Hoppa till innehåll
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet

Storkar

Vit och svart stork tillhör statens vilt och ska anmälas till Polisen om de hittas döda. Här beskrivs deras kännetecken och utbredning.

Fynd av död stork

Om du hittat ett dött djur som klassas som statens vilt ska det anmälas till Polisen, telefon 114 14. Polisen lämnar djuret till Naturhistoriska riksmuseet för att undersökas. Läs mer om vår hantering av Statens vilt.

Vit stork var förr allmänt förekommande i södra Sverige men minskade drastiskt under 1800-talet då man torrlade många våtmarksområden för att utvinna jordbruksmark. Tack vare uppfödningsprojekt har de blivit en allt vanligare syn i Skåne.

Storkars kännetecken

Storkar känns igen på den långa längden på hals, ben och näbb. Vingarna är breda och rundade medan stjärten är kort.

Vit stork. Illustration: Håkan Delin.

Vit stork

Ciconia ciconia

Storlek

Längd 95-110 cm. Vikt 2,5-4,5 kg.

Kännetecken

En mycket stor och långhalsad fågel som är vit med svarta vingpennor. Den har långa och röda ben och en spjutlik, röd näbb. Ungfågeln har mer gråtonad näbb och ben.

Utbredning i Sverige

Förekommer i södra Sverige, framför allt i Skåne där ett antal häckande par numera finns.

Svart stork. Illustration: Håkan Delin.

Svart stork

Ciconia nigra

Storlek

Längd 95-105 cm. Vikt 2-3 kg.

Kännetecken

Liknar den vita storken men skiljs lätt åt på den svarta, metallglänsande översidan och halsen.

Utbredning i Sverige

Tillfälligt förekommande i södra Sverige.

Sidan uppdaterad:

Innehållsansvarig: Anna Lotsander