Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 8(5), maj 2004

Woodwardia radicans

Månadens kryptogam

maj 2004

Groddknopp
"Ormbunken rister sin ringlande topp, slår opp sina gröna små vingar... Solvärmen dallrar kring holmar och skär. Sommarn är här!" diktar Evert Taube i "Vals på Ängön". Under maj månad brukar våra svenska ormbunkar vakna ur vinterdvalan och därför kanske en ormbunke passar bra som månadens kryptogam i maj. Att ringla in spetsen av bladet på det sätt som ormbunkar gör är för övrigt ett speciellt kännetecken, en karaktär, för just ormbunksväxter.

Den ormbunke jag tänker presentera här vissnar inte ner under vintern och skickar inte upp nya blad på försommaren utan är lika grön året om. Den har stora, upp till två meter långa, bågböjda blad. De är dubbelt parbladiga och läderartade. Plantan är 1-3 m hög och dubbelt så vid, med andra ord en ovanligt ståtlig och elegant ormbunke.

Från början hörde den till släktet kambräknar, Blechnum, men redan 1793 bröt J. E. Smith ut dem till ett eget släkte, Woodwardia, som har 13-14 arter. I Naturhistoriska riksmuseets ormbunkssamling finns 12 av dessa. De är vittspridda på norra halvklotet och kommer från varmtempererade delar av Europa, Asien och Nordamerika. Alla hör till familjen kambräkenväxter, Blechnaceae.

Arten Woodwardia radicans hör hemma i sydvästra Europa, (Spanien, Italien, Portugal, Sicilien, Kreta), Makaronesien, (Azorerna, Madeira, Kanarieöarna) och Algeriet i norra Afrika. På Naturhistoriska riksmuseet finns 68 kollekter av den i ormbunkssamlingen. På spanska heter den "Helecho de cumbre" och på portugisiska "Feto de botao". Den trivs i halvskugga i fuktig miljö och hög luftfuktighet, gärna i närhet till friskt, rinnande vatten. Kanske möter du den under semestern på Teneriffa eller La Gomera, eller längs en levada i lagerskogen på Madeira.

Släktet Woodwardia är uppkallat efter Thomas Jenkinson Woodward (1745-1805), engelsk botanist och författare. Radicans är latin och betyder slå rot. Det syftar på groddknoppen som bildas längst ut från mittnerven på undersidan av bladen. Härifrån växer en ny planta ut. Den tynger ner bladet mot marken och den nya plantan kan slå rot. Det här är ett exempel på vegetativ förökning, vilket gör det lätt för växten att sprida sig. Den nya plantan är genetiskt en exakt kopia av moderplantan, alltså en klon. Men arten förökar sig också på vanligt sätt med sporer. De sitter i ovala, 2-3 mm långa sporsamlingar, i två rader på var sida om mittnerven på småbladens flikar. Man har liknat dem vid en kedja, och i England kallas därför ormbunken populärt för "Chain fern". Varje sporsamling skyddas av ett indusium, ett ovalt lock som öppnar sig inåt mot mittnerven, så att sporerna släpps fria när de är mogna. Småplantorna som sedan växer upp, är alla genetiskt olika.

Vare sig de nya plantorna har kommit ifrån groddknoppar på bladen eller från sporer, så har småplantorna till en början en röd färgton som med tiden skiftar till djupgrönt.

Arten har varit populär i odling i över 200 år. Den är lätt att föröka och är ganska frosthärdig. I kalla klimat kan den odlas i kall- eller varmväxthus. Bergianska trädgården har ett fint exemplar i Edvard Andersons växthus.

Text: Kristina Rönblom