Alla dessa fågelarter tillhör statens vilt och ska anmälas till Polisen om de hittas döda. Här beskrivs deras kännetecken och utbredning.
Om du hittat ett dött djur som klassas som statens vilt ska det anmälas till Polisen, telefon 114 14. Polisen lämnar djuret till Naturhistoriska riksmuseet för att undersökas. Läs mer om vår hantering av Statens vilt.
Förutom de rovfåglar, ugglor, hackspettar och storkar som beskrivs på webbsidor här bredvid är det ett antal andra fåglelarter med särskilt högt skyddsvärde som också tillhör statens vilt. Här beskrivs dessa.
Recurvirostra avosetta
Längd 40-45 cm. Vikt ca 300 g.
Skärfläckan är helt svart och vit. Den är slank med lång hals och långa grå ben. Den svarta näbben är lång, mycket smal och uppåtböjd.
Förekommer längs södra Sveriges kuster.
Skärfläcka. Illustration: Håkan Delin.
Alcedo atthis
Längd 17-19 cm. Vikt 35-50 g.
I storlek mellan sparv och stare, med förhållandevis stort huvud och lång, spjutlik näbb. Ovansidan är mörkt blågrön och ljust blåskimrande rygg. Undersidan är orangebrun med vit haka. Kinderna är orangebruna och vita. Fötterna är små och stjärten mycket kort.
Förekommer sparsamt i Götaland och Svealand.
Kungsfiskare. Illustration Håkan Delin.
Fratercula arctica
Längd 28-34 cm. Vikt 275-550 g.
Ovansidan är svart, kinderna grå och undersidan vit med svart halsring. Näbben är mycket stor, hög, sammantryckt från sidorna, grå och gul, och om sommaren med röda räfflor. Ungfågelns näbb är betydligt mindre och mörkare. Huvudet är förhållandevis stort. Stjärten är mycket kort.
Tidigare häckande på västkusten, numera tillfällig gäst.
Lunnefågel. Illustration: Håkan Delin.
Anser erythropus
Längd 53-66 cm. Vikt 1,4-2,2 kg.
En liten gås med en vit bläs i pannan och karaktäristiska klargula ringar runt ögonen. På undersidan kraftigt mörkstrimmad över buken. Den unga fågeln saknar bläs men har en ljus ögonring.
Häckar mycket sällsynt i fjällen och fjällnära områden men kan påträffas under flyttperioden i övriga Sverige.
Fjällgås. Illustration: Håkan Delin.
Upupa epops
Längd 28-30 cm. Vikt 45-85 g.
Orangebrun i färgen med vingar, rygg och stjärt kraftigt bandade i svart och vitt. Näbben är mycket lång, smal och böjd. På hjässan sitter en kam av förlängda fjädrar med svarta spetsar.
Tillfälligt gäst i Sverige. Enstaka häckningar förekommer i södra Sverige.
Härfågel. Illustration: Håkan Delin.
Oriolus oriolus
Längd 22-25 cm. Vikt 60– 95 g.
Hanen är lysande gul med svarta vingar och delvis svart stjärt. Honan och ungfåglarna är grågröna med mörkare vingar och ljusare, svagt mörkstrimmad undersida som gulnar bakåt. Näbben är brunröd.
Sparsamt förekommande häckfågel i sydöstra Sverige.
Sommargylling, hane och hona. Illustration: Håkan Delin.
Coracias garrulus
Längd 29-32 cm. Vikt ca 150 g.
Knappt så stor som en kaja i storleken. Den har en kraftig näbb och övervägande grönblå dräkt med ljust rödbrun rygg och nästan svarta vingpennor. Ungfågelns färger är mer dämpade.
Tidigare häckfågel men numera sällsynt gäst i södra Sverige.
Blåkråka. Illustration: Håkan Delin.
Sterna caspia
Längd 47-54 cm. Vikt 570-780 g.
Skräntärnan är de största tärnan, något större än en fiskmås. På undersidan vit med mörka vingspetsar. Ovansidan är grå med vit hals och krage. Hjässan är svart och näbben är kraftig, spjutlik och klarröd. Den unga fågeln har brunspräcklig hjässa och en mörkfläckig ovansida.
Häckar lokalt utmed Sveriges östkust. Enstaka par finns även i Vänern.
Skräntärna. Illustration: Håkan Delin.
Childonias niger
Längd 22-25 cm. Vikt 60-75 g.
En liten och mörk tärna med svart huvud och undersida. Ovansidan är jämnt mörkgrå. Näbben och benen är mörka. Den unga fågeln är vit på delar av huvudet och på undersidan.
Förekommer på ett antal lokaler i södra Sverige.
Svarttärna, ung och gammal. Illustration: Håkan Delin.
Botaurus stellaris
Längd 70-80 cm. Vikt 0,9-1,9 kg.
Rördromen är stor som en höna och gulbrunt spräcklig med svarta streck. Hjässan är svart. Halsen är mycket lång och näbben är kraftig och spjutlik. Tår och klor är mycket långa.
Förekommer sparsamt i vassjöar i södra och mellersta Sverige.
Rördrom. Illustration: Håkan Delin.
Mergus albellus
Längd 38-45 cm. Vikt 500-900 g.
En liten and med fint tandade kanter på näbben och en hake ute på näbbspetsen.
Honan och ungfåglarna är på ovansidan mörkgrå och med svartvita vingar, mörkbrunt huvud, vit haka, gråspräcklig hals och en vit buk. Näbben och fötterna är gråa.
Hanen övervägande vit men med en svart fläck som sträcker sig från ögat till näbbroten. Den har även svarta fjädrar i nacken och framrygg medan sidor och bakre ryggen är gråspräckliga. Vingarna är svartvitgrå och stjärten är grå.
Hanen byter under sensommaren från praktdräkt till en honlik dräkt och återfår om hösten praktdräkten, varvid övergångsdräkter förekommer.
Sparsamt förekommande häckfågel i norr men kan ses i övriga Sverige under vinterhalvåret.
Salskrake, hona (överst) och hane. Illustration: Håkan Delin.
Podiceps nigricollis
Längd 28-34 cm. Vikt 250-400 g.
Storlek som en liten andfågel men med längre hals, bladlikt platta tår och spetsig, en aning uppåtböjd näbb. Huvud, hals och rygg svarta, sidor rostbrungrå. Buken samt vingens bakkant vit. Från ögat mot nacken ett knippe trådsmala, guldgula fjädrar.
Under vintern och i ungdräkten är ovansidan svartgrå och vingens bakkant vit. Undersidan är vit med ljusgrå strupe. Skiljs då lättast från andra doppingar på näbbformen.
Häckar framför allt i Hornborgasjön men förekommer sporadiskt i andra sjöar i södra Sverige.
Svarthalsad dopping, sommar (överst) och vinter. Illustration: Håkan Delin.