Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18

  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 9(3), mars 2005

Haematococcus pluvialis - en liten men nyttig alg

Månadens kryptogam mars 2005

Flera utvecklingsstadier
Algens mångtaliga livsformer. Foto: AstaReal

Haematococcus pluvialis är en encellig mikroalg, lika liten som tvärsnittet av ett hårstrå och tillhörande Chlorophyta, grönalger. Den gröna färgen får den av klorofyllet i kloroplasterna. Den rör sig framåt med hjälp av flageller, två tunna spröt på algens framdel. Trots att den hör till grönalger är det främst för sitt röda innehåll som den är känd.

Algen är vida spridd i Europa, Afrika och Nordamerika och i museets samlingar har vi fynd från flera delar av världen. Fynden kanske inte är så uppseendeväckande vid en första anblick, då de bara ser ut som torkade ansamlingar av mörka prickar på olika underlag.

Arten förekommer i stora mängder i omgivningar med hög exponering av solljus, som i klara sjöar, ytvatten i dammar, i hällkar och vattenpölar. I sådana miljöer växlar förhållandena och algen har anpassat sig för att överleva både näringsbrist och stark exponering av solljus. Under långa, varma och soliga dagar ute i skärgården torkar de vattenpölar och hällkar på klippor och skär där arten lever snabbt ut. För att överleva dessa extrema livsbetingelser ändrar algcellerna form och utvecklas till vilsporer med tjocka cellväggar. Innan sporen bildas genomgår algcellerna flera olika faser. Algen skiftar färg från grönt till rött. Under omvandlingsprocessen ackumuleras stärkelse och fett, och astaxanthin, ett rött pigment, bildas inne i cellen (i cytoplasman). Astaxanthin är en kraftfull naturlig antioxidant, alltså ett ämne som skyddar cellen från att brytas ner av fria syreradikaler som angriper cellen vid olika typer av stress. Fria syreradikaler kan exempelvis bildas vid den stress som förorsakas av stark UV- strålning.

Det inkapslade stadiet av algen kallas för en aplanaspor och är orörlig. I denna form kan den överleva långa perioder även under svåra förhållanden. Sporerna anhopas i en klibbig massa till en röd tunn hinna som fastnar på stenar, vass eller jord, väl synliga för ögat. Då livsbetingelserna förändras till det bättre, när regnet kommer, kan sporerna återgå till rörliga alger. Namnet Haematococcus pluvialis anspelar på fasen då algen är röd och i vila. Haema och coccus är grekiska och betyder blod respektive frö. Pluvialis kommer av latinet för regn (vatten). Julius von Flotow , botanist på 1800-talet beskriver arten i sin bok "Über Haematococcus pluvialis" från 1844, där har han även illustrerat vad han uppfattar som algens många livsformer.

På senare tid har intresset för alger och deras nytta ökat och i framtiden kommer säkert fler användningsområden för alger att upptäckas. Haematococcus pluvialis har uppmärksammats för sitt astaxantininnehåll som har positiva hälsoeffekter genom att skydda kroppens celler mot fria syreradikaler och stärka immunförsvaret. Algen odlas under kontrollerade former och efter ett flertal processer utvinns astaxanthin ur algcellerna. Idag finns astaxanthin i ett flertal produkter ute på marknaden. Astaxanthin används bland annat i kosttillskott för egenvård och i foder, inte minst inom laxodling. Ämnet är livsnödvändigt för laxens könsmognad och lek och är ett skydd mot sjukdomar. Vilda laxar får i sig astaxanthin genom sin naturliga föda, små kräftdjur som ätit alger.

Haematococcus pluvialis - tänk er så liten men ändå till så stor nytta.

Text: Gunilla Dahlerus Lehman

Referenser: AstaReal, Idrottsvägen 4, SE-134 40 Gustavsberg, Sweden. Almgren, K. (1966). Ecology and distribution in Sweden of algae belonging to Haematococaceae. Svensk Botanisk Tidskrift 60(1), 49-73. Flotow, J. (1844). Über Haematococcus pluvialis. Acta Acad. Caes. Leop. Carol. Nat. Cur. 20 (2) Lee, R., E. (1999). Phycology, tredje upplagan.