Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Valar

Samtliga valar tillhör statens vilt och ska anmälas till Polisen om de hittas döda. Här beskrivs deras utbredning och kännetecken.

Om du hittat ett dött djur som klassas som statens vilt ska det anmälas till Polisen, telefon 114 14. Polisen lämnar djuret till Naturhistoriska riksmuseet för att undersökas.

Av alla valar är det bara tumlaren som är någorlunda vanlig i svenska vatten. Museet tar emot mellan 10-20 döda tumlare per år för undersökning. Läs mer om vår hantering av Statens vilt.

Valars kännetecken och utbredning

Alla valar har, till skillnad från fiskarna, en tvärställd stjärtfena och ett andningshål på huvudets ovansida. De saknar gälar eftersom de är däggdjur och andas med lungor.

Phocoena phocoena

Storlek

Längd 130-190 cm. Vikt 30-60 kg.

Kännetecken

Ovansidan är nästan svart medan undersidan är vit med gråtonad eller fläckig övergång mellan färgerna. Fenorna är svarta. Ryggfenan är trekantig, nosen rundtrubbig och huden slät. I vardera käken finns 40-60 små tänder som är delvis dolda i tandköttet.

Utbredning i Sverige

Förekommer längs västkusten och i de södra delarna av Östersjön.

Har du sett en levande tumlare? Rapportera in till oss via  rapporteringsformuläret.

Tumlare. Illustration: Håkan Delin

Tumlare. Illustration: Håkan Delin.

Andra valar

En rad andra valar strandar tillfälligt längs våra kuster.

Vanligast är vitnosdelfinen Lagenorhynchus albirostris som med en längd av 2-3 m. Den liknar en stor tumlare men har från huvudet tydligt avsatta, vita läppar och en högre, mer böjd ryggfena.

Ibland kan man även se späckhuggaren Orcinus orca som blir upp till 9 m lång.

Av bardvalarna är det främst vikval och knölval som dyker upp i svenska vatten.