Rödbuckla, pungsjuka, häxkvast – svampsläktet Taphrina

Taphrina är ett väl avgränsat släkte som hör till gruppen ascomyceter eller sporsäcksvampar. Det finns ett hundratal arter runt om i världen, ca 30 av dessa förekommer i Sverige. Två egenheter skiljer Taphrina från övriga ascomyceter. De bildar inga fruktkroppar, utan sporsäckarna växer ut direkt från mycelet, och sporsäckarna kan innehålla ett stort antal sporer eftersom de 8 ascosporerna delar sig vidare vegetativt genom så kallad avknoppning.

Sporerna sprids till knoppar och späda blad och gror inom kort eller övervintrar beronde på tid på året. Olika arter av Taphrina är specialiserade på olika värdväxter och angriper också olika delar av växten.

I en del fall angrips bara bladen. Mycelet växer då alldeles under bladytan och ger upphov till deformationer som ser ut som större eller mindre bucklor i bladet eller krusiga, rynkiga bladpartier, ofta i avvikande färg. Sporsäckarna med nya sporer bildas på endera eller båda sidorna av bladet. Angrepp av det slaget är vanliga på till exempel björk, al och poppel. Samma träd och till och med samma gren angrips ofta år från år men skadorna har inte någon större ekonomisk betydelse.

Svampens myceltrådar kan också växa vidare från bladen in i skottaxeln och där orsaka tillväxtstörningar som ger en onormalt riklig förgrening, så kallade häxkvastar. Mycelet överlever under vintern och växer vidare ut i de nya grenarna som bildar nya kvastar i kvasten. De angripna grenarnas blad slår ofta ut tidigare på våren än resten av kronan och kan avvika i färg, form och storlek. Det är också på bladen som sporsäckarna så småningom bildas. Häxkarvast orsakade av Taphrina förekommer hos björk, lönn, gråal, avenbok och körsbär. Angrepp på körsbär kan minska skörden väsentligt eftersom kvastarna inte blommar.

Somliga Taphrina-arter angriper blomknoppar i första hand och mycelet växer då vidare in i fruktämnena. Frukten förstoras och deformeras kraftigt av angreppet medan fröet inuti inte utvecklas alls. Så småningom täcks frukten av en sammetsliknande beläggning som består av mognande sporgömmen. Detta kan drabba olika arter av släktet Prunus, som till exempel slånbär och våra odlade plommon, men också al och asp.