Lyssna
Maskgulmossa – ett spännande forskningsobjekt
Månadens kryptogam
oktober 2009
Maskgulmossans smala långa och svagt förgrenade skott växer i små plättar eller som enstaka individer bland andra mossor, främst tillsammans med korvskorpionmossa (Scorpidium scorpioides). Bladen är ovala med brett rundade bladspetsar och en enkel, kort bladnerv. Bladen som bildas i början på växtsäsongen är små och tätt tryckta mot stammen, vilket gör att man lätt kan skilja olika års tillväxt (Fig. 3).
Tillväxt
Under senare år har jag och mina medarbetare i flera undersökningar använt oss av maskgulmossan som modellorganism. Tack vara de tydliga årsskotten kunde vi visa att tillväxten ett visst år inte bara beror på yttre miljöfaktorer men i stor utsträckning också på storleken av tidigare årsskott. Det betyder att näring transporteras från äldre skottdelar och främjar årets tillväxt.
Han- och honplantor
Liksom mer än hälften av alla bladmossor är maskgulmossa skildkönad, det vill säga han- och hongrenar bildas på olika individer. Till skillnad från de flesta kärlväxter finns det bland merparten av mossorna fler hon- än hanplantor och populationer hos skildkönade arter såsom maskgulmossan. Orsaken till detta är oklar, och är en av frågeställningarna vi undersöker i vår forskning.
Forskning om maskgulmossans fortplantning
Det kan bli problem med befruktningen om hanplantor är mycket sällsynta, och om de inte växer nära intill honplantorna. Det torde vara en anledning till att man sällan hittar sporkapslar hos denna och många andra mossarter. Vi fann sporkapslar bara i 4% av nästan 200 studerade kollekter av maskgulmossa i Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
En framgångsrik befruktning är förutsättningen för att sporofyten, den sporbildande mossgenerationen som växer på den gröna mossplantan, utvecklas. I ett fältexperiment i Jämtland transplanterade vi enstaka hanskott in i rena honbestånd av arten, för att underlätta befruktningen genom att minska avståndet mellan könen. I våra undersökningar av experimentrutorna under flera år efteråt hittade vi dock aldrig sporkapslar.
Detta visar att det måste finnas ytterliga faktorer än antalet han- och honindivider och avståndet mellan dem som påverkar befruktningen och sporofytutvecklingen, och som måste studeras vidare. I liknande upplägg i fält med andra arter har vi nämligen lyckats att experimentell åstadkomma befruktning och kapselbildning. Vi kommer att fortsätta våra studier av maskgulmossans fortplantning.
* Se ordlistan
Text: Irene Bisang
Bild: Irene Bisang, Lars Hedenäs, Ramona Ubral Hedenberg
Publikationslista