Hoppa till innehåll
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Ullhandskrabba

Ullhandskrabba

Ullhandskrabban, Eriocheir sinensis, är en av de hundra mest invasionsbenägna främmande arterna i världen. Krabban kommer ursprungligen från området mellan Vladivostok och södra Kina.

Ullhandskrabban har fått sitt namn från sina ullhåriga framklor. Detta tiofotade kräftdjur kan bli upp till 15 cm långt, om man räknar med benen. Den nästan cirkelrunda ryggskölden kan bli drygt 7,5 cm bred.

Ullhandskrabban äter andra ryggradslösa djur, växter och ibland fiskar som fastnat i fisknät. I de områden där ullhandskrabban finns i stora mängder har den stor inverkan på den inhemska faunan.

Rapportera fynd!

För att få en bättre uppskattning av ullhandskrabbans utbredning och antal behövs din hjälp. Du kan rapportera ditt fynd via Rappen Länk till annan webbplats. hos Havs- och vattenmyndigheten.

Tack för din hjälp.

Ullhandskrabba. Foto: Lars-Åke Janzon

Ullhandskrabba. Foto: Lars-Åke Janzon

Krabbans klo. Foto: Lars-Åke Janzon

Krabbans klo. Foto: Lars-Åke Janzon

Ursprung

Ullhandskrabban kommer ursprungligen från temperade vatten i området mellan Vladivostok och södra Kina, men har spritts till Europa, Medelhavet och Nordamerika. Förmodligen har de hamnat båtars barlasttankar eller suttit fast på båtars skrov.

Reproduktion

I Kina, och på platser där den naturaliserats, lever ullhandskrabban i floder och den vandrar till salt havsvatten för att föröka sig.

Larverna kläcks i flodmynningarna och lever där i cirka 1 1/2 år varefter de vandrar uppåt i floderna. Arten kan då gå långa sträckor på land. Innan den blir könsmogen, efter cirka 5 år, börjar den återvandringen mot flodmynningarna där parningen äger rum under senhösten.

De vuxna djuren dör en tid efter äggläggningen. Ullhandskrabban kan sannolikt inte föröka sig längs Östersjökusten eftersom det förmodligen inte är tillräckligt hög salthalt här. Dock är det inte omöjligt att krabban kan föröka sig i det salta havet utanför Göteborg (Göta älvs mynning).

Spridning

Arten upptäcktes för första gången utanför Kina 1912 i Tyskland. Nu är den spridd i större delen av Europas floder och hamnområden, från Nordsjöområdet och ner längs Europas atlantkust, inkluderande England och Irland och in i Medelhavet till Turkiet.

De enda europeiska länder som ej har några som helst rapporter om förekomst av dessa krabbor är Färöarna, Island och Grönland.

Första gången krabborna påträffades i Sverige var på 1930-talet. Sedan dess har de påträffats längs våra kuster, från Västerhavet till Östersjön och Bottniska viken. Även i Vänern och Mälaren förekommer fynd av krabborna och här har har en kraftig ökning skett.

I Sverige är inte krabban så vanlig som i Tyskland eller England. Där finns krabban i miljontals och har starkt påverkat den inhemska faunan.

Ullhandskrabban förstör även redskap för lokala fiskare och underminerar strandkanter och dammar.

Ladda hem fakta om ullhandskrabban Pdf, 882.5 kB.

Kräftgång för ullhandskrabban Pdf, 795.8 kB.

Sidan uppdaterad: