Carl von Linné

Carl flyttade år 1727 till Lund för att studera medicin. Där kunde han helhjärtat ägna sig åt medicin och naturaliehistoria. Han skriver senare i en av sina självbiografier: "Nu blef det så roligt för Linnaeus at läsa, som det tillförene warit obehageligt." Carl stannade bara ett år i Lund för att, återigen efter inrådan från doktor Rothman, istället bege sig till Uppsala.

År 1728 skrevs Carl in vid medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Den då fattige studenten lyckades snabbt få inflytelserika vänner. I Uppsala botaniska trädgård mötte Carl den botaniskt intresserade domprosten Olof Celsius. Celsius kom att bistå honom ekonomiskt och ett tag bodde Carl på Celsius gård innan han flyttade in hos professor Olof Rudbeck d. y. som informator åt dennes tre söner.

Professor Olof Rudbeck d. y. tog sig an Carl, såg till att han fick stipendium och gav honom också i uppdrag att hålla föreläsningar i botanik i botaniska trädgården då han själv begärde tjänstledigt på grund av ålder. Som botanisk demonstrator förnyade Carl den illa skötta botaniska trädgården och planterade in nya, sällsynta växter. Han började också att undervisa i botanisk teori, vilket var något helt nytt. Sina tankar kring ämnet vidareutvecklade och publicerade han år 1751 i Philosophia botanica.

Linnaeus tid som botanisk demonstrator blev kort. Då medicine studenten Nils Rosén kom hem från en utlandsresa år 1731 fick istället denne uppdraget av medicinska fakulteten att vikariera för Rudbeck. Carl tyckte i slutet av år 1731 att det började bli dags att lämna det Rudbeckska hemmet och begav sig för en tid hem till sina föräldrar i Småland.

Resorna till Lappland och Dalarna

Efter Lapplandsresan levde Carl under knappa ekonomiska omständigheter. Han hade varit tvungen att betala delar av sin resa ur egen ficka och var nu utfattig. Han försörjde sig på att undervisa och hålla föreläsningar, bland annat i proberkonsten, dvs. malm- och mineralanalys, som han lärt sig under sin Lapplandsresa. När han sparat ihop tillräckligt med pengar reste han under hösten 1733 till Falun för att där ytterligare studera mineralogi.

Utlandsresan

Linnaeus hade nu tänkt återvända hem till Sverige men då hans pengar var slut följde han istället sin kamrat Sohlberg till Leiden. Där lyckades Linnaeus, sin vana trogen, bli bekant med flera välbärgade, botaniskt intresserade personer som stöttade honom ekonomiskt. Senatorn i Leiden, Dr. Johan Fredrich Gronovius, gav ut Linnaeus Systema naturae och professor Herman Boerhaave, en av dåtidens största auktoriteter inom medicinen, erbjöd Linnaeus att på hans bekostnad resa till Sydafrika under två år för att samla växter till Leidens akademiträdgård och därefter resa vidare till Amerika. Linnaeus avböjde erbjudandet då han ville återvända till sin Sara Lisa hemma i Sverige så snart som möjligt.

Linnaeus beslöt sig för att lämna Leiden och begav sig till Amsterdam. Där träffade han professor Johan Burman, föreståndare för botaniska trädgården. Burman erbjöd Linnaeus kost och logi om han hjälpte honom bearbeta de Ceylonväxter han arbetade med. Linnaeus stannade över vintern och publicerade under tiden också Bibliotheca Botanica och Fundamenta Botanica.

Ryktet om Linnaeus duglighet och botaniska kunskaper spreds i Holland och direktören för Holländsk-Ostindiska kompaniet George Clifford sökte hösten 1735 upp Linnaeus för att övertala honom att börja arbeta för honom i hans botaniska trädgård. Linnaeus nappade på erbjudandet och stannade hos Clifford. Sedan följde en tid då Linnaeus inte saknade någonting. Han utnyttjade tiden maximalt och reste runt till de botaniska trädgårdarna i Holland och införskaffade växter till Cliffords trädgård. Nu publicerade han också Genera plantarum och Flora Lapponica.

På Cliffords bekostnad reste Linnaeus till England för att samla växter till hans trädgård. I Oxford besökte Linnaeus föreståndaren för Sherards botaniska trädgård, professor Johan Jacob Dillenius. Dillenius var först osams med Linnaeus om dennes nyss utgivna Genera plantarum då han ansåg att Linnaeus med den bringat "hela botaniken i oordning". Efter att noga ha examinerat blommor tillsammans lyckades Linnaeus övertyga Dillenius om fördelarna med sina nya växtsläkten. De båda skildes som goda vänner och Linnaeus återvände till Holland.

År 1737 utgav Linnaeus det verk han arbetat med under sin tid hos Clifford, Hortus Cliffortianus. Samtidigt "förlustade han sig med" Critica Botanica. Överansträngningen gjorde Linnaeus sjuk och trots den lyx han nu omgavs av började han längta hem. Den 7 oktober 1737 lämnade Linnaeus Cliffords trädgård och reste mot Paris.

Linnaeus tog på sin resa mot Paris vägen över Leiden och hälsade på sina vänner professorerna  Adriaan van Royen och Boerhaave. Van Royen lyckades övertala Linnaeus att stanna i ett halvår för att ordna upp hans trädgård. Linnaeus skrev Hortus Leydensis, gav ut sin Classes plantarum och sin avlidne vän Petri Artedii Ichthyologica i fem delar. Efter en tids sjukdom, frossa och kolera, reste så Linnaeus vidare mot Paris.
I Paris uppsökte Linnaeus professor Anton de Jussieu och blev av honom förevisad trädgårdar och herbarier i Paris. Den franska vetenskapsakademien antog Linnaeus som Correspondent. Han fick återigen erbjudande om anställning men avböjde. Han stannade en månad i Paris innan han reste hem.

Den 28 juni 1738 steg Linnaeus i land i Helsingborg. Efter ett kort besök hos fadern i Småland reste han raka vägen till Falun och Sara Lisa där paret nu fick en formell förlovning. Från Falun reste Linnaeus strax vidare till Stockholm där han tänkte slå sig ner och skaffa sig ett arbete som läkare så att han kunde försörja en familj.

Fortsättning >>