Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Introduktion

DNA i naturen

 

 

DNA-analyser erbjuder idag en mängd möjligheter för både forskning och förvaltning. Utvecklingen av teknik och metoder går snabbt, vilket gör analyserna allt bättre och billigare. Men metoderna är ibland avancerade och det är inte heller alltid lätt att få en överblick över vilka möjligheter som erbjuds, och inte heller över de begränsningar som fortfarande finns.

Det här vill vi råda bot på genom att erbjuda information och inspiration för vad DNA faktiskt kan användas till, speciellt när det gäller miljöövervakning. Vi vänder oss främst till personer som arbetar med övervakning på myndigheter och organisationer. Från museet ställer vi upp med expertis inom DNA-teknik för att besvara alla sorters frågor. Redan nu kan du vända dig till vår jourhavande genetiker med dina funderingar.

 

Genetisk miljöövervakning

DNA finns överallt omkring oss i naturen, men inte bara inuti levande växter och djur. Det finns också kvarlämnat som spår från de organismer som nyligen befunnit sig där. I vanliga fall bryts de här spåren ner efter några dagar eller veckor, men i vissa fall finns de kvar även från långt tillbaka i tiden.

Genom att samla in olika sorters prover och analysera DNA från dessa kan man få svar på en mängd intressanta frågor. Man kan t.ex. identifiera vad DNA:t tillhör för art och population, men även ta reda på kön och individ. All den här informationen kan man alltså få utan att ens observera organismen i fråga.

Idag används redan DNA i miljöövervakningen, bl.a. för att beräkna storlek och utbredning av olika populationer. Det har också blivit en populär metod när det gäller att hitta organismer som är fåtaliga eller svåra att få syn på. Det kan handla om utrotningshotade eller nyligen inflyttade arter. Av speciellt intresse är de s.k. invasiva arterna – djur eller växter som inte bara nyligen introducerats i ett område, utan som också utgör ett hot mot ekosystemet där.

Ett annat område där DNA skulle kunna användas mer är vid utvärdering av specifika platser, där man enkelt och snabbt vill identifiera arter för att uppskatta biodiversitet eller eventuella miljöhot.


Miljöprover kan tas från de flesta miljöer och material. Foto: Erik Ersmark

Miljöprover kan tas från de flesta miljöer och material. Foto: Erik Ersmark


Miljö-DNA

Miljö-DNA innebär DNA som man kan utvinna från olika sorters miljöprover och är synonymt med termen "environmental DNA" (eDNA).

Under de senaste åren har användningen av miljö-DNA ökat explosionsartat, inte minst tack vare nya billigare metoder. Men även insikten om vad den här typen av DNA faktiskt kan användas till har drivit på utvecklingen.

Faktum är att man kan ta miljöprover som innehåller DNA från de flesta material och underlag i naturen; jord, sediment, vatten, is och till och med från luften. Även lämningar som man kan knyta till olika organismer går att använda, som spillning, svamphyfer, växtdelar, benbitar, blod, saliv och hår.

När man utgår från lämningar som t.ex. spillning, är det oftast bara individen det kommer från som man är intresserad av. Men miljö-prover innehåller potentiellt mängder av information, och DNA från spillning kan ju även avslöja vilka arter som djuret ätit av. Andra miljö-prover som jord och vatten kan innehålla DNA från en hel uppsjö av organismer; djur, växter, svampar och mikrober. Det gäller bara att välja ut vilka av dessa som man vill studera.

 

TILLBAKA