Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Fossila djurspår från "fel” tid

Centimetertjocka gångar i australisk kvartsit, synbarligen identiska med fossiliserade gångar grävda i sand av marina kräftdjur, har gäckat forskarna eftersom det ursprungliga sandsedimentet är en miljard år äldre än de äldsta kända djuren. Nu har forskare från Naturhistoriska rikmuseet löst gåtan.

spårfossil i sten

Kvartsit med förgrenade spår av grävande djur. Skalan visar centimeter. Foto Stefan Bengtson.

Djur som rör sig på mjukt underlag lämnar spår. Jättelika dinosauriers fotavtryck eller små maskars vindlande grävgångar berättar om forna tiders djur, hur de rörde sig, hur de sökte föda, hur de åt, hur de förhöll sig till varandra. Spårfossil är lika gamla som djurvärlden.

Därför blev geologerna förbluffade när man i västra Australien på 1970-talet hittade spår av grävande djur i uråldrig kvartsit, en bergart som bildades när sandiga sediment pressades samman under högt tryck och hög temperatur. Kvartsit är hård som glas och omöjlig för djur att gräva genom. Spåren borde därför ha gjorts medan sanden fortfarande var lös. Men sanden avsattes för 1,7 miljarder år sedan, en miljard år innan de äldsta kända djuren visade sig på jorden, och förtätningen till kvartsit kan inte ha skett senare än för 1,2 miljarder år sedan, fortfarande långt före djuren.

En svensk-australisk-kinesisk forskargrupp har nu lagt fram en lösning på gåtan. I en artikel i Proceedings of the National Academy of Sciences presenterar de en modell som varken kräver orimligt uråldriga okända djur eller glasätande monstermaskar med tänder av diamant.

Forskarna mätte åldern på sanden i de grävda gångarna med hjälp av svagt radioaktiva mineral. Den visade sig vara mer än en miljard år yngre än den omgivande kvartsiten och gångarna skulle alltså kunna vara gjorda av djur. Men hur kan djur gräva genom kvartsit? Svaret kom när mikroskopiska undersökningar visade att kornen först hade vittrat längs med kontaktytorna så att resultatet blev en lös sandsten och vid ett senare förlopp hade växt ihop igen genom att kvarts avsattes på kornytorna och bergarten åter blev en hård kvartsit.

Det hade alltså öppnats ett ”fönster” i tiden när grävning var möjlig. Genom att jämföra med omgivande avlagringar kunde forskarna åldersbestämma detta ”fönster” till för cirka 40 miljoner år sedan, under tidsepoken eocen. Troligtvis är spåren gjorda av marina kräftdjur.

Forskargruppens ledare, Stefan Bengtson vid Naturhistoriska riksmuseet, säger: ”De här spårfossilen i ’fel’ bergarter har varit ett mysterium i ett halvt sekel. Vi är glada att vi har lyckats påvisa geologiska processer som löser gåtan.”