DNA-analys av hotad noshörning ger hopp

Med mindre än 100 individer kvar tillhör Sumatranoshörningen en av världens mest utrotningshotade däggdjursarter. Men en studie ledd av forskare vid Centrum för paleogenetik i Stockholm visar det fortfarande finns en chans att rädda mycket av artens genetiska mångfald.

– Till vår förvåning fann vi både låga nivåer av inavel och en stor genetisk mångfald hos de kvarvarande populationerna på Borneo och Sumatra, säger Johanna von Seth, doktorand vid Centrum för paleogenetik och en av författarna till studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.

Forskarna tror att de förhållandevis låga inavelsnivåerna bland dagens noshörningar beror på att nedgången i populationerna har skett så nyligen. Genom att dessutom sekvensera DNA från fem historiska prover kunde forskarna även undersöka de genetiska konsekvenserna av den kraftiga populationsminskning som skett under de senaste 100 åren.

Kan bli problem

Men forskarna fann också många potentiellt skadliga mutationer gömda i noshörningarnas arvsmassa, vilket är oroande inför framtiden.

– Om inte populationerna börjar öka i storlek snart är det stor risk för att inavelsnivåerna ökar, och då kommer genetiska sjukdomar att bli allt vanligare, säger Nicolas Dussex, postdoktor vid Centrum för paleogenetik, också han en av författarna till studien.

Resultaten från analyser av den nyligen utdöda populationen på den malaysiska halvön visade på snabbt ökande inavel innan utdöendet. Det är en varning för vad som snart kan hända med de nu levande noshörningarna på Borneo och Sumatra.

– Sumatranoshörningen är inte på något sätt utom fara. Men våra resultat visar ändå på en väg framåt, där vi fortfarande kan rädda en stor del av artens genetiska mångfald, säger Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Centrum för paleogenetik.

Måste bli fler

För att minska risken för utdöende anser forskarna att det är absolut nödvändigt att Sumatranoshörningarna blir fler. De föreslår utbyte av gener mellan populationerna på Borneo och Sumatra, genom insemination eller att flytta individer.

– Vår studie visar vilken enorm potential modern gensekvenseringsteknik har när det gäller att vägleda insatser för att bevara hotade arter över hela världen, säger Nicolas Dussex.

Studien vid Centrum för paleogenetik genomfördes med stöd av National Genomics Infrastructure vid SciLifeLab och är ett samarbete mellan forskare från flera olika länder, bland annat genetiker och experter på bevarandearbete och reproduktiv biologi.

Fakta

Centrum for paleogenetik är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet, som för samman forskare från olika discipliner, såsom biologi, arkeologi och geologi, i en banbrytande forskningsmiljö fokuserad på analyser av DNA från historiska och forntida lämningar.

Artikeln “Genomic insights into the conservation status of the world’s last remaining Sumatran rhinoceros populations ” är publicerad i Nature Communications och finns tillgänglig via denna länk:
https://www.nature.com/articles/s41467-021-22386-8
DOI number: 10.1038/s41467-021-22386-8

Läs hela pressmeddelandet, gemensamt från Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet.