Växthuseffekt gav oss brandskyddade träd

Idag finns barrträd med en extrem anpassning till skogsbränder och deras ursprung är från en tid som präglades av extrem växthuseffekt med hög risk för bränder över hela jordklotet. För 100 miljoner år sedan var många arter av träd skyddade mot brand och dessutom behövde de en hög temperatur för att föröka sig.

I Sverige har tallar tjockare bark än gran och därför ett bättre skydd mot eld. En mer avancerad anpassning finns hos moderna barrträd runt medelhavet, liksom i Australien, Afrika och Nordamerika. I de här områdena har många barrträd kottar där de mogna fröna stängs in i väntan på en skogsbrand. Kottarna med dessa frön kan hänga kvar i träden i många år, förseglade av kåda som smälter vid hög temperatur så att fröna kan spridas ut på den näringsrika marken efter en brand. Denna situation säkerställer också att fröna släpps ut när fröätande djur har tvingats bort från området och på grund av att bladen på träden och löven på marken har blivit bortbrända, landar fröna direkt på bördig jord utan fallna löv och det finns ingen skuggning från bladen på träden och det finns gott om solljus. Fram till nu har det evolutionära ursprunget till denna egenskap varit okänt och utan ledtrådar från fossil.

Första fossilen

Nu har forskare vid Naturhistoriska riksmuseet hittat fossil av brandanpassade kottar från flera platser på jorden, men alla kommer från samma tidsintervall, för ungefär 100 miljoner år sedan under en period med intensiv växthuseffekt. De använde en bildteknik kallad neutrontomografi som liknar röntgen på sjukhus men neutroner används istället för röntgenstrålning. Det visade sig att kottarna hade kanaler fyllda med kåda eller ”bärnsten”. Detta var ett sätt för växterna att försegla kottarna i väntan på en skogsbrand. Dessutom utsöndrade de sannolikt denna starkt brandfarliga kåda för att öka chansen att ta eld, så att fröna skulle släppas ut.

”Om det inte varit för växthuslika perioder tidigare i historien hade vi inte haft många av de brandanpassade växter som vi kan se runt om i världen idag” säger Chris Mays, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.

Brinnande skogar i polarområden

För 100 miljoner år sedan rådde en mycket stark växthuseffekt på jorden. Medeltemperaturen var omkring sex grader varmare än idag och luften innehöll mycket mer syre och koldioxid. Skogar täckte stora delar av varje kontinent, även i polarområdena. Den höga syrenivån i luften gjorde alla växter mer lättantändliga och bränder var mycket vanligare än i modern tid. Fossila lager från denna tid visar jordar med stora mängder brända, förkolade växter som vittnar om en eldhärjad tid. Den extrema miljön under denna period var en drivande kraft för evolutionär utveckling och det var en avgörande tid för utvecklingen av moderna brandanpassade ekosystem.

Resultatet publiceras i Geology, online 11 oktober 2017. MAYS, C., CANTRILL, D.J. & BEVITT, J.J., 2017. Polar wildfires and conifer serotiny during the Cretaceous global hothouse. Geology, DOI: 10.1130/G39453.1

Texten skriven av: Martin Testorf, Vetenskapskommunikatör på Naturhistoriska riksmuseet

<< Tillbaka