har fått utstå mycket förtal genom historien, men är trots detta ett högintelligent och mycket socialt djur. Den hör till släktet Crocuta, tillsammans med ett omtvistat antal utdöda arter. Denna omfattande studie beskriver nya fossil från dessa djur och går igenom det sedan tidigare kända fossila materialet, med slutsatsen att det finns minst sju utdöda arter av fläckig hyena, inklusive den välkända europeiska grotthyenan. Släktet Crocuta uppträdde i Afrika för omkring 4 miljoner år sedan. Det spred sig sedan till Asien för omkring 2.2 miljoner år sedan och till Europa för 900 000 år sedan. När deras utbredning var som mest omfattande fanns fläckiga hyenor över större delen av den gamla världen, från Sydafrika till östra Sibirien.

Lewis, M.E. & Werdelin, L. 2022. A revision of the genus Crocuta (Mammalia, Hyaenidae). Palaeontographica Abt. A 322(1-4): 1-115. https://10.1127/pala/2022/0120länk till annan webbplats

Sammansatt bild av foton och rekonstruktioner av fossila brachiopoder

Den kambriska explosionen kännetecknas av uppkomsten av olika bilaterala djurfyla och etableringen av komplexa marina ekosystem. Guanshan-biotan avslöjar en ovanlig ekologisk övergång från trilobit- till brachiopoddominerade samhällen under tidig kambrium. Denna övergång åtföljs av de första direkta bevisen på in situ biologiska interaktioner såsom skalkrossande predation och kleptoparasitism. Här beskriver vi nytt material från Guanshan-biotan, med fokus på en association av palaeoscolecider och brachiopoder med parasitiska rörmaskar som förekommer på sedimentytor. Studien visar att ekosystem under tidig kambrium uppvisade ett välutvecklat system av nischer och ett komplext trofiskt nätverk, lätt att skilja från de enklare samhällen som är typiska för äldre avlagringar från ediacara.

Chen, F., Topper, T.P., Skovsted, C.B., Strotz, L.C., Shen, J. and Zhang, Z., 2022. Cambrian ecological complexities: perspectives from the earliest brachiopod-supported benthic communities in the early Cambrian Guanshan Lagerstätte. Gondwana Research 107: 30-41. https://doi.org/10.1016/j.gr.2022.02.008länk till annan webbplats

Foto och avbildning av två fossila skallar

Ordningen Carnivora inkluderar rovdjur som katter, hundar, sälar och mårddjur. I den här studien användes mikrotomografi för att undersöka 36–39 miljoner år gamla kranier från en nära släkting till Carnivora, och en samtida representant, för att se vilka förändringar som skedde i hjärnans form vid gruppens uppkomst. Våra resultat tyder på att veckningen av hjärnbarken var relativt enkel i gruppens nära släktingar, men att veckningens komplexitet ökade markant hos tidiga medlemmar i ordningen. Denna ökande komplexitet ledde till distinkta veck-mönster hos många av de olika familjerna inom Carnivora. Vi vet fortfarande väldigt lite om hjärnan hos andra släktingar och tidiga representanter för Carnivora, och det är av stort intresse att undersöka fler arter. De båda fossil som undersöktes i vår studie avslöjade hjärnans form med ovanlig detaljrikedom och bidrog således till vår kunskap om dessa sällan bevarade förhistoriska djur.

Flink, T., and Werdelin, L. 2022. Digital endocasts from two late Eocene carnivores shed light on the evolution of the brain at the origin of Carnivora. Papers in Palaeontology 8:e1422. https://doi.org/10.1002/spp2.1422länk till annan webbplats

Sammansatt bild av foton på fossil korall

De kenozoiska djuphavslagren i västra delen av staten Washington, USA, har gett viktiga insikter om utvecklingen av djuphavsfaunan. Här rapporterar vi de första fossila octokorallerna från detta område, inklusive det första fyndet någonsin av familjen Chrysogorgiidae. Ytterligare taxa inkluderar kalcitiska stjälkar av bambukoraller och sjöpennor.

Goedert, J.L., Guthrie, L.S., and Kiel, S., 2022. Octocorals (Alcyonacea and Pennatulacea) from Paleogene deep-water strata in western Washington State, USA. Journal of Paleontology. 10.1017/jpa.2022.5länk till annan webbplats

Photo of Naturhistoriska riksmuseet with persons in front of main entrance

En specialvolym i tidskriften GFF publicerades under 2021 av forskarna vid PAL för att lyfta fram museets paleontologiska samlingar och deras betydelse. Specialvolymen spänner över 500 miljoner år av livets evolution på Jorden och inkluderar studier av fossila djur, växter, mikroorganismer och de spår de lämnat efter sig.

GFF: Vol 143, No 2-3 (tandfonline.com)länk till annan webbplats

Foton på fossila skal och grafer som visar innehållet av kolväten i desamma.

Mineraliserade skal från olika djur innehåller ett nätverk av organiska makromolekyler som kan bevaras i fossil och genom laser mikropyrolys med gaskromatografi och masspektrometri kan man få fram kemisk information om detta organiska material. I ett försök att utvärdera hur användbara dessa metoder är inom paleontologin testade vi fossila skal av en armfoting (Askepasma) och två tommotiider (Micrina och Dailyatia; utdöda djur som tros vara besläktade med armfotingarna) från kambrium i Australien. Kolväten utvanns från alla testade fossil vilket visar att molekyler kan överleva i fossil under mer än 500 miljoner år. Armfotingen Askepasma visar sig vara mer kemiskt komplex än de båda tommotiiderna, men är mer like en av dessa, Micrina. Detta bekräftar kända släktskapsförhållanden, baserade på morfologiska data och tyder på att denna teknik kan användas för att kartlägga biogeokemiska samband mellan fossila organismer.

Teece, B., Brock, G.A., Paterson, J.R., Skovsted, C.B., Holmer, L.E. & George, S.E. 2021. Using laser micropyrolysis to assess potential relationships between tommotiids and organophosphatic brachiopods during the “Cambrian Explosion. Journal of Analytical and Applied Pyrolysis 158, 105277. https://doi.org/10.1016/j.jaap.2021.105277länk till annan webbplats

Illustration of a nature scene in the end of Permian period

Massutdöendet i slutet av perm (252 miljoner år sedan) var den största utrotningshändelsen i jordens historia. Det utlöstes av snabb global uppvärmning liknande nuvarande klimatförändringstrender och ledde till att upp till 80% av djurarterna dog ut. Vår senaste forskning visar att i kölvattnet av denna förödelse genomgick bakterier och alger en tillväxtexplosion i sjöar och floder. Matade med näringsämnen från de nyligen avskogade landskapen, och främjade av extrema koldioxidutsläpp och temperaturer, frodades och spreds dessa mikrober i över 300 000 år. Mikrobkoncentrationerna var ibland så höga att vattnet blev giftigt, vilket förhindrade återhämtningen av sötvattenslevande djur.

Idag ökar temperaturen, koldioxidutsläpp och tillförsel av näringsämnen (från jordbruk och avskogning). Genom att titta på det fossila registret kan vi lära av det förflutna och förhindra sådana giftiga algblomningar genom att hålla våra floder och sjöar rena och minska våra utsläpp av växthusgaser.

Mays, C., McLoughlin, S., Frank, T.D., Fielding, C.R., Slater, S.M., Vajda, V., 2021. Lethal microbial blooms delayed freshwater ecosystem recovery following the end-Permian extinction. Nature Communications 12, 5511. https://doi.org/10.1038/s41467-021-25711-3länk till annan webbplats

Mudcracks

En ny studie i samarbete mellan forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, University of Nebraska – Lincoln och flera andra institutioner i USA och Australien använde geokemiska data från sedimentära bergarter i östra Australien för att visa att de stora kolbildande skogarna i Permtiden förstördes under ett kort intervall av snabb klimatuppvärmning och intensiv erosion av marken för 252 miljoner år sedan. Klimatsystemet blev starkt säsongsbetonat, växlande från intensiv nederbörd till långvarig torka under varje år. Temperaturhöjningen matchar tidpunkten för utbrottet av stora volymer vulkaniskt berg i Sibirien som åtföljdes av utsläpp av stora mängder växthusgaser. Teamet uppskattade att medeltemperaturer på höga breddgrader efter massutdöendet var 10–14 ° C varmare än före denna händelse och detta ledde till ökad torka och försenade återhämtningen av biologisk mångfald på land. Detta ger viktiga lärdomar för dagens värld, där förbränning av fossila bränslen börjar öka mängden växthusgaser till nivåer som inte setts på jorden på tiotals miljoner år.

Frank, T.D., Fielding, C.R., Winguth, A.M.E., Savatic, K., Tevyaw, A., Winguth, C., McLoughlin, S., Vajda, V., Mays, C., Nicoll, R., Bocking, M., Crowley, J.L., 2021. Pace, magnitude, and nature of terrestrial climate change through the end Permian extinction in southeastern Gondwana. Geology 49, 1089-1095. doi: 10.1130/G48795.1länk till annan webbplats

Computer models of braincase of fossil hyaenodont

Hyaenodonter var köttätande däggdjur som en gång var vitt spridda men som dog ut under miocen (23,5–5,2 miljoner år före nutid). Då de inte har några levande ättlingar vet vi inte mycket om hur deras hjärnor såg ut förutom det vi kunnat se från avgjutningar av hjärnskålen hos ett fåtal arter. I den här studien beskriver vi en ny art av hyaenodont och använder röntgenmikrotomografi för att rekonstruera hjärnskålen. Vi jämför sedan avgjutningen av denna hjärnskål med de från andra hyaenodonter för att bättre förstå hur hjärnan har förändrats med tiden hos dessa djur. Hyaenodonta bestod av två större grupper och inom båda dessa ser vi en liknande trend mot en mer veckad hjärna, samt ett större neocortex, den del av hjärnan som ansvarar för bland annat kognition.

Flink, T., Cote, S., Rossie, J. B., Kibii, J. M. and Werdelin, L. 2021. The neurocranium of Ekweeconfractus amorui gen. et sp. nov. (Hyaenodonta, Mammalia) and the evolution of the brain in some hyaenodontan carnivores. Journal of Vertebrate Paleontology e1927748. DOI: 10.1080/02724634.2021.1927748länk till annan webbplats

Compilation picture with schematic drawings of fossil tetrapod, maps and phylogenetic tree

Trematosaurider var stora och globalt utbredda amfibier i tidiga trias med långsträckta "krokodilliknande" skallar. Några av de mest kända fossilen i denna grupp upptäcktes på ön Spetsbergen i det arktiska Svalbard av den svenska paleontologen Carl Wiman på 1900-talet. Bland dessa är den kortnosade trematosaurinen, Tertrema acuta, en av få fossil som representeras av nästan fullständiga rester av skallen. I vår artikel utvärderar vi dessa fossil för att analysera de evolutionära förhållandena inom den utdöda trematosaurid-amfibiegruppen och tillhandahåller en ny taxonomisk beskrivning (diagnos) för T. acuta. Oväntat nog skiljer sig våra resultat markant från tidigare tolkningar som placerade T. acuta inom de kortnosiga Trematosaurinae, och istället placeras nu arten i den långnosiga gruppen, Lonchorhynchinae. Våra resultat utmanar den sedan länge rådande uppdelningen av trematosaurider baserat på deras skallform och antyder att de evolutionära vägarna kan ha varit mer komplexa än den traditionella klassificeringen har föreslagit.

Slodownik, M.A., Mörs, T. & Kear, B. 2021. Reassessment of the Early Triassic trematosaurid temnospondyl Tertrema acuta from the Arctic island of Spitsbergen. Journal of Vertebrate Paleontology, 41 (1): e1900209. https://doi.org/10.1080/02724634.2021.1900209länk till annan webbplats

Computer models of two sculls

Dinocephaler (Therapsida), några av de tidigaste amnioterna som utvecklade stor kroppsstorlek, inkluderar den köttätande gruppen Anteosauria och mestadels växtätande Tapinocephalia. Medan paleoneurologin i gruppen Tapinocephalia har undersökts hos arten Moschognathus whaitsi är paleoneurologin hos Anteosauria fortfarande okänd. Vi använde röntgenmikrotomografi för att för första gången studera paleoneurologi hos Anteosaurus magnificus. Jämfört med Moschognathus rekonstruerar vi Anteosaurus som ett smidigt terrestriskt rovdjur baserat på en förstorad fossa för Flocculus-nodulus loben i lillhjärnan och båggångarna i innerörat. En stor skillnad mellan de två släktingarna ligger i neurokraniets orientering, vilket indikeras av vinkeln mellan skallens långa axel och planet för den laterala båggången. Denna vinkel är 25 ° i Anteosaurus, medan den är 65 ° i Moschognathus, vilket antyder att neurokraniet hos den senare anpassades för stångande beteende.

Benoit, J., Kruger, A., Jirah, S., Fernandez, V., & Rubidge, B. S. 2021. Palaeoneurology and palaeobiology of the dinocephalian therapsid Anteosaurus magnificus. Acta Palaeontologica Polonica, 11. https://doi.org/10.4202/app.00800.2020länk till annan webbplats

Fossila fynd i borrkärnor från ett djup av 540 meter i Siljanskratern visar att mikroskopisk svamp och arkeér (metanogener) levde tillsammans för 39 miljoner år sedan. Detta mikrobiella konsortium levde under strikt syrefria förhållanden djupt ner i berget och gav upphov till metan. Svampen bröt ned olja som migrerade i kraterns spricksystem och producerade vätgas vilken metanogenerna använde för att producera växthusgasen metan. Studien visar att nedslagskraterns djupa spricksystem utgjorde en beboelig miljö fortfarande 300 miljoner år efter nedslaget, och att det förmodligen fortfarande är aktivt.

Drake, H., Ivarsson, M., Heim, C., Snoeyenbos-West, O., Bengtson, S., Belivanova, V., Whitehouse, M. 2021. Fossilized anaerobic and possibly methanogenesis-fueling fungi identified deep within the Siljan impact structure. Communications Earth & Environment, DOI: 10.1038/s43247-021-00107-9länk till annan webbplats

Potpurri av foton och bilder på fossila och nulevande gymnospermer

Den här artikeln sammanfattar mångfalden hos nulevande och utdöda gymnospermer, s k nakenfröiga växter. Artikeln ger en introduktion till klassificeringen av gymnospermer, deras ursprung och tidiga spridning samt utvecklingen av diagnostiska karaktärer som frön och pollen. De viktigare ordningarna av gymnospermer är beskrivna och illustrerade med specifika karaktärer på blad, trä och reproduktiva organ, tillsammans med deras stratigrafiska och geografiska utbredning. Kontroversen om släktskapsförhållandena mellan de olika ordningarna belyses i en serie av förenklade fylogenetiska träd, och uppkomsten av nyckelkaraktärer är utsatta i ett diagram som visar de olika gruppernas utbredning i geologisk tid. Slutligen tas de ekonomiska aspekterna av gymnospermer upp, från virke, pappersmassa, till användning inom medicin, matvaror, som smaksättare, kosmetika, parfym mm. Deras roll som allergener och toxiner i omgivningen tas också upp. Det här är ett bidrag till nya utgåvan av boken Encyclopedia of Geology, 2nd Edition.

McLoughlin, S., 2021. History of Life: Plants: Gymnosperms. In: Elias, S. & Alderton, D. (eds), Encyclopedia of Geology, 2nd Edition. Elsevier, Amsterdam, 476–500. https://doi.org/10.1016/B978-0-08-102908-4.00068-0länk till annan webbplats

Schematisk bild över hur svamphyfer, sporer och biofilm lever i sprickor, hålor och gångar i djupbergarter.

Paleontologi bygger uteslutande på fossil som hittats i sedimentära bergarter. Forskning vid Naturhistoriska riksmuseet som bedrivits under det senaste decenniet visar dock att fossil återfinns även i magmatiska bergarter. Då i sprickor och hålrum som lämningar av den djupa biosfären. Detta är av betydelse då djupbiosfären är volymmässigt den näst största reservoaren av levande biomassa på Jorden sedan växterna erövrade land för ca fyrahundra miljoner år sedan. Innan dess var djupbiosfären den största reservoaren av levande biomassa, vilket innebär att en stor del av livets utveckling skedde i den djupa biosfären. Vi presenterar nu den samlade kunskapen om fossil i magmatisk berggrund och visar att det är ett område inom paleobiologin som behöver mer uppmärksamhet och forskning i framtiden om man ska förstå både prokaryoternas men även eukaryoternas tidiga utveckling.

Ivarsson, M., Drake, H., Neubeck, A., Sallstedt, T., Bengtson, S., Roberts, N.M.W & Rasmussen, B. 2020. The fossil record of igneous rock. Earth Science Reviews, 210, 103342länk till annan webbplats.

Extremt välbevarade hyolitider med helener och bevarade inre mjukdelar rapporteras för första gången från Guanshanbiotan (kambrium, epok 4) från Shijiangjun i Yunnanprovinsen i södra Kina. Bevarade mjukdelar i dessa hyolitider inkluderar muskelfästen och tarmkanalen. Tre olika former av mjukdelsbevaring förekommer i materialet: (1) bevaring genom pyritisering, (2) tidig ifyllnad av tarmkanalen med sediment utifrån, och (3) mineraliserade pseudomorfer av biofilmer som bildats under bakteriell nedbrytning av mjukdelarna. Jämförelser av det nya materialet med yngre hyolitider visar att matsmältningssystemet hos hyolitider var evolutionärt konservativt åtminstone från tidig kambrium till ordovicium.

Liu, F., Skovsted, C.B., Topper, T.P., & Zhang, Z.-F., 2021. Soft part preservation in hyolithids from the lower Cambrian (Stage 4) Guanshan Biota of South China and its implications. Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology. https://doi.org/10.1016/j.palaeo.2020.110079länk till annan webbplats

Fossil från den vindpiskade Chathamarkipelagen avslöjar rika panoramor från vår föränderliga världs historia, och de växter och djur som har befolkat den; från sydpolsskogarna under mellersta krita (95 miljoner år sedan) till det subtropiska havet under pliocen (4 miljoner år sedan). Utforskningshistorien av ögruppens fossil presenteras, från de första vetenskapliga expeditionerna vid 1800-talets mitt till de nydanande och djupgående vetenskapliga upptäckterna i vår tid. Boken ger slutligen en uppdaterad överblick av pågående försök att bevara några av världens ovanligaste djur och växter i denna avlägsna vulkaniska ögrupp.

Stilwell, J.D., Mays, C., 2020. Lost World of Rēkohu: Ancient ‘Zealandian’ Animals and Plants of the Remote Chatham Islands. Cambridge Scholars Publishing, Newcastle upon Tyne, 293 pp.

Perm-trias var en period på nästan 100 miljoner år (299-201 miljoner år sedan), och spände över fem globala massutdöenden, inklusive det största av alla: massutdöendet vid slutet av perm (252.2 miljoner år sedan). Vi undersöker här hur sötvattensalger påverkades i antal och utbredning av massutdöendena. Vi kunde identifiera en utbredningsprovins av sötvattensalger som täckte stora delar av Gondwana under perm som gick under vid periodens slut, i samband med att träskskogarna kollapsade under massutdöendet. Slutligen lägger vi grunden för hur miljöförändringar kan tolkas baserat på algrikedom, särskilt under massutdöenden.

Mays, C., Vajda, V., McLoughlin, S., 2021. Permian–Triassic non-marine algae of Gondwana—distributions, natural affinities and ecological implications. Earth-Science Reviews. 29 pp. doi: 10.1016/j.earscirev.2020.103382

I den här artikeln beskriver vi en ny orthothecid hyolith från kambrium i norra Kina (ca 515 miljoner år sedan). Den nya arten, Longxiantheca mira, representerar en av de mest primitiva orthotheciderna, med ett rakt, konformat skal och ett enkelt, platt operkulum. Men, de nya exemplaren bevarar avtryck av djurets mjukdelar och skalets mikroskopiska uppbyggnad. De nya upptäckterna visar att alla hyoliter var ganska lika varandra vad gäller anatomin och att hyoliternas skal till sin uppbyggnad var mycket likt de tidigaste blötdjurens skal, vilket i sin tur visar att dessa djurgrupper måste ha varit nära besläktade med varandra.

Li, L., Skovsted, C.B., Yun, H., Betts, M.J. & Zhang, X. 2020. New insight into the soft anatomy and shell microstructures of early Cambrian orthothecids (Hyolitha). Proceedings of the Royal Society B 287: 20201467länk till annan webbplats