Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Fiskar

Drakfisk. Foto: Lars-Åke Janzon

Fjärsing. Foto: Lars-Åke Janzon

Minst tusen fiskarter är kända för att ha, eller förmodas ha, en giftproducerande apparat eller innehålla gift diffust spritt i vissa vävnader.

Några blåsfiskarter innehåller ett av det starkaste kända djurgifterna, tetraodotoxin (TTX).

Stingrockor

Stingrockor (Dasyatidae) påträffas i alla tempererade och varma hav. De har en eller flera giftiga, hullingförsedda taggar i stjärten. Stingrockorna ligger gärna nergrävda i sand på grunt vatten. Om någon råkar trampa oförsiktigt kan en tagg lätt fastna i offret, och råka illa ut.

Andra giftiga fiskar

Andra giftiga fiskar som också ligger nergrävda är t.ex. fjärsingar (släktet Trachinus) och stjärnkikare (Uranoscopidae). Den kamouflagefärgade stenfisken (Synanceia verrucosa), ibland betraktad som världens giftigaste fisk, kan vid fara slunga ut de giftförsedda ryggtaggarna mot en angripare.
Den korallevande drakfisken (Pterois volitans) har starka färger med fenor som påminner om fågelvingar, vars fenstrålar står iförbindelse med separata giftproducerande körtlar.

Blåsfiskar

Det finns cirka 120 arter blåsfiskar (Tetraodontidae), och några av dem innehåller giftet tetraodotoxin (TTX), som är ett av de mest starkaste djurgifterna vi känner till. Det anses vara 25 gånger så kraftigt som kurare. TTX är även känt från andra fiskar, så totalt finns det cirka 75 fiskarter som innehåller TTX.

I Japan kallas blåsfisk för fugu, och tillagad som maträtt har den kallats för världens farligaste måltid, eller som en gastronomisk version av rysk roulett. Tillagning av fugu betraktas som en konstart, och fugukockar har en gedigen utbildning innan de får licens att tillaga fiskrätten. Bland gourmeter prisas levern högst, den är nämligen giftigast (men enligt lag förbjuden att serveras). Dödsfallfrekvensen har avtagit men fortfarande har följande japanska vers en viss aktualitet: "Idag åt han och jag fugu — idag bär jag hans kista".

Silverkindad blåsfisk, Lagocephalus sceleratus, har närmat sig oss i sen tid och kommit till östra Medelhavet från Röda Havet via Suezkanalen.  Den anses som en läckerhet, men skinnet och vissa inre organ innehåller ett nervgift som kan orsaka muskelkramper om den tillagas fel. Giftet påverkas inte av kokning eller upphettning. Den här blåsfisken (som även kallas silverstripe blaasop) finns vanligast nära rev i Indiska Oceanen och Stilla Havet. EU förbjuder handel med blåsfiskar och deras produkter.

Litteraturtips:

Bettini, S. (Red.), 1978, Arthropod Venoms (Berlin, Heidelberg, New York). [Handbuch der experimentellen Pharmakologie, Heffter-Heubner / Handbook of Experimental Pharmacology, New Series, 48: I-XXXIII, 1-977]
Edström, A., 1988, Djurens gifter. (Lund)