LarverDe larver som vi oftast hittar ute i naturen är fjärilslarver. Mångformigheten bland fjärilslarverna är mycket stor, och det är inte alltid lätt att veta vilken typ av fjäril det är man ser. De allra flesta fjärilslarver är växtätare, och de livnär sig huvudsakligen av näringsväxtens blad eller blomknoppar. Vissa år hittas det väldigt många snabelsvärmarlarver. Många tror att det mjuka och ofarliga analhornet (tappen eller snabeln) felaktigt sitter i framändan.
"Taggen" hos svärmarlarver sitter i bakändan. Här större snabelsvärmarens analhorn.
|
|
De enda larver som liknar fjärilslarver är larverna av växtsteklar, men de har som regel fler bukfötter (de gröna på bilden). Det bakersta paret bukfötter benämns ibland analfötter (de blå). De röda fötterna är bröstfötterna.
|
Växtstekellarver, Croesus sp., i alarmställning. Längd: cirka 25 mm.
Utseende Larvens spolformade kropp består av huvud, en treledad framkropp och en tioledad bakkropp, men de två kroppsdelarna är inte tydligt åtskiljda. Huvudet, som är tydligt skilt från resten av kroppen, har sex punktögon och på undersidan stora käkar. Ryggdelen är vanligen täckt av tätare eller glesare borst. På varje framkroppsled finns ett par korta, ledade kloförsedda ben (bröstfötter). De är dessa fötter som sedemera kommer att bli fjärilens ben. På bakkroppslederna 3, 4, 5, 6 samt på sista leden finns oftast ett par bukfötter. De är egentligen inga fötter utan snarare korta utväxter som teleskopaktigt kan skjutas fram och tillbaka. På undersidan av bukfötterna finns en häftskiva som dels är glatt och dels består av en krans mikroskopiska borst. I spetsen på sista bakkroppsleden sitter anus som är omgiven av tre par hudflikar.Utveckling Larven utvecklas i ägget, och kan efter ett par, tre veckor äta sig ur ägget. Det primära är nu att växa. Larvens hud växer eller tänjs inte efterhand som larven blir större. Därför måste den byta (ömsa) hud flera gånger, oftast tre till fyra, innan den är fullvuxen. När larven ömsat hud för sista gången övergår den i puppstadiet.Skydd Larven är hjälplös, mjuk och utan möjlighet att snabbt dra sig undan en fiende, till exempel en fågel. De flesta larver som lever ovan jord har därför utvecklat en skyddsteckning som gör dem svåra att upptäcka. Ofta håller de sig även gömda under dagen för att komma fram och äta under nattens mörka timmar.
Andra arter, som till exempel makaonfjärilen (Papilio machaon), har utvecklat tydliga varningsfärger, som kompletterats med ett osmaterium. Osmateriet, ett Y‑format hornliknande organ, kan, vid fara, skjutas ut mellan huvud och framryggen. På osmateriet mynnar stora körtlar vars sekret har en skarp och obehaglig lukt. Larven är 40-50 millimeter lång.
Dagfjärilar Larverna ser ut på många olika sätt. De kan ha smågreniga utskott och tornar, eller vara korthåriga med enstaka borstlika hår på talrika små vårtpunkter, eller så kan de vara nästan nakna. Förutom den vanliga larvformen kan utseendet vara så att de är tjockast på mitten, ha en högvälvd rygg eller ha en bredare gråsuggelik form.Läs mer:
Apollofjäril
|
Makaonfjäril, Papilio machaonLängd: 40-50 mm.
|
Apollofjäril, Parnassius apollo.Längd: 40-50 mm.
|
|
Sorgmantel, Nymphalis antiopa. Längd: 50-55 mm.
|
|
| Körsbärsfuks, Nymphalis polychloros.
Längd: 45-50 mm. |
Svärmare Det mest utmärkande hos svärmarlarverna är analhornet, ett hornliknande utskott, på sista leden. Det saknas endast hos en av våra svenska arter. Larverna av våra allmännare arter är vanligen tjocka och stora, kala och gröna med snedstrimmor i olika färger.Läs mer:
Större (Allmän) snabelsvärmare
Ligustersvärmare, Sphinx ligustri.Längd: 80-100 mm.
|
|
Större (Allmän) snabelsvärmare, Deilephila elpenor. Längd: 60-80 mm.
|
|
| Brunsprötsvärmare, Hyles gallii.
Längd: 60-70 mm. |
Spinnare Det finns inget gemensamt kännetecken för spinnarlarverna. Många gånger är de kraftigt håriga, men de kan även vara nakna, ha håren samlade i tofsar eller borstar, ha vårtor, vara puckelförsedda eller vara snigelliknande.Läs mer:
Björkspinnare Bild till höger:
Större gaffelsvans (allmön gaffelsvans), Cerula vinula. Den fullvuxna larven blir 60-70 mm lång.
Illustration: Spuler (1910), detalj.
Liten påfågelspinnare, Saturnia pavonia.Längd: 50-70 mm.
|
|
Aprikosspinnare (allmän fjädertofsspinnare), Orgyia antiqua. Längd: 25-40 mm.
|
Bokspinnare (tätullig harfotspinnare),pudibunda. Längd: 40-45 mm.
|
|
Björkspinnare, Eriogaster lanestris.Längd: 45-60 mm.
|
Gräsulv, Macrothylasia rubi.
|
|
Skrämd ihoprullad gräsulvlarv. Längd: 60-80 mm.
|
|
| Blåhuva, Diloba caeruleocephala – angripen av parasitoidsteklar, vars puppor sitter utanpå larven. Längd: cirka 40 mm. |
Träfjärilar Den larv som vi oftast ser är den allmänna träfjärilens (trädödarens) (Cossus cossus) larv, som är stor (80‑100 millimeter lång) och rödbrun, se bild nedan. Efter det att den som larv levt och gnagt breda gångar i till exempel pil, asp eller fruktträd lämnar den trädet för att förpuppa sig i marken, och det är då vi brukar kunna se den.
Allmän träfjäril, Cossus cossus. Längd: 80-100 mm.
|
|
Blåfläckig träfjäril, Zeuzera pyrina. Foto: Jan Måreby
|
Nattflyn Larverna, som nästan alla är kala eller sparsamt behårade, är huvudsakligen nattaktiva. Vanligen är de färgade i jordfärger, men många undantag finns. De flesta lever av blad eller blommor, men vissa lever av växtrötter.
 Foto: Annica Roos.
Absintkapuschongfly, Cuculliaabsinthii. Längd: 35-40 mm.
Typisk nattflylarv. Larven på bildenär ca 50 mm lång.
Grenkungsljuskapuschongfly,Shargacucullia lychnitis.Längd: 35-40 mm.
|
|
Larv av alaftonfly, Acronicta alni. Foto: Allan Helm
Lansettvinge Simyra albovenosa.Längd: 35-45 mm.
Lönnaftonfly, Acronicta aceris.Längd: 40-50 mm.
|
Mätare Det svenska namnet på denna grupp av fjärilar härrör från larvens sätt att förflytta sig. Larverna är vanligen långa och smala, och har endast två par bukfötter. Larven håller sig fast med bukfötterna och sträcker ut kroppen tills bröstfötterna får ett lämpligt fäste. Härefter släpper den taget med bukfötterna och sätter ner dem strax bakom bröstfötterna, den "mäter" sig fram.
|
| Rör sig larven inte? Prova att uppdatera sidan. |
Många mätarlarver liknar t.ex. småkvistar när de sitter orörliga på engren med kroppen stelt utsträcktoch fasthållen endast med bukfötterna.
|
|
Mätarelarven på bilden är cirka 25 mm lång. Foto: Ulf Carlberg
|
Larver av humlemott Aphomia sociella.Längd 13 mm , massa 58 mg.Foto: Ulf Carlberg
|
|
Larv av småfjäril funnen i gammaltmurket virke, tillsammans medlarven av tornbaggen (se nedan).Foto: Ulf Carlberg
|
Skalbaggslarver som lever i kompost känns igen på sitt böjda utseende. Noshornsbaggens larv (ovan) är den man oftast finner – den kan bli 10 cm lång.Läs mer:
Noshornsbaggen
Den upp till 40 mm länga larven av husbocken Hylotrupes bajulus (till höger) lever i ved och är därför mer eller mindre opigmenterad.
|
|
 Foto: Ulf Carlberg.
|
Larv av tornbagge (familjen Mordellidae) funnen i gammalt murket virke. Foto: Ulf Carlberg
|
|
Larver av nyckelpigor som lever som rovdjur på bland annat bladlöss. De har skarpa varningsfärger för att undvika att bli uppäten själv. De kraftiga benen ger den god rörlighet i jakt på byte. Foto: Ulf Carlberg
|
 Foto: Ulf Carlberg. |
| Larv av sjuprickig nyckelpiga, Coccinella septempunctata.
Den avbildade larven är cirka 9 mm lång och har
en massa på 26 mg. |
Flugor Blomflugelarv av släktet Volucella påträffas ofta inomhus under sensommaren och hösten. Larven lever av humlor och getingars larver i deras bon, och när fluglarverna är fullvuxna och det är dags att förpuppa sig kommer de fram i våra hus. Munänden är till höger i bild. Den avbildade larven är circa 15 mm lång och har en massa på cirka 230 mg.
 Foto: Ulf Carlberg.
Foto, där inget annat anges: Lars-Åke JanzonFörfattare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet och Ulf Carlberg, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet Litteraturtips:
Carter, D. J., 1979, The Observer´s Book of Caterpillars [Volym 79 i serien The Observer´s Books] (London)
Chinery, M., 1976, Nordeuropas insekter. (Stockholm)
Gullander, B., 1959, Nordens dagfjärilar. (Stockholm)
Gullander, B., 1963, Nordens svärmare och spinnare. (Stockholm)
Gullander, B., 1971, Nordens nattflyn. (Stockholm)
Higgins, L. & Hargreaves, B., 1983, Europas dagfjärilar. (Stockholm)
Langer, T., 1969, Fjärilarnas beteende (Stockholm)
Nordström, F., 1937, Våra fjärilar och hur man känner igen dem (Stockholm)
Rougeot, P.-C. & Viette, P., 1980, Svärmare och spinnare i Europa och Nordafrika (Stockholm)
|
|
Skriv ut
