Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 14(4), april 2010

Stor thujamossa

Thuidium tamariscinum

,


en förväxlingsart till husmossan

Månadens kryptogam

april 2010

Den stora thujamossan Thuidium tamariscinum är ganska vanlig i skuggiga eller fuktiga och näringsrika, men sällan riktigt kalkrika miljöer norrut till Dalarna och Hälsingland. I fuktig till sumpig skog kan arten bilda stora sammanhängande bestånd, och täcker i sådana miljöer ibland flera tiotal kvadratmeter. Eftersom stor thujamossa dessutom är storvuxen och vackert förgrenad stannar man på sådana platser gärna upp och njuter av anblicken. Utanför Sverige är stor thujamossa vitt spridd i västra och östra Eurasien och Makaronesien. Dessutom finns några få rapporter från tropiska Afrika och Sydamerika. Uppgifter från Newfoundland härrör eventuellt från introduktioner.

Kan förväxlas med husmossa


Som man förstår av namnet är stor thujamossa en relativt storvuxen art. Färgen varierar från gulgrön till rent eller mörkt grön. Den är tätt och upprepat förgrenad, ungefär som husmossan, vilken man vid en snabb titt ibland kan förväxla den med. Båda två har dessutom tätt med paraphyllier (se ordlistan) på stammen mellan bladen. Thujamossan har kortare bladceller än husmossan och ger därför inte ett lika glansigt intryck som den senare. Bladen är triangulära och har en lång enkel nerv medan husmossan har äggrunda blad med en kortare dubbel nerv. Husmossan växer normalt i tydliga våningar, medan stor thujamossa växer i ett plan. Någon enstaka gång förekommer det dock att även stor thujamossa växer i våningar. Eftersom stor thujamossa har korta bladceller med små utskott är bladen matta som torra, medan husmossans långa bladceller gör dess blad glänsande. Sporkapslar är ganska ovanliga, cylindriska och krökta, och sitter på flera centimeter långa skaft.

Fyra arter i Sverige


I Sverige finns ytterligare tre arter av thujamossa. Dessa är något mindre än stor thujamossa men kan ibland kan vara ganska besvärliga att skilja åt i fält. I mikroskop ser man dock genast att spetscellen hos grenbladen på de minsta grenarna har en enkel udd hos stor thujamossa. Hos våra övriga arter sitter det istället två, eller ibland upp till fyra papiller på spetscellen. Släktet Thuidiums avgränsning har länge varit oklar, varför uppgifter om hundratals thujamossarter fortfarande cirkulerar. I släktets moderna, snävare bemärkelse finns i hela världen emellertid endast 20-25 arter.

Stor thujamossa används ibland för att studera nedfall av metaller, men eftersom arten är mindre vanlig eller saknas i stora delar av Europa är den mindre lämplig för detta ändamål än husmossa, väggmossa och cypressfläta.

Text: Lars Hedenäs
Foto: Lars Hedenäs och Ramona Ubral-Hedenberg