Den 5-15 cm höga fjällsippan blommar i juni och juli. Den är ganska vanlig ovanför trädgränsen på kalkrik sand- eller skiffergrusmark. Den har givit namn åt dryasheden, en vegetationstyp som, förutom fjällsippa, brukar innehålla många ovanliga fjällväxter. Fjällsippa var en av de första växterna som vandrade in i Sverige efter istiden.
Linné skrev 1755: "Växer allmänt i Lapplands fjäll. Bladen avbildas spetsiga av de flesta, då de i stället är i hög grad trubbiga och nästan urnupna. Den ständigt grönskande vackra växten är den täckaste av fjällväxterna med sina snövita blommor."
"Jag har kallat denna växt Dryas efter dryaderna, de i ekar boende gudomligheterna, emedan bladen förete en viss likhet med eklöf." skrev Linné 1737 i Flora Lapponica (svensk översättning av T. M. Fries (1905).
Fjällsippa är Lapplands landskapsblomma.
Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet
Litteraturtips:
von Linné, C. 1755, Flora svecica - Svensk flora. /i svensk översättning 1986./ (Forum, Stockholm.)