Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Andreas Dahl

Andreas Dahl var elev hos Linné vid Uppsala universitet. Senare anställdes han som intendent hos Claes Alströmer. Dahl samlade naturalier både inom och utanför Sverige.

Andreas (Anders) Dahl föddes den 17 mars 1751 i Varnhems socken i Västergötland. Han var son till dåvarande 3:e predikanten Christoffer Dahl och hans maka Johanna Helena Enegren. Han döptes troligen till Andreas men han kallades sannolikt för Anders.

Uppväxt

Han hade tre bröder, äldre brodern Erik (född 1749 i Varnhem), Kristoffer (född 1758 i Saleby) och halvbrodern Olof Kolmodin Dahl (född 1766 i Saleby). Familjen flyttade 1755 från Varnhem till Saleby socken utanför Lidköping där fadern fått tjänst som kyrkoherde. Modern Johanna Helena dog 1760. Två år senare gifte fadern om sig med Helena Elisabeth Kolmodin, dotter till skalden Olof Kolmodin. Efter styvmoderns död 1768 gifte fadern sig en tredje gång 1770, nu med Anna Christina Svinhufvud.

Intresse för naturvetenskap

1761 börjar Dahl i Skara skola. Under gymnasietiden intresserade sig han och hans kamrater mycket för naturvetenskapen. Johan Abraham och Leonard Gyllenhaal, Johan Afzelius, Daniel Naezén och Olof Knös bildade den 13 december 1769 tillsammans med kyrkoherden och naturforskaren Clas Bjerkander "Svenska Topographiska Sällskapet i Skara". Medlemmarna skulle skildra växt- och djurvärld, geologi, topografi, historiska minnesmärken och näringsliv framförallt i Västergötland. Under dessa år (runt 1770) skrev Dahl flera uppsatser i skilda ämnen. Dessa är mestadels opublicerade.

Utbildning

Den 3 april 1770 skrevs Andreas Dahl in vid Uppsala universitet. Där var han en av Carl von Linnés elever. Sedan fadern avlidit 1771 och familjen hamnat i ekonomisk knipa tvingades Andreas avsluta sin utbildning i förtid. Den 1 maj 1776 avlade han dock en preliminär medicine-filosofie kandidatexamen.

Tack vare rekommendationer från Linné anställdes Andreas efter sin examen som intendent hos kanslirådet Claes Alströmer, för att ordna dennes naturaliesamlingar och botaniska trädgård på Kristinedal i Gamlestaden utanför Göteborg. Claes Alströmer flyttade 1785, efter att ha hamnat i sämre ekonomisk belägenhet, till sin egendom Gåsevadsholm utanför Kungsbacka dit också Andreas Dahl följde med.

1786 promoverades Dahl till medicine doktor i Kiel och 1787 till medicine adjunkt och botanices demonstrator vid Åbo universitet. Med till Åbo förde han sitt herbarium som senare förstördes i den stora branden i Åbo 1827. Delar av Dahls material finns idag bevarade i Sahlbergs herbarium i Helsingfors botaniska museum och i Gisekes herbarium i Royal Botanical Garden Edinburgh.

Dahl avled i Åbo 1789 endast 38 år gammal.

Botaniken

Andreas var tidigt intresserad av botanik. Univeritetsadjunkten och linnélärjungen Anders Tidström träffade under sin andra Västgötaresa 1760 den då nioårige Andreas som enligt Tidströms resedagbok "hade hug och smak för Botaniqven, ägde ock en samling örter inklistrade i en bok af en Apothecaregesäll Silvius". Anders Silvius, morbror till Andreas Dahl, blev sedemera apotekare i Skara.

Dahls arbete hos Claes Alströmer innebar flera resor både inrikes och utrikes där Dahl samlade naturalier både åt Alströmer och sig själv. Det var under sin tid hos Alströmer som Dahl kom i kontakt med de Linnéark som idag finns på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

Linnélärjungen Alströmer fick ta emot flera växter av Linné själv som frikostigt skickade exemplar till sina lärjungar. Vid Linnés sons bortgång 1783 fick Claes Alströmer mottaga det så kallade lilla herbariet, "herbarium parvum", som bestod av utplockade dubletter ur Linnés stora herbarium och andra växter plockade av Linné d. y. själv.

Alströmer hade bland annat hjälpt Linné d. y. ekonomiskt vid dennes englandsresa 1781 och fick som tack ärva hans herbarium. Dahl har på varje ark i Alströmers herbarium skrivit med sin tydliga handstil om arket kom "a Linné P." eller "a Linné f." där "P." står för "Pater" och "f." för "filius". I vissa fall har Dahl själv mottagit exemplar. På dessa ark står då "Dahl a Linné P." eller "Dahl a Linné f."

Vid Clas Alströmers död 1794 tillföll hans herbarium Vetenskapsakademien vars samlingar senare blev grunden för Naturhistoriska riksmuseet. De växtark som Dahl och Alströmer erhållit som gåvor från Linné och hans son finns nu i riksmuseets linnéherbariumlänk till annan webbplats.

Gymnasievännen Adam Afzelius som 1785 anställdes vid Uppsala universitet hade tagit på sig uppgiften att ge ut en ny upplaga av Linnés Flora Svecica. Till denna bidrog Andreas Dahl med många uppgifter om arter och växtlokaler från västkusten. Han bidrog också till flera arters beskrivning och placering i floran enligt Linnés sexualsystem.

Publikationer

Några av de uppsatser Dahl skrev under sin ungdomstid som student i Skara och Uppsala finns i Olof Knös samling i länsbiblioteket i Skara, till exempel några florainventeringar: Rara örter som vexa omkring Scara stad och Afhandling om de örter som vexa vilda uti Saleby församling. I Svenska Topographiska Sällskapet i Skaras protokollsbok som förvaras i Knös samling finns också några verk av Dahl, till exempel Horologium Florae som efter inspiration av Linné beskrev ett blomsterur för Skara.

Denna uppsats publicerades efter hans död i Ny Journal uti Hushållningen, maj-juni 1790. Artikeln var troligen insänd av Olof Knös som hade hand om sällskapets protokollbok. Även i Johan Abraham Gyllenhaals samlingar i Uppsala universitetsbilbliotek finns några uppsatser av Dahl.

Anonymt resebrev

Den 3 januari 1777 publicerades i Inrikes Tidningar ett utdrag ur ett anonymt resebrev. Avsändaren hade under sin resa från Stockholm till Göteborg i juli 1776 besökt "Himmels-Källan" i Varnhem. Källans egenskaper beskrivs i brevet och 58 arter från kärret omkring källan finns förtecknade. Då Andreas Dahl ofta besökte Varnhem och vännen Jonas Odhner är det mycket troligt att brevet kommer från honom.

Reglering av trankokerier

Andreas Dahls enda publikation under sin tid i Göteborg var Dagbok öfver draggningar i Bohuslänska skärgården publicerad i Trangrum-Acten (Stockholm, 1784). Dahl ingick i den tremannakommission som skrev denna akt.

Akten reglerade trankokeriernas utsläpp av grumset, bottensatsen, som uppstod vid kokning av sill vid framställning av sillolja. Detta grums var ett stort problem under de stora sillperioderna och orsakade bottendöd och stinkande lukt. Detta var alltså den första svenska åtgärden för en begränsning av industriellt utsläpp.

Det viktigaste arbetet

Under sina få år i Åbo publicerade Dahl sitt viktigaste arbete Observationes botanicae circa systema vegetabilium divi a Linne Gottingae 1784 editum, quibus accedit justae in manes Linneanos pietatis specimen (Köpenhamn, 1787).

Eponymi

På 1780-talet uppkallade Dahls vän från Uppsala Carl Peter Thunberg en växt ur växtfamiljen Hamamelidaceae efter Dahl, Dahlia crinita, men publicerade inte namnet förrän 1792. Artepitetet crinita kommer av det latinska ordet för långhårig vilket syftade på Dahls skägg.

I Uppsala kallades han "den lurvige Dahlen" av sina vänner på grund av sin rikliga skäggväxt. Namnet Dahlia hade dock använts redan 1791 av spanjoren Cavanilles för ett släkte korgblommiga växter vilka infördes till Europa från Mexico år 1784. Till höger ses ett exemplar av Thunbergs växt, som numera kallas Trichocladus crinitus (Thunb.) Pers., ur Riksmuseets samlingar.

Referenser

Corneliuson, J. 1997. Växternas namn. Vetenskapliga växtnamns etymologi. - Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Kilander, S. 1985. Efter Linnés västgötaresa. Botanikhistoriska notiser från ett halv sekel. - Svenska Linnésällskapets årsskrift 1984-85: 127-164.

Kilander, S. 1988. Anders Dahl som botanist och topograf i Västergötland. - Västgötalitteratur 1988: 3-27.

Lindman, C. A. M. 1907. A Linnaean Herbarium in the Natural History Museum in Stockholm. 1. Monandria-Tetrandia. - Arkiv för botanik 7(3): 1-57.

Nordenstam, B. 1978. Linné, baron Bielke och den otacksamma göken - en linnéväxt berättar. - Fauna och flora 3: 97-160.

Mejier, B. & Th. Westrin, red. 1906. Nordisk familjebok, konversationslexikon och realencyklopedi, femte bandet - Stockholm.

Saelan, T. 1916. Finlands botaniska litteratur till och med år 1900 - Helsingfors.

Stafleu, F. A. & R. S. Cowan 1976. Taxonomic literature, vol. 1: A-G - Utrecht.