Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Flyttfåglar

Med flyttfåglar menas arter som under en del av året lämnar sitt häckningsområde och söker sig till ett helt annat geografiskt område. Det är i första hand tillgången till föda som medfört att vissa arter blivit flyttfåglar.

Genom att flytta mellan olika områden kan fåglarna utnyttja bästa möjliga födosöksområde under olika årstider. Den rika födotillgången sommartid hos oss gör att fåglarna kan föda upp en större mängd ungar än om de stannat kvar och häckat i vinterkvarteren. Där skulle de dessutom skulle haft konkurrens av de etablerade, inhemska arterna.

Tack vare ringmärkning och återfynd av ringmärkta fåglar har man kunnat klarlägga flyttningsvägarna för många arter. Men flera arters övervintringsområden och flyttvägar är fortfarande inte helt kända.

Cirka 85% av de svenska fågelindividerna är flyttfåglar.

Kortflyttare

De allra flesta fåglarna som återkommer i mars och april är kortflyttare. De flyttar många gånger inte längre än vad de behöver för att klara livhanken. Merparten flyttar i sydvästlig riktning, och övervintrar i länderna kring Nordsjön eller i Mellaneuropa, sällan i Sydeuropa.

Det finns dock individer hos kortflyttande arter som företagit flygningar över långa distanser. Exempelvis har gråhäger och tornfalk förflyttat sig till Sierra Leone i Afrika. Sparvhök har flugit till Sicilien, taltrast till Nordafrika och ormvråk, som normalt flyttar till Danmark-Belgien, ända till Togo i Afrika.

Långflyttare

Många långflyttare är insektsätare och kan inte hitta föda i Sverige under vintern. Dessa återkommer vanligen lite senare än kortflyttarna. Ett fåtal anländer till oss i mars och april, och normalt kommer de flesta i maj.

Nästan alla långflyttande fåglar beger sig till Afrika söder om Sahara under vinterhalvåret. Någon enstaka art, som rosenfink, beger sig till Sydasien.

De flesta långflyttare flyttar på natten, men exempelvis svalor, gulärla och bivråk är dagflyttare.

Fiskgjuse är en fiskätande rovfågel som anländer i slutet av mars, och om fortfarande ligger is på våra sjöar kan den då inte kan få tag i någon föda. Fiskgjusen övervintrar i vissa kustavsnitt och vattenrika områden i Västafrika. Det sydligaste fyndet av en ringmärkt fiskgjuse gjordes i Zimbabwe. De tidigast anländande fåglarna övervintrar sannolikt i Medelhavsområdet.

Mot slutet av april anländer Sveriges vanligaste fågel, lövsångaren.

I maj återkommer den största delen långflyttande fåglar som beger sig till Afrika under vinterhalvåret. Av de vanliga arterna är det enbart tornseglare som anländer under andra halvan av maj. Resten är sällsynta arter eller tillfälliga gäster.

Rovfåglars flyttning

Vissa rovfåglar förblir sina häckningsområden trogna vintern igenom trots korta dagar, snö och kyla. Är födan tillräcklig stannar oftast vissa arter kvar i sina hemtrakter som exempelvis kungsörnar, havsörnar, jaktfalkar och duvhökar.

Ungfåglarna hos dessa arter kan i varierande grad klassas som flyttfåglar, eller oftare som strykfåglar. De avlägsnar sig från födelseplatsen i en eller annan riktning.

Många småfåglar flyttar söderut under hösten och då finns det oftast inte tillräckligt med byte för fågelfångande arter som exempelvis sparvhök och stenfalk. De flesta måste då överge sin hemtrakt och följa med de flyttande fåglarna mot söder.