UllhandskrabbaEriocheir sinensis
Ullhandskrabban, ett tiofotat kräftdjur som kan bli upp till 15 centimeter, är en av de hundra mest invasionsbenägna främmande arterna i världen.
Ullhandskrabban har fått sitt namn från sina ullhåriga framklor. Detta tiofotade kräftdjur kan bli upp till 15 cm långt, om man räknar med benen. Den nästan cirkelrunda ryggskölden kan bli drygt 7,5 cm bred.
Ullhandskrabban kommer ursprungligen från temperade vatten i området mellan Vladivostok, Koreahalvön till södra Kina, men har spritts till Europa, Medelhavet och Nordamerika antagligen via båtars barlasttankar eller suttit fast på båtars skrov. På grund av sin goda förmåga att anpassa sig till skilda miljöer i olika floder och sjöar världen över står den med på IUCN100-listan, det vill säga de hundra mest invasionsbenägna främmande arterna i världen.
 Ullhandskrabba. Foto: Lars-Åke Janzon
I Kina, och på platser där den naturaliserats, lever ullhandskrabban i floder och den vandrar till salt havsvatten för att föröka sig. Larverna kläcks i flodmynningarna och lever där i cirka 1 1/2 år varefter de vandrar uppåt i floderna. Arten kan då gå långa sträckor på land. Innan den blir könsmogen, efter cirka 5 år, börjar den återvandringen mot flodmynningarna där parningen äger rum under senhösten. De vuxna djuren dör en tid efter äggläggningen. Ullhandskrabban kan sannolikt inte föröka sig längs Östersjökusten eftersom det förmodligen inte är tillräckligt hög salthalt här. Dock är det inte omöjligt att krabban kan föröka sig i det salta havet utanför Göteborg (Göta älvs mynning). Varningsklockor om denna möjlighet har framförts.Ullhandskrabban äter andra ryggradslösa djur, växter och ibland fiskar som fastnat i fisknät. Allt fler fynd Arten upptäcktes i Tyskland 1912, då för första gången utanför Kina. Den är nu spridd i större delen av Europas floder och hamnområden, från Nordsjöområdet och ner längs Europas atlantkust, inkluderande England och Irland och in i Medelhavet till Turkiet. De enda europeiska länder som ej har några som helst rapporter om förekomst av dessa krabbor är Färöarna, Island och Grönland.Första gången krabborna påträffades i Sverige var på 1930-talet. Sedan dess har de påträffats längs våra kuster, från Västerhavet till Östersjön och Bottniska viken. Även i Vänern och Mälaren förekommer fynd av krabborna och här har har en kraftig ökning skett. I Sverige är dock inte krabban så vanlig som i Tyskland eller England. Där finns krabban i miljontals och har starkt påverkat den inhemska faunan. Ullhandskrabban förstör även redskap för lokala fiskare och underminerar strandkanter och dammar.
Ullhandskrabba ovanifrån och detaljbild av klo. Foto: Lars-Åke Janzon
Hur man vet att det är en ullhandskrabba?Den kinesiska ullhandskrabban skiljes lätt ut från andra krabbor i Sverige genom att den påträffas i sötvatten. Men bland krabbor som kan fångas i havet kan den lätt skiljas ut med följande karaktärer: - Klosaxarna har vita fingrar och kan vara håriga på "handen". Om hårtofsar finns i "tumvecket" på klorna kan det vara en annan invasionsart, den s.k. penselkrabban, som också bör rapporteras
- Ryggskölden är rundad (rundade sidor - ej raka och parallella).
- Benens längd är längre än dubbla bredden av ryggskölden.
FörväxlingsriskTretaggskrabba: Ullhandskrabban kan förväxlas med en djuplevande krabba, tretaggskrabban, som också har en rundad ryggsköld, men med långa utstickande taggar (tre på var sida). Den saknar även de övriga speciella karaktärerna hos ullhandskrabban - se pilarna 1-3 i figuren. Strandkrabba: Den vanliga strandkrabban som påträffas lite varstans längs västkustens grunda stränder bör vanligen inte kunna förväxlas med ullhandskrabban då ryggskölden är tydligt bredare framåt och ej rundad. Strandkrabban har även en centraltagg mellan ögonen istället för en u-formad fördjupning. Dessutom är ryggskölden slät på ovansidans främre del där istället ullhandskrabban har fyra uppstickande "vårtor" som lätt känns om man stryker med fingret över dem. Se figursidan. Rapportera fynd! För att få en bättre uppskattning av ullhandskrabbans utbredning och antal behöver vi din hjälp. Här nedan kan du rapportera dina fynd.Om du har möjlighet så är vi tacksamma för information om var du hittade krabban/krabborna (tidpunkt och plats), vilket kön den/de har och storlek (längd och bredd på ryggskölden). Könet bestämmer du enkelt genom att vända krabban på rygg. Hon honorna är bakkroppen ungefär lika bred som bukplattan, medan bakkroppen hos hanar är smal och avlång. Om funna honor bär embryos ("ägg") under bakkroppen kan du även ange detta. För mer information se:
figursida Rapportera här
Författare Lars-Åke Janzon, fil. dr., Naturhistoriska riksmuseetMatz Berggren, fil. dr., Kristinebergs Marina ForskningsstationGunnar Aneér, fil. dr., Länsstyrelsen i Stockholms länMarcus Drotz, fil. dr., Vänermuseet, LidköpingKontaktStefan Lundberg, stefan.lundberg@nrm.se, limnolog, Naturhistoriska riksmuseet
|
Efterlysning!Vänermuseet söker levande ullhandskrabborHar du fångat en levande ullhandskrabba, kontaktaMarcus Drotz på Vänermuseet i Lidköping, tel. 0510-770 099marcus.drotz@lidkoping.se
|
Skriv ut
