Vill du hjälpa oss att bli bättre? Svara på vår enkät!
På grund av sitt bleka yttre kallas huldremossan ”spökmossa”, ghostwort på engelska, och så vitt man vet är Cryptothallus det enda moss-släktet där själva plantan är helt vit och parasitisk. Eftersom den inte har gröna kloroplaster kan den inte själv tillverka sin näring genom fotosyntes*. När den omnämndes första gången år 1919 av Denis tolkades den också som en vit form av fetbålmossa Aneura pinguis.
Arten beskrevs därefter som Cryptothallus mirabilis av Sten von Malmborg vid Uppsala Botaniska Laboratorium år 1933. Det latinska namnet är poetiskt och betyder många olika saker. ”Crypto” anspelar på att mossan gärna växer dold eller gömd. ”Thallus” syftar på bålen eftersom det är en bål-levermossa. Latinets ”mirabilis” antyder att denna ovanliga mossa är underbar, men samtidigt förunderlig och märklig.
Nyligen har två forskare i USA, Norman J. Wickett och Bernard Goffinet, med hjälp av DNA-analys konstaterat att Cryptothallus mirabilis trots allt hör till släktet Aneura. Därför föreslås att huldremossan flyttas till detta släkte och får namnet Aneura mirabilis.
Huldremossan A. mirabilis är sällsynt och rödlistad. Den har en nordlig oceanisk utbredning, och växer i Europa från Irland, Storbritannien och Frankrike i väster, till Österrike och norra Ryssland i öster. Den är också funnen på Iberiska halvön och på västra Grönland. Arten är spridd i Sverige, Norge, Danmark och Finland och typlokalen för arten ligger i Storvreta i Uppland. Även om den är sällsynt och rödlistad både i Sverige och Europa, och alltid växer i små bestånd, så har du chans att träffa på den!
Ordlistan
Vitmossor, Månadens kryptogam december 1997
Husmossa, Månadens kryptogam april 1997
Fler kryptogamer