Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Öppettider:

Tisdag - fredag 10-18
Lördag, söndag 11-18
  • Huvudmeny

Giftiga växter

Växter försöker på olika sätt försvara sig mot att bli uppätna av framför allt insektslarver, men även av betande djur. Taggar och tornar är ett av flera avskräckande medel, men mest verksamt är det kemiska försvaret. Vilket kan orsaka mer eller mindre allvarlig skada vid till exempel förtäring och hudkontakt.

De flesta svenska giftiga växterna undviks instinktivt av betande djur. Det gäller exempelvis smörblommor (Ranunculus spp.) som är giftig som färsk blomma, men inte som torkad i till exempel hö.

Kemiska ämnen

De kemiska ämnena i växterna kan delas in i ett antal grupper alltefter deras giftinnehåll. Utöver nedanstående ämnesgrupper förekommer på olika håll i växtriket ämnen med mer eller mindre okänd struktur, men med känd giftverkan. Ämnen som orsakar hud- och slemhinneirritationer finns hos exempelvis jätteloka, törelväxter och vivor.

Alkaloider

Alkaloider är kvävehaltiga, basiska växtämnen. De är ofta mycket farliga gifter, och finns på många håll i växtriket men är särskilt vanliga bland potatisväxterna, vallmoväxterna och bland de flockblomstriga växterna (dit exempelvis odört hör).

Glykosider

Glykosider är kemiska föreningar av sockerarter och något annat ämne. De är vanliga i växtriket och är ofta starkt giftiga.

Saponiner

Saponiner är en typ av glykosider som har ytspänningsnedsättande effekt och kan orsaka kräkningar och diarré.

Flyktiga oljor

Flyktiga oljor är en grupp ämnen som kan framkalla hudirritationer och blåsbildningar samt njur- och nervskador.

Ett urval av svenska vilda och odlade växter som är giftiga

Belladonna

(Atropa bella-donna)

Växten är mycket giftig. Innehåller bland annat atropin. Allvarliga förgiftningar har inträffat vid medicinsk användning och då växten prövats i missbrukssyfte. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga.

Symptom: Muntorrhet, ansiktsrodnad, hjärtklappning, yrsel, vida pupiller, dimsyn, oro och hallucinationer. I allvarliga fall eventuellt även medvetslöshet och kramper.

Belladonna. Foto: Lars-Åke Janzon

Belladonna, blomma och bär.

Besksöta

(Solanum dulcamara)

Växten innehåller bland annat solanin som har irriterande egenskaper. Mogna bär har lägre halt än omogna. Allvarliga förgiftningar är ovanliga.

Symptom: Magbesvär. Vid förtäring av stor mängd eventuellt även andra symptom.

Besksöta. Foto: Lars-Åke Janzon

Besksöta

Bolmört

(Hyoscyamus niger)

Växten är giftig. Speciellt roten innehåller bland annat atropin. Allvarliga förgiftningar har inträffat vid medicinsk användning och då växten prövats i missbrukssyfte. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga.

Symptom: Muntorrhet, ansiktsrodnad, hjärtklappning, yrsel, vida pupiller, dimsyn, oro och hallucinationer.

Bolmört.  Foto: Lars-Åke Janzon

Bolmört

Gullregn

(Laburnum spp.)

Det finns flera från Sydeuropa införda arter av gullregn i Sverige. De känns igen på de långskaftade och 3-fingrade bladen, och att fröbaljorna är buckliga. Växten är giftig. Speciellt fröna innehåller cytisin. Allvarliga förgiftningar hos människa är ovanliga. Förtäring av några frön kan dock ge symtom hos barn. Gullregn kan förväxlas med den ofarliga häckkaraganen, som även kallas sibirisk ärtbuske, (Caragana arborescens) vars fröskidor är smala och jämntjocka.

Symptom: Kan komma inom en halvtimme till ett par timmar. Illamående, kräkningar, yrsel, slöhet, hjärtklappning, vida pupiller och feber. I allvarliga fall eventuellt även muskelryckningar, medvetande- och andningspåverkan.

Gullregn.  Foto: Lars-Åke Janzon

Gullregn

Idegran

(Taxus baccata)

Växten är giftig. Innehåller bland annat taxin samt en irriterande olja. Det röda fruktköttet är ofarligt. Förtäring av barr och söndertuggade frön innebär förgiftningsrisk. Allvarliga förgiftningar är dock ovanliga hos människa.

Symptom: Magbesvär. I allvarliga fall eventuellt även hjärt- och allmänpåverkan.

Idegran.  Foto: Lars-Åke Janzon

Idegran

Jätteloka

(Heracleum mantegazzianum)

Jätteloka och Björnloka innehåller furokumariner som är irriterande på hud, särskilt om huden utsätts för solbestrålning (fototoxisk reaktion). Förgiftningar genom förtäring av växten är inte kända hos människa.

Symptom: Brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor, som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan kvarstå i veckor, eventuellt även ärrbildning och mörkfärgning av huden.

Jätteloka.  Foto: Lars-Åke Janzon

Jätteloka

Liljekonvalj

(Convallaria majalis)

Växten är giftig. Speciellt blommor och blad innehåller ämnen som är irriterande och som kan påverka hjärtat. Allvarliga förgiftningar är dock ovanliga. Förtäring av blomvattnet är ofarligt.

Symptom: Magbesvär. I allvarliga fall eventuellt även hjärtrytmrubbningar.

Liljekonvalj.  Foto: Lars-Åke Janzon

Liljekonvalj

Moses brinnande buske

(Dictamnus albus)

Växten, speciellt frökapseln, innehåller en olja som är irriterande på hud, särskilt om huden utsätts för solbestrålning (fototoxisk reaktion). Förgiftningar genom förtäring av växten är inte kända.

Symptom: Brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor. Besvären kan kvarstå i veckor, eventuellt även ärrbildning och mörkfärgning av huden.

Moses brinnande buske. Foto: Lars-Åke Janzon

Moses brinnande buske

Nordisk stormhatt

(Aconitum lycoctonum)

Nordisk stormhatt är mycket giftig. Speciellt frön och rot innehåller bland annat akonitin. Allvarliga förgiftningar och även dödsfall har inträffat vid medicinsk användning och vid förväxling med ätliga rötter. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga. Nordisk stormhatt innehåller också akonitinliknande ämnen.

Symptom: Kan komma plötsligt, inom en timme, med brännande känsla i mun och svalg, kräkningar, diarré, salivavsöndring, kallsvettighet, myrkrypningar, synstörningar, hjärtrytmrubbningar, kramper och andningsförlamning.

Nordisk stormhatt. Foto: Lars-Åke Janzon

Nordisk stormhatt

Odört

(Conium maculatum)

Växten är mycket giftig. Innehåller koniin. Allvarliga förgiftningar har förekommit. Smaken uppges vara mycket obehaglig, varför förtäring genom olyckshändelse bedöms liten. Förväxlingar har dock inträffat.

Symptom: Kan komma plötsligt med salivavsöndring, kräkningar, törst, synstörningar, muskel- och andningsförlamning.

Odört.  Foto: Lars-Åke Janzon

Odört

Tibast

(Daphne mezereum)

Växten är giftig. Speciellt bark och bär innehåller daphnetoxin och mezerein som är starkt irriterande. Allvarliga förgiftningar är ovanliga.

Symptom: Brännande känsla i mun och svalg samt svullnad, blåsor, salivavsöndring, sväljsvårigheter, kräkningar, magsmärtor och diarré. I allvarliga fall eventuellt även medvetslöshet, kramper och njurpåverkan. Växtsaften kan ge kraftig ögonirritation och hudretning.

Tibast. Foto: lars-Åke Janzon

Tibast, blommor och bär

Vinruta

(Ruta graveolens)

Giftinformationscentralen har inga uppgifter om vinruta, men den har en bitter smak och finns omnämnd exempelvis redan i Nya Testamentet (Lukas 11:42). I större mängder lär den vara giftig för människan, och vissa kan få hudirritationer av bladen och växtsaften. En del rekommenderar att man helt avstår från vinruta i någon form, medan andra anser att det är kraftigt överdrivet.

Vinruta. Foto: Lars-Åke Janzon

Vinruta

Sokrates och odört

Det finns många riktigt giftiga växter i Sverige. Mest bekant är kanske den mycket giftiga odörten, Conium maculatum, och dess historia med filosofihistoriens största tänkare Sokrates (470 el. 469 - 399 f. Kr.). 70 år gammal ställdes han inför rätta anklagad för att missakta statens gudar och utöva ett skadligt inflytande på ungdomen. Sokrates dömdes till döden, och tömde utan att tveka den giftbägare, som innehöll odört. Odörten innehåller alkaloiden koniin, och smaken uppges vara mycket obehaglig, varför förtäring genom olyckshändelse bedöms liten.

Läs mer

Den virtuella floranlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Giftinformationscentralenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Foto: Lars-Åke Janzon