Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Kräftdjur

Här kan du läsa om kräftdjur som gråsuggor, signalkräfta och ullhandskrabba. Kräftdjuren är uppbyggda av olika segment och det finns både jägare, asätare och växtätare inom gruppen.

Kräftdjuren utgör tillsammans med bland andra bladfotingar, musselkräftor, karplöss, tungmaskar, hoppkräftor, rankfotingar och storkräftor gruppen Crustacea, en understam i stammen leddjur, Arthropoda.

Skelett och extremiteter

Kräftdjuren har många starkt modifierade former, som i sin grundbyggnad kännetecknas av ett hudskelett av proteiner och kitin, med eller utan inlagrad kalk. Samt en kropp som är delad i segment med var sitt extremitetpar. Dessa segment är ofta sammanslagna till tre regioner:

  • huvud (cephalon),
  • mellankropp (thorax)
  • bakkropp (abdomen).

Sammansmältningar mellan dessa kan förekomma.

Extremiteterna kan i vissa fall fylla flera funktioner, som till exempel förflyttning, födosamlande samt hos bladfotingarna andning. När extremiteterna specialiseras minskar deras antal, och då försvinner ofta också de segment där de suttit.

Oftast har kräftdjuren två par antenner, till skillnad från andra leddjur, och de allra flesta lever i vatten.

Blodkärlssystem

Blodkärlssystemet är öppet, med ett hjärta på ryggsidan. Upptagningen av syre, dvs. andningen, sker hos mindre arter direkt genom huden, medan större arter har gälar. Kräftdjuren har två typer av ögon, frontalögon (naupliusögon) och fasettögon (komplexögon).

Föda

Kräftdjurens födointag kan ske på många olika sätt. Där finns predatorer, asätare, detritusätare, arter som filtrerar plankton ur vattnet (många hoppkräftor, hinnkräftor och rankfotingar), växtätare, arter som skrapar sin föda från algtäcket på stenar och alger (hoppkräftor) samt parasiter.

Flera kräftdjursgrupper har från sitt ursprung i vatten lyckats anpassa sig till landliv. Arter inom klassen storkräftor har bäst anpassat sig för detta. Dit förs t.ex. gråsuggor, märlkräftor och krabbor. Andra har anpassat sig till ett liv i fuktig miljö (förna, mossa), till exempel en del hoppkräftor.

Dominerande grupp

Kräftdjuren dominerar inom många djursamhällen, som sand- och hårdbottnar samt korallrev i havet, och som plankton i hav och insjöar. De är oftast skildkönade, men både hermafroditism och könsbyte förekommer

Ungefär 40 000 arter är beskrivna som nu levande. Det finns cirka 1 300 svenska arter. Antalet är dock antagligen betydligt större, bland annat eftersom många arter är mikroskopiskt små och ett stort antal är parasitiska.

De flesta är marina.

Storleken uppvisar mycket stor variation, från de mikroskopiskt små om 0,1 mm till den japanska jättekrabban, vars ben spänner över 3-4 meter.

Kräftdjur har i alla tider använts som föda av människan, vilket bland annat de så kallade kökkenmöddingarna vittnar om. Räkor, krabbor, trollhumrar, humrar, languster och kräftor har alla utnyttjats.