Vattenormbunkar, Marsiliales & Salviniales

I gruppen Marsiliales ingår släktena Marsilea, Pilularia och Regnellidium. De har en smal, horisontellt krypande jordstam (rhizome) med upprättväxande blad. De växer i grunda vatten, på gyttja och fuktig jord. På jordstammen växer, nära bladbaserna, de håriga sporokarperna. Sporokarpen är speciella förstyvade bladdelar som sporangierna (sporgömmena) är inneslutna i. Sporokarpen kan efter att ha vilat i 100 år gro när de placeras i vatten. Den innehåller två olika sorters sporer, mikrosporer och makrosporer, som utvecklas till enkönade gametofyter.

Marsilea quadrifolia, klöverbräken, är den enda europeiska arten av släktet Marsilea. Namnet kommer sig av att den krypande stammen skickar upp enstaka blad, vart och ett med två par klöverliknande bladskivor. Vid bladskaftets nedre del kan två sporokarp bildas. Varje sporokarp motsvarar två sammanvikta bladskivor, på vars insida sori uppkommer och vars utsida hårdnar. Plantan växer i vatten, då bladskivorna fungerar som flytblad, och på tillfälligt uttorkade gyttjebottnar. Den förekommer mycket sällsynt i stillastående vattendrag i centrala och södra Europa.

Den enda arten av vattenormbunkarna som växer naturligt i Sverige är Pilularia globulifera, klotgräs. Bladen är sylformiga, inrullade som unga, vilket är typiskt för ormbunksväxter. Vid vissa bladbaser bildas vithåriga sporokarp. Sporokarpen innehåller två rum med mikrosporer och två rum med makrosporer. Klotgräs växer i lera, dyjord och översvämmade stränder vid grunda vatten i näringsfattiga sjöar. Bladen blir vanligen 3-8 centimeter långa men kan enligt uppgifter från Elias Fries (1794-1878) bli upp till 50 centimeter långa med något plattade och flytande blad. Läs mer om Elias Fries. De trådsmala bladen, är inte olika späda, sterila gräs- eller halvgräsarter men känns igen på de unga bladens inrullade spetsar och de klotrunda sporgömmesamlingarna. Släktets namn Pilularia kommer av latinets pilula som betyder just liten kula eller piller. Klotgräs förekommer sällsynt i Skåne till södra Dalarna och Hälsingland. Linnés första fynd gjordes nära Kristiansstad i Skåne. Finns dessutom sällsynt i södra Norge, Danmark och Mellaneuropa och är ytterst sällsynt i Finland.

Släktena Salvinia och Azolla tillhör gruppen Salviniales. Dessa är små friflytande akvatiska ormbunkar med grenad stam och blad med en övre och en nedre lob. Azolla har mycket små blad som innehåller kolonier med kvävefixerande bakterier, Anabaena azollae. Salvinia har större blad, cirka två centimeter långa, som sitter tre och tre tillsammans. Två av bladen flyter på vattenytan och det tredje, undervattensbladet, är rotliknande. Dessa släkten återfinns mestadels i tropiska områden. En art, simbräken, Salvinia natans finns dock i Europa.

Vissa vattenormbunkar kan användas i akvarium till exempel som lekplats för guppy, Poecilia reticulata. Speciellt en del Marsilea arter odlas av akvarieentusiaster. Många vattenormbunkar odlas även i trädgårdsdammar, men de har svårt att naturalisera sig i Sverige eftersom de är känsliga för frost.

Text: Cecilia Hammarberg