Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Nektar – växternas honungsvatten

Genom sin färg och form, doft, smakliga pollenkorn och sockerhaltiga nektar lockar blommorna till sig insekter. På så sätt får blommorna hjälp med att sprida sina pollenkorn till andra blommor.

Hos vissa blommor ligger nektarna fritt och öppet, hos andra är de mer svåra att komma åt. På detta sätt lockas insekter som är specialiserade för de olika växterna.  

Fjällkvanne.

Fjällkvanne är naturens egen bränslestation för insekter med bitande mundelar eller sugande snablar.

Nektar

Nektar, "honungsvatten", "honungssaft", är en sockerhaltig vätska som finns hos de flesta växter, och den finns då vanligen i blommorna. Nektarn består av olika arter av socker, främst rör-, frukt- och druvsocker. Nektarns mer eller mindre söta smak beror på dess halt av de olika sockerarterna. Ju sötare nektarn är desto mer rörsocker finns det i den. Sockerkoncentrationen är i normala fall cirka 25%, men vid fuktigt och regnigt väder sjunker den långt under det normala. Då nektarn ligger ytligt och är utsatt för avdunstning kan sockerkoncentrationen stiga så pass att sockret fälls ut som kristallina klumpar. Nektarproduktionens storlek växlar hos olika växter och under olika väderbetingelser.

Honung

Honung skall inte förväxlas med nektar. Honung är ett sött ämne som bin och humlor tillverkar av söta växtsafter, till exempel nektar. Nektarns rörsocker klyvs i lika delar till druv- och fruktsocker genom en tillsats av binas och humlornas kroppsegna enzymer. Bina förvarar honungen i vaxkakornas celler under tätslutande lock av vax.

Nektarier

Nektar avsöndras ur enkelt byggda körtlar, nektarier. De sekretoriska cellerna ligger ytligt eller gränsar till överhuden. De mikroskopiska nektardropparna som kommer fram ur körtelcellerna flyter vanligen ihop till större droppar som ansamlas i olika former av nektargömmen, "honungsgömmen". Dessa gömmen kan vara i form av rännor, gropar, skålar eller sporrar. Oftast utsöndras nektar i en blomma, och kallas då florala nektarier. Florala nektarier förekommer ofta mellan ståndare och pistiller, eller vid basen av så kallade nektarblad. Nektarierna är så placerade att de pollinerande djuren skall komma i kontakt med växtens ståndare och pistiller

Blomflugan besöker blomma med nektar.

Blomflugan besöker gärna en blomma med lättåtkomliga nektar.

Lättåtkomlig nektar

Hos vissa blomtyper ligger nektarn fritt och öppet, ofta intorkad till en fernissartad, glänsande hinna och mycket lätt åtkomlig för besökande insekter. Dessa växter besöks företrädesvis av insekter med bitande mundelar eller med korta sugsnablar. Exempel på blomtyper med friliggande nektar är flockblomstriga växter och korgblommor. Insekter som besöker dessa växter är til exempel skalbaggar, blomflugor, husflugor, vapenflugor, mindre steklar, myggor, myror och vissa skinnbaggar.

Svårkomlig nektar

Det finns en mängd blomtyper där olika anordningar gör nektarn svårare åtkomlig för den besökande insekten. En följd härav blir att endast insekter med långa sugsnablar eller eljest lämpligt byggda mundelar kan komma åt nektarn. Bin, humlor och fjärilar lämnar oftast växter med lättåtkomlig nektar obeaktade, de besöker i stället specialiserade växter där nektarn är mer svåråtkomlig.

Fjäril.
Humlor.

Ingen nektar alls

Vissa växter har ingen nektar alls att locka besökande insekter med, men de kan luras. Orkidén Adam och Eva (Dactylorhiza latifolia) saknar helt nektar. Med sina många blommor lockar den till sig oerfarna humlehonor, som prövande sticker in sugsnabeln i blommorna. När den prövat ett antal blommor, och inte fått någon nektar förflyttar sig humlan först till nästa Adam och Eva och senare till någon annan växt. Humlan har dock prövat tillräckligt många blommor för att orkidéns pollinier skall ha hunnit fastna i pannan, och även kanske kunnat avsättas i en annan Adam och Eva.

Foto Lars-Åke Janzon