Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Sälar troligen bakom nautilus tillbakagång

För omkring 50 miljoner år sedan fanns det ikoniska ”levande fossilet” nautilus i en rad olika livsmiljöer över hela jorden. Idag finns de bara kvar i de tropiska delarna av Indiska oceanen och Stilla havet. Steffen Kiel, på Naturhistoriska riksmuseets paleobiologiska enhet, har hittat en trolig lösning bakom tillbakagången.

Nautilus är ett släkte av bläckfiskar och tillhör familjen pärlbåtar. Vid jämförelse med andra bläckfiskar har pärlbåtarna ett yttre skal fyllt med luft som gör att de kan hålla sig svävande i vattnet. De tros leva på djupt vatten för att undvika rovdjur. Under den geologiska epoken eocen, för omkring 50 miljoner år sedan, hade nautilus en världsomspännande utbredning i en rad olika livsmiljöer. Sedan dess har nautilus utbredning begränsats kraftigt. Vad beror det på?

På bilden en nautilus som är ett släkte av bläckfiskar och tillhör familjen pärlbåtar. Foto DiveIvanov/Shutterstock

Nautilus finns i de tropiska delarna av Indiska oceanen och Stilla havet. Foto DiveIvanov/Shutterstock.

Samband mellan nautilus och sälars utbredningsområde

Under ett fältarbete i Taiwan 2019 hittade Steffen Kiel oväntat ett fossil av nautilus. Med sig på resan hade han två kollegor som arbetar med marina däggdjur. De kunde konstatera att det finns ett mönster i förekomsten av nautilus och utbredningen av fossila sälar.

- När vi insåg att vi kanske funnit något intressant, inledde vi en omfattande genomgång av litteratur som innehöll beskrivningar av den globala utbredningen av nautiloider och deras potentiella däggdjurs-rovdjur under hela den kenozoiska eran (en geologisk era som sträcker sig från 66 miljoner år sedan till nutid), säger Steffen Kiel.

En bild på en säl simmandes under vattnet som tittar rakt in i kameran. Foto Enessa Varnaeva/Shutterstock.

Där sälar finns, finns inga nautilus. Foto Enessa Varnaeva/Shutterstock.

Sälar använder framben för att hantera byten

Sammanställningen av litteraturen visar att förekomsten av sälar i de geologiska lagren för en viss region alltid sammanföll med försvinnandet av nautilus från samma region. Det som skiljer sälar från andra marina däggdjur och mesozoiska marina reptiler (som fanns för cirka 252–66 miljoner år sedan), är att sälar är skickligare på att hantera byten. De kan bland annat använda sina framben och skaka byten med huvudet.

- Detta är troligen anledningen till att nautiloider (pärlbåtar) överlevde andra marina rovdjur, men inte sälar, förklarar Steffen Kiel.

Det utbredningsområde nautilus finns på idag, är ett område där det inte finns några sälar. Det här visar på att samspelet mellan rovdjur och bytesdjur är viktiga drivkrafter för evolutionen.

I denna videolänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster får du veta mer om sambandet mellan sälars utbredning och nautilus tillbakagång.

Läs hela artikeln “Seals, whales and the Cenozoic decline of nautiloid cephalopods” i Journal of BiogeographyPDF