Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Miljögiftsbelastning i utter

Utter sittande på en sten i vattnet (bild beskuren). Foto: Sara Gustavsson 

Utter sittande på en sten i vattnet (bild beskuren). Foto: Sara Gustavsson

Bakgrund

Uttern är en viktig miljöindikator som kan visa vägen till förorenade områden. Den lever framför allt i den akvatiska miljön, äter till allra största delen fisk, men kan också äta kräftor, groddjur, små däggdjur och fåglar. De miljögifter som finns i uttern speglar en ganska lokal miljögiftsbelastning, något som är viktigt att känna till för myndigheter. Dessutom är det viktigt att övervaka utterns hälsotillstånd i relation till miljögiftsbelastning.

Under 2021-2022 fick museet in medel för miljögiftsalanys av ett stort antal uttrar, från 15 länsstyrelser och två kommuner. Gamla kända miljögifter som PCB, bromerade flamskyddsmedel och kvicksilver har analyserats i ett stort antal uttrar. Likaså har högfluorerade kemikalier, så kallade PFAS, analyserats samt ett antal läkemedel.

Numera finns utter i stort sett hela landet, förutom på Gotland. Men det var en tid då den var akut hotad. Värst var situationen på 1980-talet då det endast fanns utter i ett fåtal områden. Men sedan dess har det vänt, populationen ökade och numera är uttern inte längre akut hotad. Det var framför allt industrikemikalien PCB som var problematiskt för uttern. Femton år efter förbudet mot PCB – och insektsbekämpningsmedlet DDT - sågs en skillnad i naturen. Sälar, havsörn och utter svarade på en minskad miljögiftsbelastning och började sakta öka i antal och utbredning.

Metoder och förväntade resultat

Materialet som har analyserats kommer från uttrar funna döda och skickats in till museet där de har provtagits.

Uttern tillhör lagparagrafen Statens vilt, och om den påträffas död ska det rapporteras till polisen. Kroppen skickas vid känd dödsorsak till Naturhistoriska riksmuseet eller vid okänd dödsorsak till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Numera får museet in cirka 200 uttrar/år från i stort sett hela landet. Vävnadsprover och päls sparas från uttrarna i museets miljöprovbank, i första hand för studier av miljögifter.

Resultaten och metoderna som används kommer tillsammans att ge exempel på hur vi kan studera effekterna av mänsklig påverkan och miljöförhållanden.

Finansiär

Länsstyrelserna i:

Blekinge, Dalarna, Gävleborg, Halland, Jämtland, Jönköping, Kalmar, Norrbotten, Uppsala, Värmland, Västerbotten, Västernorrland, Västmanland, Västra Götaland, Örebro samt Östergötland.

Vimmerby och Hultsfreds kommuner

Projektdeltagare vid NRM

Anna Roos

Samarbetspartners

Jon Benskin, Ulla Eriksson, Anna-Lena Egebäck vid Stockholms Universitet

Jerker Fick vid Umeå universitet