Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 8(8), augusti 2004

Hårda taggsvampar, släktet

Hydnellum

Månadens kryptogam

augusti 2004

Skarp dropptaggsvamp
Vi har flera släkten taggsvampar i Sverige, men det jag tänkte ta upp nu heter Hydnellum. Det är mycket hårda och sega svampar, så även om de kanske är ätliga så finns det nog inga tänder som klarar dem. Svamparna omsluter gärna gräs och pinnar. Till skillnad från en del andra taggsvampar så är detta släkte brunsporigt. Släktet Sarcodon bland taggsvamparna är också brunsporigt men de är mjuka köttiga arter.

De flesta av Hydnellum-arterna är signalarter. Det är något som Skogsstyrelsen har hittat på. De signalerar att de finns i gamla fina skogar som kanske skall sparas och ej avverkas och där man troligen kan hitta rödlistade (hotade) svampar om man letar.

När man ska artbestämma en Hydnellum klyver man den lodrätt med en kniv för att se köttets färg. Det kan vara vitt, blått eller orange. Ett par arter "blöder". När man klämmer på en svamp kommer det fram rikligt med röda droppar.

Två arter har blå färg på köttet

Blå taggsvamp, Hydnellum caeruleum
Blå taggsvamp är som ung vit (ljus) och som äldre brun på hatten. Unga taggar är ljusa och äldre bruna. I köttet har denna svamp blå och orange färger. Denna svamp hittar du oftast ihop med tall, och gärna på magra marker. Svampen luktar mjöl. I våra samlingar har vi 78 insamlingar av blå taggsvamp.

Dofttaggsvamp, Hydnellum suaveolens
Dofttaggsvampen är som ung vit (ljus) och som äldre brun på hatten. Unga taggar är blå och äldre bruna. Köttfärgerna är vitt och blått. Dofttaggsvampen hittar du oftast i gammal granskog. Svampen luktar otroligt gott. Man kan om man vill lägga några fruktkroppar i sitt linneskåp, för att få allt i skåpet att lukta gott. I våra samlingar har vi 106 insamlingar av dofttaggsvamp.

Två arter blöder när man klämmer på dem

Dropptaggsvamp, Hydnellum ferrugineum
Dropptaggsvampen är ganska vanlig i tallskogar. Hattöversidan är sammetsaktig och ljus. Taggarna är först ljusa och sedan bruna. Smaken är mild, och det går att klämma ut vattnigt röda droppar ur svampen. I våra samlingar har vi 126 insamlingar av dropptaggsvamp.

Skarp dropptaggsvamp, Hydnellum peckii
Den är oftast mindre än den föregående och hittas oftast i granskog, men går även att finna i tallskog. Hattöversidan är som ung vitaktig, och bär ofta blodröda droppar redan utan att man klämt på den. Taggarna som unga ljusa. Smaken är efter en stunds tuggande brännande skarp. I våra samlingar har vi 43 insamlingar av skarp dropptaggsvamp.

Två arter har orange färger

Orange taggsvamp, Hydnellum aurantiacum
Denna vackra svamp hittas i barrskog över nästan hela landet. Hatten är som ung vit men blir senare orange med bara en vit kant. Unga taggar är vita, och äldre bruna. Foten är starkt orange. Ett viktigt kännetecken för att skilja den från brandtaggsvamp är, att den inte är orange i hattköttet. I våra samlingar har vi 133 insamlingar av orange taggsvamp.

Brandtaggsvamp, Hydnellum aurantile
Detta är en av de sällsyntare Hydnellum-arterna. Hela fruktkroppen är mörkorange och ofta är flera fruktkroppar sammanväxta. Svampen tycks föredra kalkrika barrskogar. Den är tunnare än orange taggsvamp, men det viktigaste kännetecknet är att den är orange i hela hattköttet I våra samlingar har vi 18 insamlingar av brandtaggsvamp.

En art har gula färger

Gul taggsvamp, Hydnellum geogenium
Fruktkropparna av gul taggsvamp växer ihop som små till stora mattor. När svamparna är unga så syns dessa grupper på mycket långt håll på grund av den svavelgula färgen. Både hatt och taggar är gula. När svampen blir lite äldre blir den brun på hatten, utom kanske i den allra yttersta hattkanten där den fortfarande är lite gul. Taggarna är på äldre exemplar mer gröngula till bruna. Svampen hör hemma i barrskog, gärna kalkrik sådan i Mellansverige. I våra samlingar har vi 103 insamlingar av gul taggsvamp.

Två arter är håriga och lurviga på hatthuden

Raggluden taggsvamp, Hydnellum mirabile
Raggluden taggsvamp är den mest långhåriga av arterna. Den har en gulbrun hattöversida och smakar mjölartat. Denna svamp suger upp stora mängder regnvatten, så att plocka den efter ett regnväder, känns som att hålla en blöt tvättsvamp i handen. Den räknas som sällsynt men kan med lite tur hittas i kalkbarrskog. I våra samlingar har vi 47 insamlingar av raggluden taggsvamp.

Kompakt taggsvamp, Hydnellum compactum
Kompakt taggsvamp liknar föregående art, men är bara lite småluden på hatthuden. Färgen är hos unga svampar gulaktig, senare grön till brun. Det är en tung och kompakt taggsvamp som smakar skarpt. Den kan hittas sällsynt i ek eller bokskog. I våra samlingar har vi 4 insamlingar av kompakt taggsvamp.

Två bruna taggsvampar

Zontaggsvamp, Hydnellum concrescens
Zontaggsvampen är en brun svamp med en hattdiameter på som mest 7 cm. Ofta är den zonerad och något trattformad. I tratten är svampen ofta knölig och ojämn. Den luktar mjölaktigt. Zontaggsvamp skiljs från skrubbtaggsvamp (nedan) på att den har sporer med långsträckta vårtor, så kallade sadelvårtor. I våra samlingar har vi 47 insamlingar av zontaggsvamp.

Skrubbtaggsvamp, Hydnellum scrobiculatum
Skrubbtaggsvamp är mycket lik zontaggsvamp men blir kanske inte lika stor (hattdiameter upp till 5 cm). Denhar sporer med runda vårtor. Det är en sällsynt svamp. I våra samlingar har vi 23 stycken ej reviderade insamlingar av skrubbtaggsvamp.

Och så slutar vi med en liten art

Smalfotad taggsvamp, Hydnellum gracilipes
Smalfotad taggsvamp är en mycket sällsynt och liten taggsvamp. Den har bara hittats några få gånger i Sverige. I de flesta av dessa fall hittades den under tall-lågor, och oftast har hatten suttit fast i lågan och följt med runt när man rullat på denna. Hatten blir som mest 3 cm i diameter. Svampens fot, om man nu kan kalla den det, är mycket smal och ser ibland ut som sammantvinnat mycel. I våra samlingar har vi 4 insamlingar av smalfotad taggsvamp.

Text: Klas Jaederfeldt