Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Fåglar och däggdjur

Hos fåglarna finns det ett fåtal som man inte ska röra, då deras fjäderdräkt och hud innehåller gifter. Bland däggdjuren kan man hitta några giftiga arter. Där giftet används för att bedöva bytesdjur eller skydda ungarna.

Fåglar

Det finns inga riktigt giftiga fåglar, men några arter skall man passa sig för. Man skall inte äta eller röra åtminstone tre pitohui-arter (Pitohui dichrous, P. kirhocephalus och P. ferrugineus) som alla finns på Nya Guinea. Ett nervgift som heter homobatrachotoxin finns i fjäderdräkten och skinnet, och det orsakar domnad och kittlingar i de delar som berört fågeln. Ifrita (Ifrita kowaldi) som också finns på Nya Guinea har toxiska alkaloider i fjäderdräkt och skinn. Den rödbruna törnskatetrasten (Colluricincla megarhyncha) kan också vålla besvär.

Däggdjur

Det finns bara några få arter däggdjur som är giftiga. Det mest bekanta är näbbdjuret (Ornithorhynchus anatinus) där hanarna sticks med sporrar som sitter på insidan av bakbenen. Sticken lär vara smärtsamma men ej dödliga för människor. I Sverige finns vattennäbbmus (Neomys fodiens) som har giftig saliv, vilket används till att förlama bytesdjuren, och därmed kan den ta stora byten som grodor.

Dessutom finns det två arter snabelslidmöss (Solenodon cubana och S. paradoxus) som har giftiga bett. Tre näbbmöss i släktet Blarina har även de giftigt bett. Tröglorin (Nycticebus coucang) har körtlar på insidan av armbågarna som producerar ett toxin som luktar som fotsvettiga strumpor. De täcker sina ungar med giftet för att skydda mot predatorer, och de vuxna tar in det i munnen för att åstadkomma ett giftigt bett via de nedre framtänderna.

Litteraturtips:

Bettini, S. (Red.), 1978, Arthropod Venoms (Berlin, Heidelberg, New York). [Handbuch der experimentellen Pharmakologie, Heffter-Heubner / Handbook of Experimental Pharmacology, New Series, 48: I-XXXIII, 1-977]
Edström, A., 1988, Djurens gifter. (Lund)