Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Öar och dvärgformer

Floresmänniskan

I förgrunden en rekonstruktion av Homo floresiensis. I bakgrunden skymtar mammutskelettet och hyddan där museets forskning redovisas.

År 2003 hittades en ny art av människa. Det var på ön Flores i Indonesien. Fossilen är mellan 100 000 och 60 000 år gamla och hittades i en grotta kallad Liang Bua. Den nya människan var cirka 1 meter lång och hade en hjärna på ungefär 400 kubikcentimeter. Det är samma storlek som hos Lucy som levde för tre miljoner år sedan. Floresmänniskan hade långa armar
och korta ben men också ganska stora fötter. Man hittade även primitiva redskap. Den nya människan har fått namnet Homo floresiensis.

Kontroversiell

Ända sedan upptäckten har Homo floresiensis varit kontroversiell. Anledningen är att hon ställt många av våra föreställningar om människans sena utveckling på huvudet. Arten är för ung, för liten, och hade för liten hjärna för att passa in i teorierna om människans utveckling. Tidigare trodde man att Homo sapiens och neandertalarna var de enda arter som fanns för mindre än 100 000 år sedan.

Olika teorier

Flera forskargrupper har försökt visa att Homo floresiensis var en nutida människa med någon genetisk sjukdom. Några menar att hon hade en genetisk defekt som leder till liten hjärna - så kallad mikrocefali. Andra har förespråkat andra sjukdomar. Men de flesta forskare anser att Homo floresiensis var en egen art, precis som man trodde från början.

Floresmänniskan kan härstamma från en grupp Homo erectus som nådde Flores och sedan blev kvar på ön. Men hon kan också härstamma från en äldre människotyp. I så fall måste vi tänka om vad gäller människans utvandring från Afrika.

Vad beror det på?

Alla djur har anpassningar för att undvika att bli uppätna av rovdjur. Storleken är en viktig sådan anpassning. Stora djur är svåra för rovdjur att döda och mycket små djur kan lätt gömma sig.

På öar finns sällan några rovdjur. Därför blir stora djur som elefanter och flodhästar mindre så att de kan ha livskraftiga populationer utan att äta upp all mat. Små djur som gnagare och näbbmöss blir istället bli större. Det minskar kroppens ämnesomsättning och gör att djuret behöver äta mindre.

Några däggdjursexempel

Elefantdjur och flodhästar kan simma långa sträckor och är därför vanliga på öar. Där utvecklas de snabbt till dvärgformer. Den minsta elefant man känner till är Elephas falconeri från Pleistocen (1,8 miljoner till 10 000 år före nutid) på Sicilien. Hela skelett av vuxna och ungar av denna art, visar att den blev ungefär en meter hög.

På Cypern hittas en dvärgflodhäst, Hippopotamus minutis, som var stor som en schäferhund.

Under Miocentiden (23,5-5,3 miljoner år före nutid) var en del av Italien isolerad i en skärgård av öar. Där levde bland annat en igelkott som blev stor som en foxterrier.

Världskarta som visar var man har hittat dvärgformer av vissa däggdjur.

Flores

Flores är en isolerad ö strax öster om Bali i Indonesien. På grund av att havet är mycket djupt och strömmarna starka är det svårt att ta sig till och från Flores med enkla båtar eller genom att simma.

Därför blev även en sådan varelse som en tidig människoart isolerad om den råkade hamna på Flores. Den kan till exempel ha drivit dit på trädstammar vid en storm.

Även förmänniskorna var då föremål för samma evolutionsmönster som andra däggdjur. Våra släktingar på Flores utvecklades då till dvärgformer.

Fakta

Homo floresiensis
Tid: 100 000 – 60 000 år före nutid
Fyndplats: Flores (Indonesien)
Värt att veta: En dvärgform; troligen utvecklad ur Homo erectus; känd från skallar, tänder och skelettrester.