När blommar alen?
Förberedda sedan sommaren
Alens blomning är resultatet av en lång väntan. Redan under sensommaren bildas nästa års hängen (hanblommor). De hänger hårda och bruna på kvistarna hela vintern, redo att sträcka på sig och släppa sitt pollen så fort de första rätta värmesignalerna kommer. Det är en smart strategi för att hinna blomma och sätta frö innan skogens bladverk skuggar marken.
Klibbalens hanhängen bildas året innan blomning.
Två arter, gråal och klibbal
Gråal och hassel: Vårens snabba sprinters
I södra Sverige beter sig gråalen (Alnus incana) och hasseln väldigt lika. De är båda "opportunister" som reagerar på de allra första tecknen på vårvärme och kan blomma redan i januari eller februari.
En fascinerande egenskap hos både gråalen och hasseln är deras förmåga att "pausa". Om en mildvåg i januari triggar blomningen, men följs av en rejäl köldknäpp i februari, kan de avbryta processen, dra in fukten från hängena och vänta på nästa värmeperiod. Gråalen är dock betydligt tuffare och härdigare än hasseln, vilket gör att den kan blomma ända uppe i nordligaste Norrland.
Gråalens hon- och hanblommor.
Två arter, två strategier
Gråalen är Sveriges nordliga art och förekommer främst norr om Dalälven men faktum är att den trivs bra i hela Sverige. Där den förekommer i södra Sverige blommar den alltid före klibbalen och kan blomma redan i januari milda vintrar.
Klibbalen är Sveriges sydliga al och trivs bäst söder om Dalälven men förekommer ganska långt upp i norr, främst längs med ostkusten och kan hittas ända upp till bottenviken.
En skillnad mellan våra två al-arter är deras inre klocka och behovet av olika mängd kyla och värme för att inleda sin blomning:
- Gråalen: Gråalen (Alnus incana) har en låg värmetröskel och nöjer sig med en liten "pott" av plusgrader för att köra igång. Det vill säga om den har fått sina timmar av kyla den kräver för att förstå att det varit vinter och att den lugnt kan börja blomma om rätt förutsättningar finns. Den kan inleda sin blomning redan i januari i södra Sverige men har också som sagt förmågan att pausa sin blomning om plötslig iskyla infinner sig.
- Klibbalen: Klibbalen (Alnus glutinosa) vill ha en betydligt större summa av samlad värme innan den öppnar sina hängen. Den startar normalt sett först i mars eller april och styrs sannolikt även av dagslängden (ljustimmarna) för att inte luras att blomma för tidigt om vintern skulle slå tillbaka.
Gråal: lövsprickning och fjolårskottar
Så ser du skillnad (även utan löv)
Det säkraste sättet att skilja arterna åt under vintern, eller innan träden hunnit få sina löv på våren, är att titta på "kottarna" (honaxen) som ofta hänger kvar från förra året:
- Kottarnas skaft: Hos klibbal sitter kottarna på tydliga, små skaft. Hos gråal saknar kottarna skaft och sitter tätt tryckta direkt mot kvisten.
- Barken: Gråalen gör skäl för sitt namn med en slät, silvergrå bark som håller sig slät även på gamla träd. Klibbalens bark blir med tiden mörk och skrovlig.
- Knopparna: Klibbalens bladknoppar sitter på små skaft, medan gråalens knoppar sitter direkt mot grenen.
Alblommor
På bilderna ovan syns hanblommor, hängen, och nyutslagna honblommor. Honblommorna är små och oansenliga men om du går förbi en al på våren, ta gärna en närmare titt på dess små fina rosa blommor.
Sekvens över hanblommornas mognad.
Honblommorna: Små men färgstarka
Honblommorna är betydligt mer diskreta än hanhängena. De utvecklas inuti knoppar som ser ut som vanliga bladknoppar, men vid blomning sticker små, intensivt röda märken ut som pyttesmå penslar. Det är dessa som fångar upp pollenet som svävar i vinden. Honblommorna saknar hylle och sitter i korta rödbruna hängen, som vid mognandet bildar kottar med hårda fjäll.
Sekvens över honblommornas mognad.
Från blomma till kotte
Efter pollineringen börjar de växa och bildar under sommaren gröna, kottelika bildningar. Det vi i dagligt tal kallar "alkottar" är egentligen förvedade honblomställningar. Inuti dessa kottar mognar alens frukter, som är små platta nötter.
Alkottar
Under hösten och vintern öppnar sig kottens fjäll och fröna (nötterna) kan spridas med vinden eller flyta iväg på vatten. De tomma, bruna kottarna sitter ofta kvar på trädet i flera år, vilket gör dem till ett perfekt kännetecken även mitt i vintern.
Alnus incana - gråal
Se upp för "pollen-import"
Ibland ser vi alpollen i våra mätstationer trots att de lokala alarna fortfarande har sina hängen hårda. Detta beror på fjärrtransport. Vid milda sydvindar kan pollen flyga hit ända från Centraleuropa där alarna blommar tidigare än hos oss. Det är alltså inte alltid de lokala alarna som bär skulden för de allra tidigaste besvären – ibland är det en ren "importvara" från kontinenten.
Tips till observatören: Nästa gång du ser en al blomma tidigt på året, ta en närmare titt på kottarna. Sitter de direkt mot kvisten? Då är det gråalen som trotsar vintern!
Alnus glutinosa - klibbal