Förökning sker dels vegetativt genom att revor av stammen växer ut i olika riktningar och slår rot allteftersom, men också med hjälp av sporer som befruktats av andra individer så att arvsanlagen blandats. Dessa sporer bildas i sporgömmen på särskilda blad i toppen av skottspetsarna. Bladen med sporgömmen brukar se lite annorlunda ut, vara mer utspärrade eller avvika i storlek.
En annan tropisk art som kan förekomma i odling är Selaginella willdenowii. Den hör hemma i sydostasien men har också etablerat sig i syd- och mellanamerika. I tät och frodig vegetation klättrar den med hjälp av sina flera meter långa revor upp för trädstammar och buskage för att få det ljus den behöver. Det som fångat uppmärksamheten för just den arten är bladen. I halvdunkelt ljus kan de skimra som om de vore självlysande i allt från blått till brons. På engelska kallas den därför ”Electric fern"
Några arter har även anpassat sig till riktigt torra miljöer, till exempel Selaginella uliginosa som finns i Australien och Selaginella lepidophylla från ökenartade områden i mellanamerika till sydvästra USA. Den senare saluförs som så kallad uppståndelseväxt och kallas falsk Jerikoros här hemma. Det är en liten, tätt tuvad art som rullar ihop sig till en boll om den utsätts för torka en längre tid, men lever upp igen och vecklar ut sig när den får vatten.
Läs mer:
Fler kryptogamer