- Du är här:
- Startsida
-
Fakta om naturen och rymden
-
Geologi
-
Bergarter och malmer
- Bergarter
Bergarter
Magmatiska bergarter
Dessa bergarter bildas genom kristallisation från en het bergartssmälta (magma), antingen på djupet i jordskorpan (intrusiva bergarter) eller ur en lava som runnit ut på jordytan (eruptiva / vulkaniska bergarter).
Exempel på magmatiska bergarter är granit, gabbro, diabas, porfyr och basalt.
Sedimentära bergarter
Sedimentära bergarter bildas genom avsättning och cementering av lösa sediment, vanligen på havsbottnen.
Exempel på sedimentära bergarter är sandsten, lerskiffer och kalksten.
Metamorfa bergarter
Metamorfa bergarter är bildade genom omvandling och omkristallisation av sedimentära eller magmatiska bergarter vid höga tryck och temperaturer nere i jordskorpan.
Exempel på metamorfa bergarter är gnejs, amfibolit, glimmerskiffer, kvartsit och marmor.
Bergartscykeln
Bergarterna ingår i naturens stora kretslopp. Genom olika geologiska processer kan en bergart övergå i en annan i ett cykliskt förlopp, den så kallade bergartscykeln. Exempel på geologiska processer är erosion, sedimentation, hoppackning, cementering, metamorfos, uppsmältning, magmatism och vulkanism.
Sedimentära och magmatiska bergarter kan omvandlas till metamorfa bergarter, och blir värmen tillräckligt stor kan dessa smälta upp så att en magma bildas som sedan kristalliserar till en ny magmatisk bergart.
När magmatiska, sedimentära eller metamorfa bergarter blottläggs vid jordytan utsätts de för erosion, och när det eroderade materialet avsätts kan det ge upphov till nya sedimentära bergarter. Många av dessa processer är också kopplade till den plattektoniska cykeln.
Bergartscykeln. Illustration: Åke Johansson
De geologiska och hydrologiska kretsloppen. Illustration: Åke Johansson
Jordens inre och yttre kretslopp
Jordens utveckling kan beskrivas som ett samspel mellan två kretslopp. Det inre kretsloppet - bergartscykeln - drivs av radioaktiv värme från jordens inre. Magma från manteln tränger upp i jordskorpan och stelnar till magmatiska bergarter på djupet eller når jordytan vid vulkanutbrott. Genom upplyftning och erosion blottas djupbergarterna vid ytan och kan eroderas.
Erosionsprodukterna transporteras ut i havet och bildar sedimentära bergarter. Dessa i sin tur omvandlas genom tryck och värme till metamorfa bergarter djupt nere i jordskorpan. Blir det tillräckligt varmt smälter de upp, och ny magma bildas. Nära kopplad till bergartscykeln är den plattektoniska cykeln: kontinenter spricker upp, driver isär och kolliderar på nytt, berggrunden omvandlas och höga bergskedjor bildas. Tidsperspektiven är långa, ofta hundratals miljoner år.
Det yttre kretsloppet - vattnets kretslopp - drivs ytterst av solens energi, liksom atmosfärens och havens cirkulation. Vatten avdunstar, kondenserar och faller ned som regn eller snö, och strömmar som grund- eller ytvatten tillbaka till havet.
Tidsperspektiven är korta - dagar, veckor, år, kanske årtusenden för glaciäris och grundvatten. Genom erosion, transport och sedimentation av material griper vattnets kretslopp in i bergartscykeln.
Kopplade till dessa kretslopp är grundämnenas kretslopp mellan olika reservoarer, till exempel kolets kretslopp mellan jordskorpan (stenkol, olja, kalksten), atmosfären (koldioxid), oceanerna (karbonatjoner) och biosfären.
Vill du lära dig mer om bergarterna och deras bildande?
Besök vår utställning 4½ Miljarder år – jordens och livets historia.