Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Huggorm

De flesta huggormar har ett brett platt huvud, vertikalställd pupill och tydligt markerat mörkt sicksackband längs ryggen. I sällsynta fall kan ryggteckningen se annorlunda ut. Hur farligt ett huggormsbett är beror på många faktorer. Kontakta alltid sjukvård om du blivit biten.

Huggorm

Huggorm. Foto: Lars-Åke Janzon

Vuxna huggormar blir vanligen upp till 65 cm, men enstaka exemplar på drygt 100 cm har påträffats i Sverige.

Honan blir ofta större än hanen och är som regel brun- eller rödaktiga med mörkare brun teckning.

Många hanar är mycket kontrastrikt tecknade och ofta ljust grå med intensiv svart teckning. Även helt svarta individer kan lokalt vara vanliga.

Bandet på ryggen kan vara rakt, uppbrutet i fristående trekantiga fläckar, men också vara svagt utvecklat eller saknas helt.

Svartfärgad huggorm.

Svartfärgad huggorm. Foto: Lars-Åke Janzon

Vanor

Huggormarna lämnar vinterboningen i mars-april. Det är vid denna tid som man ibland kan se dem i nystan. De är oftast slöa, hugger inte gärna och intar inte någon föda, vilket de gör först efter parningstiden.

Under våren tillbringar de 3-4 veckor med att sola och hålla en hög kroppsvärme. Efter denna period ömsar hanarna skinn och därefter vidtar fortplantningsperioden.

Först därefter vandrar de till sina egentliga näringsrevir, där de i regel lever ensamma. Huggormar är skickliga klättrare och simmare.

Fortplantning

Parningstiden infaller i april-maj på vinterlokalen eller i dess närhet. Födslarna brukar vanligtvis äga rum i augusti-september. Honan föder 4-20 ungar, och de är då 12-23 centimeter långa. Hanen blir könsmogen vid 3½-4 års ålder, medan honan blir det vid 4-6 år.

Gift

Bytet dödas med giftet, som injiceras med ett snabbt hugg. Giftet är mycket verksamt. Blödningar och lokala vävnadsskador är det dominerande inslaget i de förgiftningssymptom som huggormars gifter ger upphov till.

Många faktorer påverkar giftets toxicitet, bland annat ormens ålder, storlek och kondition. Giftmängden ökar ju längre tid som förflutit från närmast föregående utdelat bett. Bettet kan även för människan få allvarliga följder.

Kontakta alltid sjukhus eller vårdcentral om du blivit biten av en orm.

Förekomst

Huggormar finns hela landet, utom längst upp i norr. Som regel ser man fler huggormar i skärgårdar än på andra ställen. Det kan bero på att de är lättare att hitta i det skoglösa landskapet.

Tillgången på åker- och ängssork, som är huggormens huvudsakliga föda, spelar även säkert stor roll. Båda sorkarterna finns nämligen i skärgårdarna, och konkurrensen om dessa bytesdjur är mindre eftersom framför allt grävling och katt saknas, men även ormvråk och tornfalk är ovanliga.

Många ormar på fastlandet avlivades tyvärr också av människan, framför allt på vårarna då de är långsamma och slöa. Men kom ihåg att alla svenska ormar är numera fridlysta!

Huggormar på tomten

Om du vill göra tomten ormfri är det bästa att se till att den inte är attraktiv för ormarna. Sommartid kan du undersöka alla tänkbara gömställen och övervintringsplatser. Följande saker kan du åtgärda för att minska risken för ormar på tomten:

  • avlägsna rishögar och stenrösen
  • täta stenmurar och husgrunder
  • kontrollera näten för källarventiler
  • håll gräset kortklippt
  • se till att komposter och lövhögar inte ligger tätt inpå huset

Kemiska medel

Några långsiktigt verkande kemiska medel att hålla ormarna borta finns inte. Visserligen stämmer det att ormar skyr snus, i varje fall är de mycket känsliga för nikotin. Men även om du skulle ha råd att strö en sträng snus runt tomten, så skulle det dels snart regna bort och dels medföra risk för förgiftning av andra djur.

Förbud

Alla svenska ormar är fridlysta. Enligt miljöbalken är det förbjudet att inom landet döda, skada, fånga eller på annat sätt insamla vilt levande exemplar av alla svenska ormarter.

Undantag

Utan hinder av ovanstående förbud är det tillåtet att infånga och flytta vilt levande exemplar av huggorm när den påträffas på tomtmark. Om det inte är möjligt att fånga huggormen, och någon annan lämplig lösning inte finns får huggormen dödas.

Att flytta huggormar från tomten kan endast rekommenderas om du är van vid att handskas med ormar.

Äsping

Med äsping menas antingen huggorm med rödbrun grundfärg, i regel honor, eller unge av huggorm. NB Äsping, i betydelsen rödbrun huggorm, klassificerades av Linné som en egen art.

Namnförklaring

Namnen på huggorm (Vipera berus) från det latinska namnet vipera som just betyder huggorm.

Systematik:

Rike: Animalia
Stam: Chordata
Klass: Reptilia
Ordning: Squamata
Familj: Viperidae
Släkte: Vipera
Systematik

Litteraturtips

Ahlén, I., Andrén, C. & Nilson, G., 1995, Sveriges grodor, ödlor och ormar.(Uppsala/Stockholm)
Arnold, E. N. & Burton, J. A., 1978, Reptiler och amfibier i Europa. (Stockholm) Curry-Lindahl, K., 1988, Däggdjur, groddjur & kräldjur. (Stockholm)
Edström, A., 1988, Djurens gifter. (Lund)
Ursing, B., 1956, Fiskar: kräldjur/ groddjur / fiskar. (Stockholm)