Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 13(3), mars 2009

Nickmossan

Pohlia nutans


lyser upp längs skogsstigen om våren

Månadens kryptogam mars 2009

Under en skogspromenad är chansen stor att man ser nickmossans Pohlia nutans karakteristiska sporkapslar, som är vackert gröna om våren.

Nickmossan hör till våra vanligaste mossor på instabil eller lite störd humusrik jord, jordtäckta stenar och klippor, samt på murket trä i barrskog. Arten är dock allmän även i många andra miljöer, som hedmarker, mossar och sanddyner. Den finns i hela landet, och är i övrigt vitt spridd i världens tempererade till arktiska och antarktiska områden. Några få fynd finns även från höga höjder i tropikerna.

Nickmossan är en liten akrokarp* mossa som kan sägas vara den typiska representanten för det släkte som heter nickmossor Pohlia. Själva skotten med blad är oftast bara någon eller några centimeter höga, och bildar glesa eller täta tuvor eller kan ibland täcka stora ytor.

Bladskivan är grön medan bladnerven, liksom mossans stam, oftast är åtminstone delvis rödbrun. Bladformen varierar från avlångt äggrund till smalt lancettlik, och de relativt tjockväggiga bladcellerna varierar från smalt rektangulära till linjära. Nickmossan har han- och honorgan på samma planta, och har ofta sporkapslar. Kapselskaftet är från ett par upp till mer än fem centimeter långt och själva sporkapseln är cylindrisk och hänger, eller ’nickar’ från toppen av skaftet. På våren och försommaren, när kapslarna är omogna, är de ofta ljust gröna. Senare under sommaren mognar de och blir så småningom brunaktiga, och när sporerna tömts ut skrumpnar de ihop något. Nickmossans vegetativa skott är ganska intetsägande och kan lätt förväxlas med dem hos många andra arter av släktet nickmossor, liksom de hos många bryummossor, Bryum. Både nickmossor och bryummossor har alla mer eller mindre hängande sporkapslar från ett långt skaft. Bryummossor brukar dock ha kortare och bredare bladceller än nickmossor, och har ofta en tydlig bladkant av smala celler som saknas hos nickmossorna. I övrigt skiljer man många arter på karaktärer i sporkapseln, speciellt i peristomet*, eller hos specialiserade vegetativa spridningsorgan.

När man hittar en ”nickmossa” i barrskogs-, hed- eller mossemiljö handlar det dock oftast om just den vanliga nickmossan Pohlia nutans. Många andra nickmossor är mer begränsade i sina miljökrav. Olika arter kan vara typiska på störda marker, exempelvis vägkanter, hyggen och liknande, i bäck- och källmiljöer, eller växer i bergsbranter.

Nickmossor och bryummossor är lika varandra, och tills helt nyligen betraktats som medlemmar av samma familj. De senaste molekylära rönen visar dock att nickmossorna är betydligt närmare släkt med stjärnmossor Mnium än med bryummossor. De senaste klassificeringarna av bladmossorna placerar därför nickmossorna i familjen Mniaceae och bryummossorna i Bryaceae.

* Se ordlistan.
Text: Lars Hedenäs
Bild: Lars Hedenäs/ Ramona Ubral Hedenberg
Litteratur om bladmossornas klassificering:
Goffinet, B., Buck, W. R. & Shaw, A. J. 2008. Morphology, anatomy, and classification of the Bryophyta. I Goffinet, B. & Shaw, A. J. (red.). Bryophyte biology, sid. 55-138. Cambridge: Cambridge University Press.