Jätteröksvamp, Langermannia gigantea

Ett rekordexemplar av jätteröksvamp hittades nyligen på spansk mark på Djurgården i Stockholm och samlades in till Naturhistoriska riksmuseet. Det var inne på Spanska ambassadens område och den hittades av Elinor Granqvist med fl. av ambassadpersonalen.

Svampen mätte på fynddagen 27 juni 1997 70 cm i diameter och var 50 cm hög. Vikten var drygt 10 kg. Med dessa mått har den svenskt svamprekord i diameter. Det tidigare rekordet innehades av "Jätten från Vinninge", en jätteröksvamp som hittades i Skåne år 1909. Denna mätte 60 cm i diameter, men vägde hela 14 kg.

Jätteröksvampens fruktkroppar har en enorm växtkraft. I "Svampar" av Waldemar Bülow (Lund 1917) står det att svampen i början av sin tillväxt växer med mer än 20 000 celler per minut. På två dygn kan den öka sitt omfång med 48 cm.

På Naturhistoriska riksmuseet finns ett exemplar insamlat 16 september 1952 på Odengatan i Stockholm under trottoaren nära kyrkan vid Birger Jarlsgatan. Den hade sådan kraft i sitt växande, att den lyfte stenläggningen. Det var kanske en och annan förbipasserande som trodde att det var ett spöke på rymmen från kyrkogården...

Som alla andra röksvampar är jätteröksvampen ätlig så länge köttet är vitt (innan sporerna börjat mogna). Det sega skalet ska tas bort före tillagning. Antonio Carluccio, som har en restaurang i London med svamprätter som specialitet, skriver i sin bok "Galen i svamp" (1989) att den bäst lämpar sig att skiva och fritera eller grilla. Han anser att smaken påminner om kalvkotletter!

Biodlare kan torka jätteröksvamp och elda med den i rökpusten. Enligt en engelsk bitidskrift ska röken söva bina.