Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Tall (Pinus sylvestris)

Näst granen är tall det vanligaste trädet i Sverige. Tallen klarar ett liv på mager, torr mark liksom på fuktig och mager myrmark, där den är det vanligaste trädslaget.

Tall, närbild

Tall med spindelväv. Foto: Lars-Åke Janzon

Tall, sedd underifrån

Tall. Foto: Lars-Åke Janzon

I torra områden hittar tallen vatten djupt i marken med de långa rötterna. Tallen blir över 35 meter hög och mer än 650 år gammal. Redan som 100–150-åring faller den dock oftast för sågen. Tallen blommar i maj-juni. Kotten är först grön, men efter mognaden grå. Under senvintern öppnas kotten och fröna släpps ut.
 
Tallens ved är mycket hård och bryts ned långsamt. En död tall blir stående länge, kanske upp till 300 år. Efter det att tallen fallit kan den bli liggande i kanske ytterligare 300 år. En död tall blir därför en viktig livsmiljö för många insekter och lavar.

Linné skrev 1755: "Veden ger lysstickor åt bönderna; den feta roten brukas i eldstäder nattetid. Kolen används av bergsmännen, och veden är ett utmärkt bränsle i spisar. Saven äts begärligt av barn. Den mjukare barken tillreds till bröd åt fattiga; den äts även av svinen. Den grövre barken brukas som ersättning för kork. Dekokt på årsskotten är ett verksamt medel mot skörbjugg."