Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18

  • Huvudmeny

DNA-detektiven

Love Dalén, professor vid enheten för bioinformatik och genetik

Love Dalén med ett av sina studieobjekt. Foto: Love Dalén

Love Dalén håller i en fjällräv. Foto: Love Dalén

Ancient DNA

Love Dalén är professor och leder en forskargrupplänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster som använder sig av gamalt genetiskt material – s.k. ”ancient DNA”. Man studerar bland annat istidsdjur som mammut och ullhårig noshörning. Forskargruppen utgår från skelettdelar som är tiotusentals år gamla och bevarats i permafrost.

I ett renrumslaboratorium med specifikt anpassade metoder försöker man ta fram det lilla DNA som fortfarande finns bevarat i de gamla benen. Även om den tekniska utvecklingen går snabbt och metoderna förfinas, så är resultaten i högsta grad beroende av hur välbevarat materialet är. Ju bättre bevarat, desto mer DNA finns kvar.

Målet med den här forskningen är att undersöka djurens genetiska diversitet och vad den kan avslöja om deras populationsförändringar. Förhoppningsvis kan man i slutändan ta reda på varför de dog ut.

Fjällräv

Professor Dalén har inte bara intresserat sig för djur som dog ut för länge sedan. Ett av hans första studieobjekt var den svenska fjällräven, på sätt och vis också det ett istidsdjur som trivs bäst i kalla arktiska områden. Idag finns den bara kvar i små splittrade populationer i fjällvärlden och är starkt hotad, inte minst av ett allt varmare klimat.

Love doktorerade på fjällrävens genetik och har genomfört ett flertal genetiska studier inom det mångårigt bevarandeprojekt för fjällräv vid Stockholms universitet. I studierna använde man både modernt och historiskt material.

Detektivarbete

För att hitta och analysera små mängder DNA gäller det att vara innovativ. Man får testa sig fram och tänka som en detektiv, vilket är precis vad Love har gjort i sin forskning. I sin jakt på DNA har han försökt sig på en mängd olika material. Det har handlat om ben, skinn, spillning och till och med sediment från en grotta. Genom att använda samma metoder som för att utvinna nedbrutet DNA från mammutben har Love också lyckats i många av de här försöken.

Ett intressant exempel är en studie där man tog prover från tassavtyck i snön, för att se om de innehöll något DNA. Proverna hölls nedfrysta och analyserades sedan i ett renrumslaboratorium. Även om inte alla prover gav något resultat, så kunde man få fram DNA från ett avtryck som avslöjade vilket djur som tassat fram i snön – en fjällräv.

Att man kan använda sig av den här typen av flyktiga spår öppnar upp en mängd möjligheter, inte bara för forskningen, utan också för övervakning och identifiering av sällsynta arter. Förhoppningsvis kan forskningen på sikt skapa riktigt vassa verktyg för alla genetiska detektiver!

Länkar till vetenskapliga artiklar

DNA från tassavtryck i snölänk till annan webbplats

DNA från grottsediment
länk till annan webbplats