Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-fredag 11-17
Lördag-söndag 10-18

  • Huvudmeny

Forskningsnyheter

De senast publicerade artiklarna från enheten

Illustration of a nature scene in the end of Permian period

Massutdöendet i slutet av perm (252 miljoner år sedan) var den största utrotningshändelsen i jordens historia. Det utlöstes av snabb global uppvärmning liknande nuvarande klimatförändringstrender och ledde till att upp till 80% av djurarterna dog ut. Vår senaste forskning visar att i kölvattnet av denna förödelse genomgick bakterier och alger en tillväxtexplosion i sjöar och floder. Matade med näringsämnen från de nyligen avskogade landskapen, och främjade av extrema koldioxidutsläpp och temperaturer, frodades och spreds dessa mikrober i över 300 000 år. Mikrobkoncentrationerna var ibland så höga att vattnet blev giftigt, vilket förhindrade återhämtningen av sötvattenslevande djur.

Idag ökar temperaturen, koldioxidutsläpp och tillförsel av näringsämnen (från jordbruk och avskogning). Genom att titta på det fossila registret kan vi lära av det förflutna och förhindra sådana giftiga algblomningar genom att hålla våra floder och sjöar rena och minska våra utsläpp av växthusgaser.

Mays, C., McLoughlin, S., Frank, T.D., Fielding, C.R., Slater, S.M., Vajda, V., 2021. Lethal microbial blooms delayed freshwater ecosystem recovery following the end-Permian extinction. Nature Communications 12, 5511. https://doi.org/10.1038/s41467-021-25711-3länk till annan webbplats

Mudcracks

En ny studie i samarbete mellan forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, University of Nebraska – Lincoln och flera andra institutioner i USA och Australien använde geokemiska data från sedimentära bergarter i östra Australien för att visa att de stora kolbildande skogarna i Permtiden förstördes under ett kort intervall av snabb klimatuppvärmning och intensiv erosion av marken för 252 miljoner år sedan. Klimatsystemet blev starkt säsongsbetonat, växlande från intensiv nederbörd till långvarig torka under varje år. Temperaturhöjningen matchar tidpunkten för utbrottet av stora volymer vulkaniskt berg i Sibirien som åtföljdes av utsläpp av stora mängder växthusgaser. Teamet uppskattade att medeltemperaturer på höga breddgrader efter massutdöendet var 10–14 ° C varmare än före denna händelse och detta ledde till ökad torka och försenade återhämtningen av biologisk mångfald på land. Detta ger viktiga lärdomar för dagens värld, där förbränning av fossila bränslen börjar öka mängden växthusgaser till nivåer som inte setts på jorden på tiotals miljoner år.

Frank, T.D., Fielding, C.R., Winguth, A.M.E., Savatic, K., Tevyaw, A., Winguth, C., McLoughlin, S., Vajda, V., Mays, C., Nicoll, R., Bocking, M., Crowley, J.L., 2021. Pace, magnitude, and nature of terrestrial climate change through the end Permian extinction in southeastern Gondwana. Geology 49, 1089-1095. doi: 10.1130/G48795.1länk till annan webbplats

Computer models of braincase of fossil hyaenodont

Hyaenodonter var köttätande däggdjur som en gång var vitt spridda men som dog ut under miocen (23,5–5,2 miljoner år före nutid). Då de inte har några levande ättlingar vet vi inte mycket om hur deras hjärnor såg ut förutom det vi kunnat se från avgjutningar av hjärnskålen hos ett fåtal arter. I den här studien beskriver vi en ny art av hyaenodont och använder röntgenmikrotomografi för att rekonstruera hjärnskålen. Vi jämför sedan avgjutningen av denna hjärnskål med de från andra hyaenodonter för att bättre förstå hur hjärnan har förändrats med tiden hos dessa djur. Hyaenodonta bestod av två större grupper och inom båda dessa ser vi en liknande trend mot en mer veckad hjärna, samt ett större neocortex, den del av hjärnan som ansvarar för bland annat kognition.

Flink, T., Cote, S., Rossie, J. B., Kibii, J. M. and Werdelin, L. 2021. The neurocranium of Ekweeconfractus amorui gen. et sp. nov. (Hyaenodonta, Mammalia) and the evolution of the brain in some hyaenodontan carnivores. Journal of Vertebrate Paleontology e1927748. DOI: 10.1080/02724634.2021.1927748länk till annan webbplats

Compilation picture with schematic drawings of fossil tetrapod, maps and phylogenetic tree

Trematosaurider var stora och globalt utbredda amfibier i tidiga trias med långsträckta "krokodilliknande" skallar. Några av de mest kända fossilen i denna grupp upptäcktes på ön Spetsbergen i det arktiska Svalbard av den svenska paleontologen Carl Wiman på 1900-talet. Bland dessa är den kortnosade trematosaurinen, Tertrema acuta, en av få fossil som representeras av nästan fullständiga rester av skallen. I vår artikel utvärderar vi dessa fossil för att analysera de evolutionära förhållandena inom den utdöda trematosaurid-amfibiegruppen och tillhandahåller en ny taxonomisk beskrivning (diagnos) för T. acuta. Oväntat nog skiljer sig våra resultat markant från tidigare tolkningar som placerade T. acuta inom de kortnosiga Trematosaurinae, och istället placeras nu arten i den långnosiga gruppen, Lonchorhynchinae. Våra resultat utmanar den sedan länge rådande uppdelningen av trematosaurider baserat på deras skallform och antyder att de evolutionära vägarna kan ha varit mer komplexa än den traditionella klassificeringen har föreslagit.

Slodownik, M.A., Mörs, T. & Kear, B. 2021. Reassessment of the Early Triassic trematosaurid temnospondyl Tertrema acuta from the Arctic island of Spitsbergen. Journal of Vertebrate Paleontology, 41 (1): e1900209. https://doi.org/10.1080/02724634.2021.1900209länk till annan webbplats

Computer models of two sculls

Dinocephaler (Therapsida), några av de tidigaste amnioterna som utvecklade stor kroppsstorlek, inkluderar den köttätande gruppen Anteosauria och mestadels växtätande Tapinocephalia. Medan paleoneurologin i gruppen Tapinocephalia har undersökts hos arten Moschognathus whaitsi är paleoneurologin hos Anteosauria fortfarande okänd. Vi använde röntgenmikrotomografi för att för första gången studera paleoneurologi hos Anteosaurus magnificus. Jämfört med Moschognathus rekonstruerar vi Anteosaurus som ett smidigt terrestriskt rovdjur baserat på en förstorad fossa för Flocculus-nodulus loben i lillhjärnan och båggångarna i innerörat. En stor skillnad mellan de två släktingarna ligger i neurokraniets orientering, vilket indikeras av vinkeln mellan skallens långa axel och planet för den laterala båggången. Denna vinkel är 25 ° i Anteosaurus, medan den är 65 ° i Moschognathus, vilket antyder att neurokraniet hos den senare anpassades för stångande beteende.

Benoit, J., Kruger, A., Jirah, S., Fernandez, V., & Rubidge, B. S. 2021. Palaeoneurology and palaeobiology of the dinocephalian therapsid Anteosaurus magnificus. Acta Palaeontologica Polonica, 11. https://doi.org/10.4202/app.00800.2020länk till annan webbplats

Fossila fynd i borrkärnor från ett djup av 540 meter i Siljanskratern visar att mikroskopisk svamp och arkeér (metanogener) levde tillsammans för 39 miljoner år sedan. Detta mikrobiella konsortium levde under strikt syrefria förhållanden djupt ner i berget och gav upphov till metan. Svampen bröt ned olja som migrerade i kraterns spricksystem och producerade vätgas vilken metanogenerna använde för att producera växthusgasen metan. Studien visar att nedslagskraterns djupa spricksystem utgjorde en beboelig miljö fortfarande 300 miljoner år efter nedslaget, och att det förmodligen fortfarande är aktivt.

Drake, H., Ivarsson, M., Heim, C., Snoeyenbos-West, O., Bengtson, S., Belivanova, V., Whitehouse, M. 2021. Fossilized anaerobic and possibly methanogenesis-fueling fungi identified deep within the Siljan impact structure. Communications Earth & Environment, DOI: 10.1038/s43247-021-00107-9länk till annan webbplats

Potpurri av foton och bilder på fossila och nulevande gymnospermer

Den här artikeln sammanfattar mångfalden hos nulevande och utdöda gymnospermer, s k nakenfröiga växter. Artikeln ger en introduktion till klassificeringen av gymnospermer, deras ursprung och tidiga spridning samt utvecklingen av diagnostiska karaktärer som frön och pollen. De viktigare ordningarna av gymnospermer är beskrivna och illustrerade med specifika karaktärer på blad, trä och reproduktiva organ, tillsammans med deras stratigrafiska och geografiska utbredning. Kontroversen om släktskapsförhållandena mellan de olika ordningarna belyses i en serie av förenklade fylogenetiska träd, och uppkomsten av nyckelkaraktärer är utsatta i ett diagram som visar de olika gruppernas utbredning i geologisk tid. Slutligen tas de ekonomiska aspekterna av gymnospermer upp, från virke, pappersmassa, till användning inom medicin, matvaror, som smaksättare, kosmetika, parfym mm. Deras roll som allergener och toxiner i omgivningen tas också upp. Det här är ett bidrag till nya utgåvan av boken Encyclopedia of Geology, 2nd Edition.

McLoughlin, S., 2021. History of Life: Plants: Gymnosperms. In: Elias, S. & Alderton, D. (eds), Encyclopedia of Geology, 2nd Edition. Elsevier, Amsterdam, 476–500. https://doi.org/10.1016/B978-0-08-102908-4.00068-0länk till annan webbplats

Schematisk bild över hur svamphyfer, sporer och biofilm lever i sprickor, hålor och gångar i djupbergarter.

Paleontologi bygger uteslutande på fossil som hittats i sedimentära bergarter. Forskning vid Naturhistoriska riksmuseet som bedrivits under det senaste decenniet visar dock att fossil återfinns även i magmatiska bergarter. Då i sprickor och hålrum som lämningar av den djupa biosfären. Detta är av betydelse då djupbiosfären är volymmässigt den näst största reservoaren av levande biomassa på Jorden sedan växterna erövrade land för ca fyrahundra miljoner år sedan. Innan dess var djupbiosfären den största reservoaren av levande biomassa, vilket innebär att en stor del av livets utveckling skedde i den djupa biosfären. Vi presenterar nu den samlade kunskapen om fossil i magmatisk berggrund och visar att det är ett område inom paleobiologin som behöver mer uppmärksamhet och forskning i framtiden om man ska förstå både prokaryoternas men även eukaryoternas tidiga utveckling.

Ivarsson, M., Drake, H., Neubeck, A., Sallstedt, T., Bengtson, S., Roberts, N.M.W & Rasmussen, B. 2020. The fossil record of igneous rock. Earth Science Reviews, 210, 103342länk till annan webbplats.

Extremt välbevarade hyolitider med helener och bevarade inre mjukdelar rapporteras för första gången från Guanshanbiotan (kambrium, epok 4) från Shijiangjun i Yunnanprovinsen i södra Kina. Bevarade mjukdelar i dessa hyolitider inkluderar muskelfästen och tarmkanalen. Tre olika former av mjukdelsbevaring förekommer i materialet: (1) bevaring genom pyritisering, (2) tidig ifyllnad av tarmkanalen med sediment utifrån, och (3) mineraliserade pseudomorfer av biofilmer som bildats under bakteriell nedbrytning av mjukdelarna. Jämförelser av det nya materialet med yngre hyolitider visar att matsmältningssystemet hos hyolitider var evolutionärt konservativt åtminstone från tidig kambrium till ordovicium.

Liu, F., Skovsted, C.B., Topper, T.P., & Zhang, Z.-F., 2021. Soft part preservation in hyolithids from the lower Cambrian (Stage 4) Guanshan Biota of South China and its implications. Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology. https://doi.org/10.1016/j.palaeo.2020.110079länk till annan webbplats

Fossil från den vindpiskade Chathamarkipelagen avslöjar rika panoramor från vår föränderliga världs historia, och de växter och djur som har befolkat den; från sydpolsskogarna under mellersta krita (95 miljoner år sedan) till det subtropiska havet under pliocen (4 miljoner år sedan). Utforskningshistorien av ögruppens fossil presenteras, från de första vetenskapliga expeditionerna vid 1800-talets mitt till de nydanande och djupgående vetenskapliga upptäckterna i vår tid. Boken ger slutligen en uppdaterad överblick av pågående försök att bevara några av världens ovanligaste djur och växter i denna avlägsna vulkaniska ögrupp.

Stilwell, J.D., Mays, C., 2020. Lost World of Rēkohu: Ancient ‘Zealandian’ Animals and Plants of the Remote Chatham Islands. Cambridge Scholars Publishing, Newcastle upon Tyne, 293 pp.

Perm-trias var en period på nästan 100 miljoner år (299-201 miljoner år sedan), och spände över fem globala massutdöenden, inklusive det största av alla: massutdöendet vid slutet av perm (252.2 miljoner år sedan). Vi undersöker här hur sötvattensalger påverkades i antal och utbredning av massutdöendena. Vi kunde identifiera en utbredningsprovins av sötvattensalger som täckte stora delar av Gondwana under perm som gick under vid periodens slut, i samband med att träskskogarna kollapsade under massutdöendet. Slutligen lägger vi grunden för hur miljöförändringar kan tolkas baserat på algrikedom, särskilt under massutdöenden.

Mays, C., Vajda, V., McLoughlin, S., 2021. Permian–Triassic non-marine algae of Gondwana—distributions, natural affinities and ecological implications. Earth-Science Reviews. 29 pp. doi: 10.1016/j.earscirev.2020.103382

I den här artikeln beskriver vi en ny orthothecid hyolith från kambrium i norra Kina (ca 515 miljoner år sedan). Den nya arten, Longxiantheca mira, representerar en av de mest primitiva orthotheciderna, med ett rakt, konformat skal och ett enkelt, platt operkulum. Men, de nya exemplaren bevarar avtryck av djurets mjukdelar och skalets mikroskopiska uppbyggnad. De nya upptäckterna visar att alla hyoliter var ganska lika varandra vad gäller anatomin och att hyoliternas skal till sin uppbyggnad var mycket likt de tidigaste blötdjurens skal, vilket i sin tur visar att dessa djurgrupper måste ha varit nära besläktade med varandra.

Li, L., Skovsted, C.B., Yun, H., Betts, M.J. & Zhang, X. 2020. New insight into the soft anatomy and shell microstructures of early Cambrian orthothecids (Hyolitha). Proceedings of the Royal Society B 287: 20201467länk till annan webbplats