Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Utrotade fåglar 

Sedan år 1600 har cirka 90 fågelarter utrotats, och försvinnandetakten verkar snarare öka än minska. Kunskapen om våra fåglar har aldrig varit större än nu, men trots det står ett stort antal arter inför ett omedelbart hot om utrotning.

Vi har flera hotade fågelarter i Sverige. För att exemplifiera utrotningen används några välkända och några mindre välkända arter.

Moafåglar

Dinornithiformes. 12 arter vinglösa moafåglar levde på Nya Zeeland. De minsta var 1 meter höga medan de största var 3,5 meter och vägde drygt 200 kg. Inga moafåglar levde kvar när européerna kom till Nya Zeeland 1642.

Dront. Illustration av Olof Hällqvist.

Dront. Illustration av Olof Hällqvist.

Dront

Raphus cucullatus. Den cirka 1 meter höga duvfågeln upptäcktes på Mauritius i slutet av 1400-talet. Den kunde inte flyga och var fullständigt orädd för människor. Den försvann för alltid omkring 1680.

En äldre skildring (Brehm, 1926) om dronten eller dodon som den då benämnes, kan belysa hur en utrotad art även kan försvinna i människors medvetande:

År 1681 skall dodon ännu ha levat kvar på Mauritius, men 1693 fann Leguat, som bodde där flera månader, ej längre några exemplar, och Morel konstaterade, att 1778 ej endast ingen människa längre mindes fågeln utan även att över huvud taget varje spår av tradition beträffande denna fågel hade frösvunnit.

Garfågel

Pinguinus impennis. Garfågeln, som var den största bland alkfåglarna, blev cirka 75 cm hög och kunde inte flyga. Från 900-talet och framåt jagades den för köttets och äggens skull. Från slutet av 1700-talet slaktades garfåglar systematiskt för att komma över dess fjädrar och dun till madrasser. Den 3 juli 1844 dödades det sista paret på ön Eldey utanför Island.

Vandringsduva

Ectopistes migratorius. Vandringsduvor levde i Nordamerika, och var fram till 1800-talets mitt en av världens mest talrika fåglar. Därefter dödades de av människan i mycket stor omfattning. Duvorna dödades för nöjes skull, men även för köttets och fjädrarnas. 1896 dödades nästan samtliga återstående 250 000 fåglar av nöjesjägare. Den sista vandringsduvan dog i fångenskap 1914.

Elfenbensnäbb

Campehilus principalis. Den stora, svartvita hackspetten är sannolikt utrotad i USA. Rykten säger att den kanske finns kvar på Kuba, men den sista säkra observationen där är från 1991. Troligen försvunnen därför att dess biotop, stora sammanhängande skogar, har gått förlorad.

Jättedopping

Podylimbus gigas. Endemisk, stor dopping som levde i Atitlan-sjön i Guatemala. Pressades sakta tillbaka på grund av biotopförstöring och konkurrens om föda från inplanterad fisk. Sågs senast 1987

Aldabrasångare

Nesillas aldabranus. Endemisk sångare på Aldabra-ön, Seychellerna. Det har aldrig setts fler än fem fåglar samtidigt. 1977 sågs endast 2 exemplar, och vid en inventering 1986 sågs ingen. Därefter är den ej iakttagen. Den är sannolikt utrotad av introducerade råttor.

Buskklippsmyg

Xenicus longipes. Endemisk på Nya Zeeland. Senast iakttagen 1972. Troligen utrotad av introducerade predatorer.

Paradisparakit

Psephotus pulcherrimus. Denna vackra australienska papegoja utrotades sannolikt redan 1927, men obekräftade rapporter påstår att den synts ända fram till 1986. Utrotades sannolikt på grund av biotopförlust.

Svart strandskata

Haematopus meadewaldoi. Den svarta strandskatan, eller kanariestrandskatan som den ibland kallas, sågs senast/sist 1968 i vardera 2 exemplar på Teneriffa och Västafrikanska kusten. Arten var aldrig vanlig, och uppenbarligen sågs den som konkurrent till den musselfiskande lokalbefolkningen.

Rosenand

Rhodonessa caryophyllacea. Rosenanden förekom lokalt i nordöstra Indien och i Burma. Den har inte iakttagits med säkerhet sedan 1935, men jägare påstår att den fortfarande finns kvar.

Guamrall

Gallirallus owstoni. Guamrallen som inte kunde flyga var endemisk på Guam. Efter att brun skensnok av misstag introducerats på ön sjönk populationen dramatiskt, och 1987 fanns ingen kvar i vilt tillstånd. Det finns dock kvar några hundra exemplar i fångenskap.

Guamflugsnappare

Myiagra freycineti. Liksom guamrallen blev guamflugsnapparen föda åt den bruna skensnoken, och den sista flugsnapparen försvann 1984.

Hawaii hårt drabbat

Cirka 30 % av alla utrotade arter fanns på Hawaii. Merparten av arterna tillhör den endemiska underfamiljen hawaiifinkar (hawaiihonungsfåglar), Drepanidinae. Med sina 11 släkten och 19 nu levande arter utgör gruppen ett lika elegant exempel på utveckling av nya arter, så kallad adaptiv radiation, som de mera välkända darwinfinkarna på Galapagosöarna.

Förutom människans påverkan har fåglarna dessutom drabbats av en infektionssjukdom, så kallad fågelmalaria, som drabbar fåglar och som sprids via myggor. Nedan följer en uppräkning av arterna med det sista säkra observationsåret i det fria.

  • Laysanrall, Porzana palmeri - 1944
  • Hawaiirall, Porzana sandwichensis - 1884
  • Olomao (klarinettfågel), Myadestes lanaiensis - 1931
  • Amaui (klarinettfågel), Myadestes oahuensis - 1825
  • Laysansångare, Acrocephalus familiaris - 1923
  • Kioea (honungsätare), Chaetoptila angustipluma - 1859
  • Oahu O'o (honungsätare), Moho apicalis - 1837
  • Bishop's O'o (honungsätare), Moho bishopi - 1981
  • Hawaii O'o (honungsätare), Moho nobilis - 1934(hawaiifink), Dysmorodrepanis munroi- 1913
  • Apapane (hawaiifink), Himatione sanguinea freethii - 1923
  • Hawaiimamo (hawaiifink), Drepanis pacifica - 1898
  • Svart mamo (hawaiifink), Drepanis funerea - 1907
  • Lanai 'Akialoa (hawaiifink), Hemignathus obscurus lanaiensis - 1894
  • Oahu 'Akialoa (hawaiifink), Hemignathus ellisianus - 1837
  • Hawaii 'Akialoa (hawaiifink), Hemignathus obscurus - 1895
  • Oahu Nukupu'u (hawaiifink), Hemignathus lucidus - 1860
  • Större 'Amakihi (hawaiifink), Hemignathus sagittirostris - 1900
  • Oahu 'Akepa (hawaiifink), Loxops coccineus wolstenholmii - 1893
  • Lanaikrypare (hawaiifink), Paroreomyza montana - 1937
  • Ula-ai-hawane (hawaiifink), Ciridops anna - 1892
  • Större koafink (hawaiifink), Rhodacanthis palmeri - 1896
  • Mindre koafink (hawaiifink), Rhodacanthis flaviceps - 1891
  • Konafink (hawaiifink), Chloridops kona - 1894

Självfallet finns en mycket avlägsen chans att någon eller några av arterna överlever i något avlägset eller otillgängligt område.

Utrotningshotade fåglar

Av världens cirka 10 000 arter fåglar är för närvarande 1 186 arter globalt hotade. Det är ungefär 12 procent av världsfaunan. För alla utom 11 stycken (!) utgörs hoten av kända, mänskliga ingrepp och åtgärder.

Litteraturtips

Brehm, A., 1926, Djurens liv - Fåglar 3, Band 8 - [4:e fullst. uppl.], sidorna 5-8. (Stockholm)

Day, D., 1989, The Encyclopedia of Vanished Species. Fuller, E., 1998, The Great Auk. (Southborough)

Greenway, J. C. jr., 1967, Extinct and Vanishing Birds of the World, 2:a uppl. (New York)

Stattersfield, A. J. & Capper, D. R., 2000, Threatened Birds of the World.(Cambridge and Barcelona)