Lyssna
Piprensarmossa,
Paludella squarrosa
Månadens kryptogam maj 2007
Liknar piprensare
Mossan har ett upprätt växtsätt och kan bli decimeterhög. Skotten som har en tätt filtluddig stam liknar onekligen piprensare. Det som är iögonenfallande är de nedåtböjda bladen som sitter i fem prydliga rader. Det latinska artepitetet squarrosa antyder också att den har utspärrade och nedböjda blad. En större släkting, trekantig svanmossa, Meesia triquetra, har bladen i tre tydliga rader. De två arterna växer ibland tillsammans i våta, öppna kärr oftast rikkärr eller intermediärkärr eller i marker som översilas av friskt, mineralrikt vatten. Svanmossor och piprensarmossa hör till samma mossfamilj, Meesiaceae, så likheten är inte alls underlig. Andra arter som gärna växer tillsammans med piprensarmossa är kärrkammossa Helodium blandowii, myruddmossa Cinclidium stygium, eller som på första bilden, purpurvitmossa Sphagnum warnstorfii.
För det mesta hittar man bara vegetativa skott av piprensarmossa, men ibland kan man ha tur att hitta sporkapslar. Plantorna är enkönade, antingen honor eller hanar.
Istidsrelikt och torvbildare
I släktet Paludella finns bara en enda art i hela världen och det är just piprensarmossan. Den växer i arktiska områden och i det norra barrskogsbältet runt hela jorden.
I centrala och östra Europa betraktas piprensarmossan som en istidsrelikt, men förekommer fortfarande i bland annat Alperna. I norra Storbritannien var den vanlig efter den senaste istiden för cirka 10 000 år sedan. Där har den bildat tjocka lager med torv på flera platser. Vid Burtree Lane i Durham har man till exempel grävt ut tonvis med Paludella-torv blandad med gyllenmossa, Tomentypnum nitens. Mänsklig påverkan som utdikning, avslutad betesdrift m.m. har gjort att dess livsmiljö försvunnit allteftersom. På 1800-talet fanns den kvar endast på tre växtplatser, och återfanns senast år 1916 i Skipwith Common i Yorkshire. I dag betraktas piprensarmossa som försvunnen i Storbritannien, men hittades nyligen på Irland.
Arten är utdöd i Nederländerna och sällsynt i Tyskland och Danmark. I Fennoscandia blir den vanligare mot norr. Förhoppningsvis kommer den trevliga mossan alltid att finnas kvar i Sverige.
Foto: Christopher Reisborg
