Irene Bisang

Kombinerar vetenskapligt arbete med internationella uppdrag

Irene är första intendent vid Enheten för botanik och bedriver forskning inom två fokusområden: mossorna fortplantningsbiologi i ett evolutionärt perspektiv, och olika aspekter inom bevarandeforskning.

Inom det första temat undersöker Irene och hennes kollegor för närvarande vilka faktorer, på olika skalor, som kan förklara den skeva fördelningen av han- och honplantor bland mossor. Mossornas biologi skiljer sig fundamentalt från andra landväxter och forskarna vill bidra till att bredda reproduktionsbiologiska teorier. Organismen står i centrum av deras forskning, och de gör både fältförsök och använder samlingsföremål som en resurs för att studera karaktärer över tid och rum.

– I min position vid avdelningen för forskning och samlingar är det självklart för mig att utnyttja naturvetenskapliga samlingar samt angeläget att främja deras betydelsen för vetenskap och samhället.

Inom artbevarande arbetar Irene delvis med tillämpade forskningsfrågor. Hon studerar bland annat påverkan av invasiva främmande mossarter och arbetar med att definiera områden i Europa som utmärker sig genom förekomster av många sällsynta och / eller hotade mossor. Hon är även engagerad i att nå ut med resultaten till beslutfattare. Hon leder IUCN:s internationella specialistgrupp för mossor.

– I denna roll, och genom liknande uppdrag, hoppas jag kunna göra skillnad för skyddet av jordens biologiska mångfald.

Ingen spikrak forskarkarriär

Irene Bisang beskriver sig själv som en öppen, motiverad och generös person. Det var nyfikenhet, intresse och viss tillfällighet som förde henne till vetenskapen.

–När jag pluggade biologi träffade jag kollegor som delade min fascination för naturen och växter. Under en konferens som doktorand träffade jag en svensk kvinnlig professor inom bevarandebiologi som gjorde stort intryck på mig.

– Jag har inte haft en rak forskarkarriär. Tvärtom fick jag chansen att ta på mig olika roller i mitt yrkesliv, vilket jag tycker är stimulerande och spännande. Jag känner mig privilegierad i min nuvarande position där jag kan dra nytta av mina mångfacetterade och mångkulturella erfarenheter. Dessa ger mig olika värdefulla perspektiv.

– Jag upplever att olika vinklar och insikter från olika fält bidrar till att hitta – kanske oväntade – lösningar.

Bakgrund

När Irene Bisang flyttade till Sverige för snart 30 år sedan hade hon en doktorsexamen i botanik och flera års postdoktorstjänster i olika länder i ryggsäcken. Hon blev erbjuden en deltidstjänst i samlingsförvaltning på Enheten för botanik, och hade därmed chansen att fortsätta med sina forskningsåtaganden.

– Arbetet i mossherbariet gav mig djupa praktiska insikter i vårt museums värdefulla samlingar. Efter några år blev jag ombedd att ta ledningen för ett av museets första EU-finansierade projekt, som faktiskt handlade om naturvetenskapliga samlingar och hur man kan förbättra tillgången till dem.

Till 2019 arbetade jag i olika befattningar på forskningsavdelningen med projektledning, olika samlingsrelaterade strategiska frågor, stöd till museets forskare med att söka och förvalta bidrag, samordning av internationella uppdrag samt att bygga ett kontaktnätverk mellan forskare, finansiärer och samlingsinstitutioner.

Värt att komma ihåg?

–En sak jag är glad för och lite stolt över är att jag fick vara med på var den resa som naturhistoriska samlingar gjorde i Europa och globalt. Från att ha uppfattats som dammiga museiföremål blev de erkända som en viktig forskningsinfrastruktur, säger Irene Bisang.

Hon minns även gärna det framträdande engagemanget som nyckelpersoner på museet hade i CETAF Länk till annan webbplats., vilket bidrog till denna positiva utveckling av samlingarna.