Miljögifter, genetik och hälsa analyseras hos död späckhuggare

I mitten av maj hittades en död späckhuggare i en småbåtshamn i Bohuslän. Naturhistoriska riksmuseet beslutade att ta vara på valens skalle. Det togs även vävnadsprover från flera organ för att analysera djurets hälsa, genetik och spår av miljögifter.

Torsdagen den 18 maj larmades polisen om en död späckhuggare i en småbåtshamn vid Hunnebostrand i Bohuslän. I ett första skede åkte patologer och biologer från SVA dit för att obducera och ta prover från kroppen.
– Det är väldigt sällsynt att döda späckhuggare hamnar i Sverige och ännu mer sällsynt att få så färska och omfattande prover från dem, säger Linnea Cervin, marinbiolog på Naturhistoriska riksmuseet.

Vävnadsprover togs från flera organ

Späckhuggaren var en vuxen och mager hane som vägde 2,8 ton och var 6,8 meter lång. Patologerna som utförde undersökningen bedömde att det är en gammal hane som har blivit mager över tid och till slut dött, men vidare analyser kan förhoppningsvis berätta mer om dödsorsaken.

Vid undersökningen i fält togs vävnadsprover från flera organ. Proverna blir ett tillskott till museets miljöprovbank, där biologiska prover har sparats sedan 1960-talet.
– Med dessa prover har vi möjlighet att analysera bland annat miljögifter, genetik och späckhuggarens hälsa. Med hjälp av tänderna kan vi förhoppningsvis avgöra hur gammal den var, säger Linnea Cervin.

Senaste skallen samlades in 1878

Utöver vävnadsprover valde Naturhistoriska riksmuseet även att ta vara på späckhuggarens skalle, som efter preparering och rengöring kommer införlivas i museets bensamling.
– Skallen kommer att komma till användning i flera olika forskningssammanhang. Vi kommer bland annat titta i detalj på skallens utseende och på tandslitage, säger Daniela Kalthoff, intendent och ansvarig för däggdjurssamlingarna på Naturhistoriska riksmuseet.

Sedan tidigare finns vävnadsprover och skelettben från tolv späckhuggare i museets samlingar. Bland föremålen finns bara tre skallar med fynduppgifter från Sverige, varav den senaste samlades in år 1878.

Fakta späckhuggare

Späckhuggare (Orcinus orca) är en tandval och den största arten i familjen Delphinidae, som inkluderar olika arter av delfiner. Med sitt typiska svartvita mönster på kroppen och den stora trekantiga ryggfenan känns späckhuggaren lätt igen. Hanen kan bli upp till 9,5 meter lång och väga åtta ton. Honan kan bli upp till sju meter lång och väga runt fyra ton.

Späckhuggare finns i alla större hav och ses nästan varje år utanför västkusten i Sverige där den jagar makrill. Späckhuggare har färre och kraftigare tänder än de flesta andra tandvalar. Det är en anpassning till jakten på fisk men också på andra stora marina däggdjur, till exempel delfiner, tumlare, sälar och sjölejon.