Invasiva arter

I dag sprids organismer lätt till nya områden. Den ökande handeln och resandet har gjort att det blir allt vanligare.

Ibland har förflyttningarna gjorts medvetet av människor, ofta för att gynna oss men resultaten har inte alltid varit lyckade men ofta har introduktionen av nya arter skett av misstag.

Tyvärr finns många fall där den nya organismen smittar, konkurrerar ut eller på andra sätt negativt påverkar inhemska arter. I vissa fall sprider de sig okontrollerat och man brukar därför använda beteckningen "invasiva arter" eller "invasiva främmande arter" (IAS= Invasive Alien Species).

Exempel på invasiva arter, som spridit sig i Sverige är:

• Spansk skogssnigel/"mördarsnigel" (Arion vulgaris)
• Mårdhund (Nyctereutes procyonoides)
• Jätteloka (Heracleum mantegazzianum)
• Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus)
• Kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis)
• Parkslide (Fallopia japonica)

Miljö-DNA i jakten på invsiva arter

Eftersom invasiva arter kan ha så förödande effekter, läggs idag omfattande resurser på att kontrollera dem. Bland annat ingår detta som ett miljömål nationellt samt i EU.

Men att kontrollera organismer är lättare sagt än gjort, speciellt om de är små eller på andra sätt svåra att upptäcka. I jakten på invasiva arter finns därför stora potentialer för att använda miljö-DNA, inte minst då det möjliggör att upptäcka dem i ett tidigt stadium, så att förebyggande åtgärder snabbt kan sättas in.

Oxgroda

Miljö-DNA har redan använts framgångsrikt mot en mängd invasiva arter, speciellt vattenlevande organismer. I en av de allra första studierna riktade man in sig på en ökänd invasiv art - den amerikanska oxgrodan (Lithobates catesbeianus). Oxgrodan hör hemma i östra USA, men har spridit sig till andra delar av landet och även införts på många platser runt om i världen. Eftersom den äter upp andra grodor, utgör den ett direkt hot mot inhemska arter och har listats som en av de 100 mest invasiva arterna i världen av IUCN.

I en fransk studie från 2012* togs vattenprover från dammar där oxgrodan etablerat sig. Man analyserade prover från 49 dammar och använde sig av DNA-streckkoder specifika för oxgroda. Metoden gav tydliga resultat: I 38 av dammarna hittades DNA från oxgroda. Detta kunde jämföras med traditionella metoder, med vilka man endast upptäckte oxgrodor i 7 av dammarna.

Utveckling av metoder

Det finns fler exempel där användningen av eDNA visat sig vara ett överlägset sätt att spåra invasiva arter. När det gäller vattenlevande organismer kan de också upptäckas oberoende av livsstadie och även utifrån ett fåtal individer.

När man är ute efter invasiva arter är det också extra viktigt att vara försiktig vid provtagningen. Man vill ju inte bidra till att de sprids, och därför måste man se till att all utrustning byts eller rengörs noga mellan provtagningarna.

Rapportera invsiv art

Det finns idag listor med invasiva arter tillgängliga online och allmänheten uppmuntras att rapportera fynd och observationer. Om du själv upptäcker en invasiv art, kan du rapportera detta till Naturvårdsverket eller via Artportalen.

* Dejean et al. (2012) Improved detection of an alien invasive species through environmental DNA barcoding: the example of the American bullfrog Lithobates catesbeianus. Journal of applied ecology 49.4: 953-959.