Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Spår i tand från utdöd noshörning

Tand från utdöd noshöring. Foto: Statens Naturhistoriske museum.

En kindtand från en noshörning av släktet Stephanorhinus. Den levde för 1,7 miljoner år sedan. Foto: Statens Naturhistoriske Museum

En 1,7 miljoner år gammal tand från en utdöd art av noshörningar ger forskarna en skymt av djurets arvsmassa. Det skriver TT i en artikel som tas upp av flera tidningar.

Ur texten: Att få fram arvsmassa från utdöda djur är en het dröm för många forskare. Men arvsmassans dna-molekyler är ömtåliga och bryts ned efter ett par hundratusen år. En annan möjlighet är då att söka efter protein, som ger ett slags spegelbild av arvsmassan. Hittills har det visat sig möjligt att hitta protein i vävnad som är drygt en miljon år gammal.

Men nu har en internationell forskargrupp - med svenska deltagare - gått ännu längre och lyckats analysera protein i emaljen från en 1,7 miljoner år gammal noshörningstand. Metoden banar väg för nya genombrott när det gäller att studera släktskap mellan levande och utdöda djur och evolutionens gång långt tillbaka i tiden.

– Det är ett väldigt lovande område, och det här är naturligtvis inte gränsen när det gäller hur gammal emalj som går att analysera. Det är ju kroppens hårdaste vävnad, som mycket stabilt bevaras under lång tid, säger Lars Werdelin, professor i paleobiologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

Han är själv inte delaktig i den nya studien, som publiceras i Nature, men är kollega till några av de inblandade forskarna.