Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Larver

De larver som vi oftast hittar ute i naturen är fjärilslarver. Mångformigheten bland fjärilslarverna är mycket stor, och det är inte alltid lätt att veta vilken typ av fjäril det är man ser.

Larvens spolformade kropp består av huvud, en treledad framkropp och en tioledad bakkropp, men de två kroppsdelarna är inte tydligt åtskiljda.

Huvudet, som är tydligt skilt från resten av kroppen, har sex punktögon och på undersidan stora käkar. Ryggdelen är ofta täckt av tätare eller glesare borst.

Fjärilslarv. Bild: Uf Carlberg

Bröstfötter i rött, bukfötter i grönt.

Bröst- och bukfötter

På varje framkroppsled finns ett par korta, ledade kloförsedda ben, bröstfötter. Det är dessa fötter som sedan blir fjärilens ben.

På bakkroppslederna 3, 4, 5, 6 samt på sista leden finns oftast ett par bukfötter. De är egentligen inga fötter utan snarare korta utväxter som teleskopaktigt kan skjutas fram och tillbaka.

På undersidan av bukfötterna finns en häftskiva som dels är glatt och dels består av en krans mikroskopiska borst. I spetsen på sista bakkroppsleden sitter anus som är omgiven av tre par hudflikar.

Utveckling

Larven utvecklas i ägget, och kan efter ett par, tre veckor äta sig ur ägget. Det primära är nu att växa. Larvens hud växer eller tänjs inte efterhand som larven blir större. Därför måste den byta hud flera gånger, ömsa. Oftast ömsar den tre till fyra, innan den är fullvuxen.

När larven ömsat hud för sista gången övergår den i puppstadiet.

Larv av makaonfjäril, Papilio machaon Längd: 40-50 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Larv av makaonfjäril, Papilio machaon Längd: 40-50 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Skydd

Larven är hjälplös, mjuk och utan möjlighet att snabbt dra sig undan en fiende, till exempel en fågel. De flesta larver som lever ovan jord har därför utvecklat en skyddsteckning som gör dem svåra att upptäcka.

Andra arter, som till exempel makaonfjärilen (Papilio machaon), har utvecklat tydliga varningsfärger, som kompletterats med ett osmaterium. Osmateriet, ett Y‑format hornliknande organ, kan vid fara skjutas ut mellan huvud och framryggen. På osmateriet mynnar stora körtlar vars sekret har en skarp och obehaglig lukt.

Snabelsvärmarhorn.

Större snabelsvärmarens analhorn. Foto: Lars-Åke Janzon.

Ofta håller de sig även gömda under dagen för att komma fram och äta under nattens mörka timmar.

Analhornet inte en tagg

Många tror att det mjuka och ofarliga analhornet (tappen eller snabeln) felaktigt sitter i framändan och är en tagg.

Dagfjärilar

Larverna ser ut på många olika sätt. De kan ha smågreniga utskott och tornar, eller vara korthåriga med enstaka borstlika hår på talrika små vårtpunkter, eller så kan de vara nästan nakna. Förutom den vanliga larvformen kan utseendet vara så att de är tjockast på mitten, ha en högvälvd rygg eller ha en bredare gråsuggelik form.

Apollofjäril, Parnassius apollo. Längd: 40-50 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Apollofjäril, Parnassius apollo. Längd: 40-50 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Sorgmantel, Nymphalis antiopa. Längd: 50-55 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Sorgmantel, Nymphalis antiopa. Längd: 50-55 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Körsbärsfuks, Nymphalis polychloros.  Längd: 45-50 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Körsbärsfuks, Nymphalis polychloros. Längd: 45-50 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Svärmare

Det mest utmärkande hos svärmarlarverna är analhornet, ett hornliknande utskott, på sista leden. Det saknas endast hos en av våra svenska arter. Larverna av våra allmännare arter är vanligen tjocka och stora, kala och gröna med snedstrimmor i olika färger.

Ligustersvärmare, Sphinx ligustri. Längd: 80-100 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Ligustersvärmare, Sphinx ligustri. Längd: 80-100 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Snabelsvärmarlarv. Foto: Lars-Åke Janzon.

Större (Allmän) snabelsvärmare, Deilephila elpenor. Längd: 60-80 mm. Foto: Lars-Åke Janzon.

Brunsprötad skymningssvärmare, Hyles gallii. Längd: 60-70 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Brunsprötad skymningssvärmare, Hyles gallii. Längd: 60-70 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Läs mer om större (allmän) snabelsvärmare

Spinnare

Det finns inget gemensamt kännetecken för spinnarlarverna. Många gånger är de kraftigt håriga, men de kan även vara nakna, ha håren samlade i tofsar eller borstar, ha vårtor, vara puckelförsedda eller vara snigelliknande.

Liten påfågelspinnare, Saturnia pavonia. Längd: 50-70 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Liten påfågelspinnare, Saturnia pavonia. Längd: 50-70 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Aprikosspinnare (allmän fjädertofsspinnare), Orgyia antiqua.  Längd: 25-40 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Aprikosspinnare (allmän fjädertofsspinnare), Orgyia antiqua. Längd: 25-40 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Bokspinnare (tätullig harfotspinnare), pudibunda. Längd: 40-45 mm. Foto: Christian Lindh

Bokspinnare (tätullig harfotspinnare), pudibunda. Längd: 40-45 mm. Foto: Christian Lindh

Björkspinnare, Eriogaster lanestris. Längd: 45-60 mm. Foto: Bert Gustafsson

Björkspinnare, Eriogaster lanestris. Längd: 45-60 mm. Foto: Bert Gustafsson

Gräsulv, Macrothylasia rubi. Foto: Lars-Åke Janzon

Gräsulv, Macrothylasia rubi. Foto: Lars-Åke Janzon

Blåhuva, Diloba caeruleocephala, angripen av parasitoidsteklar, vars puppor sitter utanpå larven. Längd: cirka 40 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Blåhuva, Diloba caeruleocephala, angripen av parasitoidsteklar, vars puppor sitter utanpå larven. Längd: cirka 40 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Läs mer om björkspinnare

Träfjärilar

Den larv som vi oftast ser är den allmänna träfjärilens (trädödarens) (Cossus cossus) larv, som är stor (80‑100 millimeter lång) och rödbrun, se bild nedan. Efter det att den som larv levt och gnagt breda gångar i till exempel pil, asp eller fruktträd lämnar den trädet för att förpuppa sig i marken, och det är då vi brukar kunna se den.

Allmän träfjäril, Cossus cossus.  Längd: 80-100 mm. Foto: Lars-Åke Janzon.

Allmän träfjäril, Cossus cossus. Längd: 80-100 mm. Foto: Lars-Åke Janzon.

 Blåfläckig träfjäril, Zeuzera pyrina. I syrénstam och närbild på larv. Foto: Jan Måreby

Blåfläckig träfjäril, Zeuzera pyrina. I syrénstam och närbild på larv. Foto: Jan Måreby

Nattflyn

Larverna, är nästan kala eller sparsamt behårade. De är huvudsakligen nattaktiva. Vanligen är de färgade i jordfärger, men många undantag finns.

De flesta lever av blad eller blommor, men vissa lever av växtrötter.

Absintkapuschongfly, Cucullia absinthii. Längd: 35-40 mm. Foto: Annica Roos.

Absintkapuschongfly, Cucullia absinthii. Längd: 35-40 mm. Foto: Annica Roos.

 Typisk nattflylarv, den här ca 50 mm lång. Foto: Lars-Åke Janzon

Typisk nattflylarv, den här ca 50 mm lång. Foto: Lars-Åke Janzon

Grenkungsljuskapuschongfly, Shargacucullia lychnitis. Längd: 35-40 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Grenkungsljuskapuschongfly, Shargacucullia lychnitis. Längd: 35-40 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Larv av alaftonfly, Acronicta alni.  Foto: Allan Helm

Larv av alaftonfly, Acronicta alni. Foto: Allan Helm

Lansettvinge, Simyra albovenosa. Längd: 35-45 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Lansettvinge, Simyra albovenosa. Längd: 35-45 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Lönnaftonfly, Acronicta aceris. Längd: 40-50 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Lönnaftonfly, Acronicta aceris. Längd: 40-50 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Mätare

Det svenska namnet på denna grupp av fjärilar härrör från larvens sätt att förflytta sig. Larverna är vanligen långa och smala, och har endast två par bukfötter.

Mätarlarv. Foto: Lars-Åke Janzon

Mätarlarv. Foto: Lars-Åke Janzon

Larven håller sig fast med bukfötterna och sträcker ut kroppen tills bröstfötterna får ett lämpligt fäste. Sedan släpper den taget med bukfötterna och sätter ner dem strax bakom bröstfötterna - den mäter sig fram.

Många mätarlarver liknar små kvistar när de sitter orörliga på en gren med kroppen stelt utsträckt och fasthållen endast med bukfötterna.

Småfjärilar

Larver av humlemott, Aphomia sociella, 13 mm långa.  Foto: Ulf Carlberg

Larver av humlemott, Aphomia sociella, 13 mm långa. Foto: Ulf Carlberg

Larv av småfjäril funnen i gammalt murket virke. Foto: Ulf Carlberg

Larv av småfjäril funnen i gammalt murket virke. Foto: Ulf Carlberg

Växtstekeln liknar fjärilslarver

De enda larver som liknar fjärilslarver är larverna av växtsteklar, men de har som regel fler bukfötter (de gröna på illustrationen nedan). Det bakersta paret bukfötter benämns ibland analfötter (de blå). De röda fötterna är bröstfötterna.

De allra flesta fjärilslarver är växtätare, och de livnär sig huvudsakligen av näringsväxtens blad eller blomknoppar.
Växtstekellarver har fler bukfötter än fjärilslarver. Bild: Ulf Carlberg

Växtstekellarver har fler bukfötter än fjärilslarver. Bild: Ulf Carlberg

Växtstekellarver, Croesus sp., i alarmställning. Längd: cirka 25 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Växtstekellarver, Croesus sp., i alarmställning. Längd: cirka 25 mm. Foto: Lars-Åke Janzon

Skalbaggar

Skalbaggslarver som lever i kompost känns igen på sitt böjda utseende.

Noshornsbaggens larv (nedan) är den man oftast finner – den kan bli 10 cm lång.

Noshornsbagge, larv. Foto: Lars-Åke Janzon

Noshornsbagge, larv. Foto: Lars-Åke Janzon

Larv av husbock. Foto: Ulf Carlberg.

Larv av husbock. Foto: Ulf Carlberg.

Husbock

Den upp till 40 mm länga larven av husbocken Hylotrupes bajulus (till höger) lever i ved och är därför mer eller mindre opigmenterad.

Nyckelpigor

Larver av nyckelpigor som lever som rovdjur på bland annat bladlöss. De har skarpa varningsfärger för att undvika att bli uppäten själv. De kraftiga benen ger den god rörlighet i jakt på byte.

Larv av nyckelpiga. Foto: Ulf Carlberg

Larv av nyckelpiga. Foto: Ulf Carlberg

Larv av sjuprickig nyckelpiga. Foto: Ulf Carlberg

Larv av sjuprickig nyckelpiga. Foto: Ulf Carlberg

Flugor

Blomflugelarv av släktet Volucella påträffas ofta inomhus under sensommaren och hösten.

Blomflugelarv. Foto: Ulf Carlberg.

Blomflugelarv. Foto: Ulf Carlberg.

Larven lever av humlor och getingars larver i deras bon, och när fluglarverna är fullvuxna och det är dags att förpuppa sig kommer de fram i våra hus.

Den avbildade larven är cirka 15 mm lång och har en massa på cirka 230 mg.

Litteraturtips

Chinery, M., 1988, Insekter i Europa. (Stockholm)
Henwood, B. & Sterling, P., 2020. Field guide to the caterpillars of Great Britain and Ireland.(London)
Natinalnyckelns olika band om fjärilar.