Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Insekter

Getingar och bin

Många ser inte skillnad på ett tambi (Apis mellifera) och getingar (Vespidae). Därför kan det vara svårt att veta vilket djur det var som stack. En geting kan stickas flera gånger eftersom gadden inte har några hullingar. Tambiets gadd, däremot, har hullingar och gadden (liksom biet) sitter kvar efter sticket. Biet dör när man tar bort det, eftersom gadden normalt sitter kvar i offret. Giftet hos tambiet är mycket komplext och består av minst 40 olika substanser. Getinggift innehåller vissa ämnen som även finns hos bin, exempelvis fosfolipaser och hyaluronidas, men har annars en avvikande sammansättning.

Geting. Foto. Lars-Åke Janzon
Tambi. Foto: Lars-Åke Janzon

Bland annat saknas melittin och apamin hos geting, och kininer och mastoparaner hos bin. Eftersom en överkänslighet lätt kan utvecklas mot vissa komponenter i giftet orsakar troligen getingar fler dödsfall bland människor i Sverige än något annat giftigt djur.
Getingar

Fjärilar

Bland fjärilarna återfinns giftiga arter nästan enbart bland nattfjärilarna, och då oftare hos larverna än hos de fullbildade fjärilarna. De giftiga arternas larver är oftast kraftigt håriga, och håren står i förbindelse med giftproducerande minikörtlar. Vid beröring bryts lätt håren av och fastnar i den drabbades hud. Gräsulvens, Macrothylasia rubi, långa hår står i förbindelse med giftproducerande minikörtlar (bilden till höger).
Insekter
Larver

Gräsulv. Foto: Lars-Åke Janzon

Monarkfjärilen (Danaus plexippus) är en daglevande fjäril som är giftig, men den producerar inte sitt gift själv. Monarkens larver lever av giftiga tulkörtsarter. Giftet lagras upp i larvens kroppsvätskor utan menlig effekt för vare sig larven eller den fullbildade fjärilen. En fågel som tar en monark märker snabbt att fjärilen är giftig. Fågeln räddas av att giftet stimulerar ett kräkcentrum i dess hjärna, vilket gör att den snabbt kan göra sig av med giftet.

Vilande Monarkfjäril med vingarna utfällda. Foto: Lars-Åke Janzon
Monarkfjäril. Foto: Lars-Åke Janzon
Alla bilder är fotograferade av Lars-Åke Janzon

Bombarderbaggen (Brachinus crepitans) har ett originellt kemiskt försvar. När den angrips avger den en explosiv gas som riktas mot angriparen. Temperaturen i gasen kan uppgå till hundra grader, och avfyrningen är även hörbar för oss. Angriparen kan bombarderas flera gånger i rask följd med gasen.

Litteraturtips:

Bettini, S. (Red.), 1978, Arthropod Venoms (Berlin, Heidelberg, New York). [Handbuch der experimentellen Pharmakologie, Heffter-Heubner / Handbook of Experimental Pharmacology, New Series, 48: I-XXXIII, 1-977]
Edström, A., 1988, Djurens gifter. (Lund)