En gång i tiden frodades armfotingar i djuphavens metankällor

Ännu en pusselbit har lagts i det evolutionära pusslet om livets utveckling i djuphavens metankällor. Dit når inget solljus men där finns ändå djur som får näring tack vare en symbios med bakterier.

För 120 miljoner år sedan levde ovanligt stora och många armfotingar i sådana metankällor, men försvann senare. Musslor, i stammen blötdjur, har beskyllts för att ha utkonkurrerat armfotingarna vid dessa källor. Men nu har museets forskare sett att musslorna och armfotingarna istället levde sida vid sida genom att dela upp födan mellan sig.

Med moderna geologiska metoder kunde forskarna se hur metankällor i tidsepoken paleozoikum hade en varierande kemi. Och där fossil visade på riklig förekomst av ovanligt stora armfotingar förekom mycket metan, men samtidigt lite svavel. Och tvärtom, i källor med mycket svavel men lite metan, frodades musslor men inte armfotingar.

- Det verkar som att armfotingarna hade problem med den giftiga miljön i svavelrika källor och föredrog att filtrera metanbakterier istället, säger Steffen Kiel, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.

Musslorna är alltså oskyldigt dömda för att ha konkurrerat ut armfotingarna vid dessa djuphavskällor i paleozoikum. Nu söker forskarna andra förklaringar till varför armfotingarna försvann från dessa ekosystem.

Forskningen är publicerad i PLOS ONE