Bevarande av kungsörnen

Gamla hot mot kungsörnen finns kvar och nya har tillkommit. Vilka är hoten och vad görs för att motverka dem?

Hot

Många av de hot som en gång höll på att orsaka kungsörnens utdöende i Skandinavien finns kvar än idag, men i mindre omfattning. Dessutom har nya hot tillkommit, hot som påverkar grundläggande förutsättningar för att örnarna ska kunna överleva och föröka sig. Ofta handlar det om olika typer av markexploatering, exempelvis för bebyggelse, trafik, skogsbruk eller vindkraft.

För att minimera dödligheten och på sikt nå uppsatta bevarandemål, är det viktigt att man tar hänsyn till örnarna vid den här typen av aktiviteter. I många fall handlar åtgärderna om att informera om risker, skyddsåtgärder och om arten i sig.

Trafik och kraftledningar

Av de döda kungsörnar som lämnades in till museet 1993-2009 hade nästan 50% omkommit i trafik, främst tågtrafik. 25% hade dött i olyckor vid kraftledningar och transformatorer. Dessa verksamheter utgör således tillsammans en stor riskfaktor för örnarna.

En förklaring till det här mönstret är att örnarna lockas till järnvägsspår och vägar av påkörda djur, vilket gör att de i sin tur kan bli påkörda. Örnar som söker föda utmed trafikleder, vilket är en vanlig företeelse, riskerar också att kollidera med intilliggande kraftledningar.

Vindkraft

De vindförhållanden som är gynnsamma för vindkraft utnyttjas också gärna av kungsörnen, men utbyggnaden av vindkraft har visat sig på många sätt negativ för örnarna. Förutom att de faktiskt kan kollidera med rotorblad, innebär exploateringen av mark med avverkning och utbyggda vägnät, en påtaglig störning, speciellt om det sker nära häckningsplatser.

För att undersöka hur fåglar (och andra arter) påverkas av vindkraft, startades 2005 kunskapsprogrammet Vindval av Naturvårdsverket och Energimyndigheten. Nyligen utkom därifrån en uppdaterad rapport om vindkraftens effekter på både fåglar och fladdermöss, och där tas kungsörnens situation upp. Betydelsen av kungsörnars hemområden, biotopval och rörelser för vindkraftsetablering finns att läsa i två rapporter, del 1 och del två.

Skogsbruk

Eftersom kungsörnen är beroende av gamla storväxta boträd, kan ett intensivt skogsbruk omintetgöra möjligheterna till häckning och spridning. I Norrland föredrar örnarna tallar som är minst 200 år gamla, vilket är över genomsnittet i många områden. En mer omfattande avverkning i svårtillgänglig terräng, som förut ofta lämnades orörd, kan också få en negativ effekt.

Illegal jakt

Även om kungsörnen fredades redan 1924, fortsatte illegal jakt på sina håll. Under andra hälften av 1900-talet ökade förföljelsen, speciellt i Norrlands inland. Under de senaste 20 åren har trenden vänt, men fortfarande förekommer att örnar skjuts och att bon och boträd saboteras. Lokalt har sådana aktioner varit förödande och helt hindrat häckning. Men även om den samlade effekten på hela stammen förmodligen är liten, så måste den här typen av hot tas på största allvar.

Förgiftning

I jämförelse med havsörnen, har miljögifter inte utgjort ett hot i samma utsträckning mot kungsörnen, åtminstone inte i inlandet. Något som däremot har konstaterats hos kungsörn är blyförgiftning. Detta kan sättas i samband med att kungsörnar ofta äter slaktrester från älg och andra villebråd, som innehåller hagel eller blyrester från kulor. I vissa fall blir blyförgiftningen dödlig, men även lägre halter kan orsaka hälsoproblem i form av sämre reaktions- och flygförmåga, samt sämre immunförsvar och reproduktion. En sammanställande artikel om bly i svenska kungs- och havsörnar 2003-2011 publicerades 2021.

Forskning, som tydligt visar hur blyhalten i blod hos kungsörnar är kraftigt förhöjda efter älgjakten, har publicerats i en vetenskaplig artikel. Ytterligare en publikation har publicerats där resultatet från 114 artiklar har sammanställts gällande blyförgiftning hos rovfåglar i Europa.

Åtgärder för bevarande

För de flesta hot som kungsörnen utsätts för, finns idag föreslag på åtgärder. I många fall handlar det om att sprida information om arten och hur den påverkas av olika verksamheter. Här bidrar exempelvis Kungsörn Sverige redan med en rad insatser.

När det gäller hoten från trafik, finns åtgärder att tillgå som kan minska risken för att djur körs på, exempelvis genom att anlägga passager och viltstängsel. För att avskräcka örnar från att vistas nära järnvägsspår, kan reflexer sättas upp i de linor som följer spåren. Även bättre rutiner för att hantera och rapportera trafikdödade djur kan på sikt minska hotet mot örnarna.

Vid markexploatering, både för skogsavverkning och etablering av vindkraft, är det viktigt att hänsyn tas till kungsörnen och dess häckningsområden. Eftersom kungsörnens bon och häckning är skyddade enligt lag, får dessa inte störas, och skyddszoner bör tillämpas kring bon. För mer information finns en vägledning, framtagen av Skogsstyrelsen.

Att motverka illegal jakt är svårt, speciellt då den ofta sker i otillgängliga områden. Bevakning av bon är resurskrävande, men skulle i många fall kunna hindra den här typen av brott. Inventeringarna bidrar i sig till en form av bevakning, även om det handlar om en begränsad tid. Ny teknik skulle kunna lösa detta, och nyligen har förslag kommit på övervakning av bon med viltkamera.

Riskerna för blyförgiftning hos kungsörnen kan främst motarbetas genom att minska användandet av blyammunition vid jakt. Det är också viktigt att regler för hantering av slaktavfall följs, och att slaktrester som misstänks innehålla stora mängder bly inte görs åtkomliga. 

Utfodring

En viktig verksamhet för att stödja kungsörnen är den stödutfodring som främst sker vintertid. Redan på 1970-talet började utfodring organiseras av föreningarna ÖRN-72 och Projekt Havsörn. Målet var att kompensera för en minskad tillgång på kadaver och erbjuda giftfritt kött under en tid då främst havsörnarna utsattes för miljögifter. Under senare år har utfodringsinsatserna minskat avsevärt, men verksamheten presenteras fortfarande årligen av ÖRN-72.

I naturreservatet Store Mosse i Småland sker utfodring mellan november till mars, som också går att följa live.

Lagstiftning

I Sverige är kungsörnen skyddad enligt artskyddsförordningen (2007:845), där det slås fast att det är förbjudet att fånga, döda eller störa kungsörn. Kungsörnen utpekas också i fågeldirektivet (2009/147/EG) som en utsatt art med behov av särskilda skyddsområden. En av följderna är att sekretess gäller för uppgifter om kungsörnens boplatser.

Även om kungsörnen enligt jaktförordningen (1987:905) kan vara jaktbar i form av skyddsjakt, är tilldelningen ytterst restriktiv och än har ingen skyddsjakt på kungsörn utfärdats. Slutligen tillhör kungsörnen även Statens vilt, i enlighet med § 33 i jaktförordningen.

Framtida mål

Det senaste åtgärdsprogramet för kungsörn kom 2011, och 2013 gavs en nationelI förvaltningsplan ut. I åtgärdsprogrammet uttrycks målet om en kungsörnsstam på minst 600 häckande par och en utbredning över hela landet. Visionen för 2030 är minst 1300 etablerade par. För att nå dessa mål och hålla nivån krävs dock åtgärder som motverkar ovan nämnda hot, samt en mer ingående kunskap om populationens sammansättning och möjligheter till spridning.

Här är inventeringarna av stor betydelse, inte minst i fråga om samordning med Norge. Även den genetiska statusen, som ännu är tämligen dåligt utforskad, kan bidra med viktig kunskap.