Devon 

För 359-419 miljoner år sedan var det perioden som kallas Devon.

Gondwanaland ligger fortfarande samlat runt sydpolen, Baltica och Laurentia vid ekvatorn. Siberia ligger norr om ekvatorn men är på väg mot Laurentia och Baltica. Laurentia och Baltica kolliderade i slutet av silur i den kaledonska bergskedjeveckningen (då bland annat de svenska fjällen bildas) och bildade den nya kontinenten Euramerica. Ett annat namn är också "Old Red Sandstone"- kontinenten på grund av de rödaktiga sediment som avlagrades i haven runt Euramericas kust.

Klimatet i devon verkar ha varit indelat i latitudinella zoner. Runt ekvatorn finns bevis på att det var varmt och fuktigt (tropiskt klimat), på båda sidor om den tropiska zonen fanns subtropiska zoner som var varma och torra, mot polerna fanns tempererade, kallare zoner. I slutet av devon (gränsen mellan Frasnian- Famennian) sjunker havsnivån drastiskt.

Landväxternas tid

Devon skulle kunna kallas landväxternas tid. Under devon fullkomligt exploderade utvecklingen av växter på land, från de första små, centimeterhöga enkelt grenade i början av perioden, till meterhöga trädliknande växter mot slutet av perioden.

Några exempel på tidiga enkla kärlväxter från början av devon är Cooksonia, Aglaophyton, Rhynia, Zosterophyllum och Baragwanathia. Alla dessa var relativt enkelt uppbyggda med en upprättstående stjälk som tudelas, enklare rottrådar från en horisontellt liggande "rot" och med sporangier (sporgömmen) längst ut i spetsen på skotten. Ett fossil av de småväxta kärlväxterna från tidig devon är Psilophyton som blev upp till 60 centimeter hög. Den var lite mer komplext byggd än de ovan nämnda växterna med vegetativa och fertila grenar från en central stjälk. Andra växtgrupper som dyker upp i devon är trimerofyter och cladoxylopsider.

Tidigt i devon hittas de första fossila fynden av lummerväxter (Lycopsida). Lummerväxterna sprids snabbt och blir snart en av de dominerande växtgrupperna i devon. Senare i devon uppstår de första fräkenväxterna (Sphenopsida), ormbunkarna (Filicopsida) och tidiga former av nakenfröiga växter (progymnospermer). Mot slutet av devon bildar representanter ur dessa grupper de första skogarna med flera meter höga träd. Första otvetydiga fyndet av levermossor kommer från slutet av devon.

Fiskarnas tid

I haven var devon fiskarnas tid. Det skedde en stor uppblomstring av nya grupper. Käklösa fiskar som fanns redan i silur får nu sällskap av bepansrade käkförsedda fiskar (pansarhajar, taggpansarhajar), det uppstår nya grupper av hajar, kvastfeniga fiskar, och lungfiskar. De första fyrfota landryggradsdjuren (tetrapoder: förfäder till groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur) kryper upp på land i slutet av devon. De mest kända tidiga tetrapoderna är Acanthostega och Ichtyostega från Grönland, men nya fynd har hittats på senare år till exempel Tiktaalik från Kanada och Ventastega från Lettland. De första groddjuren hittas i devon.
Ammoniter, bläckfiskar med hoprullat skal, var en ny grupp bland blötdjuren i havet. De levde i reven i varma grundhav, tillsammans med koraller, armfotingar och sjöliljor.

Första fynden av landlevande spindeldjur, trigonotarbider, och små vinglösa hoppstjärtar, collemboler. Den första riktiga insekten, Rhyniognatha hirsti, har hittats i sediment från tidig devon.

I slutet av devon sker ett utdöende bland revlevande koraller och de revbildande stromatoporoiderna. Många släkten av armfotingar dog ut. Fiskarna drabbades också men det verkar ha skett genom utdöenden under hela devonperioden. Pansarhajarna (placodermer) och många av de käklösa fiskarna dog ut under devon. Den rika devonska fiskfaunan ersattes i karbon av nya former.